Mat ska skapas, inte kopieras

Mellan åren 1985 och 1990 var jag tillsammans med några andra "matglada tjejer" deltagare i en liten gourmetklubb. Detta var innan jag flyttade till Skåne vilket skedde i december 1989. Den sista matlagningsträffen för min del skedde i mars 1990 då jag for upp till Småland, för en sådan träff ville jag inte missa.
Nu inför dagens nyårsmiddag plockade jag åter fram den digra högen med recept jag sparat från alla gourmetträffar vi hade. De fick då ligga till grund för kvällens avverkade goda trerätters middag.
Då det begav sig var det Pia, Lena, Carin, Tine, Inger, Eva och någon gång Gudrun eller någon annan som fick komma till dukat bord och bara njuta av all god mat med vin eller andra drycker till. Vi hade alltid tre eller fyra rätter och vi delade på kostnaderna innan det var dags att ta sig hem mätt och glad. Den första träffen var hos mig  i april 1985 och då kostade kalaset 51.25 per person, inklusive drycker.
När jag idag bläddrade bland recepten dök det upp några visa ord som Pia haft med i ett recepthäfte i augusti 1988.
 
 Jag letade upp varifrån de kloka orden kommit ursprungligen och fick veta att kocken Tore Wretman sagt dem någon gång under sin långa "spisgärning". 
Då jag varken planerat, gjort speciella inköp eller så inför dagens nyårsmiddag sökte jag i de gamla recepthäftena efter inspiration. En soppa som jag bjöd på våren 1989 fick bli vår förrätt. Den serverades med parmesankakor jag hade i frysen och hembakat julknäcke med ost på.
Nyhyttans löksoppa
4 vanliga portioner eller 6 förrättsportioner
 
3 stora skivade lökar
1 strimlad purjolök
1 skivad morot
 1 msk olja
1,2 liter grönsaksbuljong
½ tsk salt
svartpeppar
3 msk chilisås
1 dl creme fraiche (Oatlys)
soja
  1. Fräs lök och morot i olja i en kastrull tills det mjuknar.
  2. Häll på buljongen och koka i 10 minuter.
  3. Krydda samt tillsätt chilisås och creme fraiche. Smaka av med soja. 
 
Huvudrätten
Carin hade i  mars 1986 bjudit oss på en jägargryta och den föll jag för idag. Dock med ändringen att något kött skulle inte bli aktuellt för oss vegetarianer här i huset (matvanorna har ändrats med tiden).
Receptet förändrades och det blev en sojaprodukt istället. Grädden byttes mot Oatlys havregrädde och champinjonerna mot gula kantareller som plockats vid någon småländsk skogsväg. Ursprungsreceptet finns på en broschyr som kan ha varit utgiven av Arla.
 
Till grytan serverades en smakrik bulgur/grynblandning min dotter placerat i en jullåda vi fick av henne. Drycken var från ett litet bryggeri utanför Eslöv. Det smakade bra med en ljus ale till maten.
Känslan av rustik vintermat förstärktes ytterligare med en klick lingonsylt på tallriken.
Vi hade en dessert också, chokladpudding med glass och frukt - enkelt och gott men sedan var jag proppmätt.
 
Det här inlägget har tagit flera timmar att få till då blogg.se verkar ha haft problem ikväll. Nu håller jag tummarna att det fungerar igen.
Jag avslutar med att önska mina läsare Ett Gott Nytt År och väljer att göra det med några bilder på mina goa barnbarn. Vi träffades senast i fredags på en släktträff i Växjö där det bjöds på mycket och god mat i en varm och trevlig miljö. Tack Stefan och Lena för allt fint ni ordnat!
 
Hur jag än försökte lyckades jag inte få med alla sex barnbarnen på en och samma bild.
 


Landet Down Under

   
Bilderna här under får mig att tänka på inte bara min son som befinner sig i Australien nu utan även på min pappa som besökte landet bl.a. 1949 -1950. Tänk vilken häftigt känsla att resa dit idag men ännu större att göra en sådan resa för nästan sjuttio år sedan. Jag har många gånger sagt till sonen att jag är avundsjuk på hans resa och menar det verkligen. Med pappas bilder och olika dokument framplockade inser jag likheter med resorna mellan min son och min far. Historiens vingslag kan det kallas eller snarare vattenskvalp som går igen.
 
Sydney Harbour Bridge på ett foto tagit av pappa 1949.
Min sons bild december 2017. 
 
Pappa ville tidigt ut på de sju haven och for till Hälsingborg (som man stavade det då) i början av 1948. Han hade nyss fyllt 15 år och stod fortfarande på tillväxt som det står i hans sjömansbok. 
Sjömansboken utfärdades den 22 april 1948 och redan samma dag gick han som uppassare ombord på en båt i Hälsingborg för att fara till Aruba i Västindien. Sedan tog den ena resan efter den andra vid. Han seglade till Casablanca, USA, Canada, Australien, Sydamerika, Cuba, olika Medelhavshamnar, Östersjöhamnar, England men även till Finland, Norge och Danmark. Så där höll det på tills han gick iland i Karlskrona, träffade mamma och så småningom föddes jag 1955.
Otaliga var "sjömanshistorierna" han berättade genom åren men jag har nog inte förrän på senare år förstått vilka äventyr han var med om och vad den där sjömansboken och hans foton berättar om. 
Nu kan jag följa hans barnbarn, min son, på ett av hans reseäventyr på ett helt annat sätt som man gör i modern tid med teknikens hjälp. Hans morfar skulle vara väldigt stolt om han levt och fått dela minnen och historier med ännu en generation som känt vingslagen och skvalpet från Down Under.
Att måla kan vara kul men inte hängande utanför en båt på det här sättet. Pappa står till vänster.
Jag undrar om livet som sjöman var så glamoröst? Men sjön lockade ju till många resor så något speciellt var det nog med resorna trots allt.
 
 I februari 2018 skulle pappa ha fyllt 85 år och mina tankar går ofta till honom.


Julen är slut

Nu tar restätardagarna över och vi har fortsatt fest varje dag (som vanligt alltså). Men vi har varken skinka, korv eller sylta i vårt kylskåp, utan där finns en mängd med annat gott. Vad sägs om grönsaker av olika sorter, en del redan tillagad i någon rätt som bara behöver värmas och andra naturella för nyskapande. Idag blev det brysselkålspaj med tzatsiki från gårdagens besök i huset. I morgon är det tänkt att resterna av den finska morotslådan ska få sällskap av nygjorda veganska "köttbullar" där receptet hämtats från en fantastisk blogg som heter Food Pharmacy. För att citera skaparna av sidan och deras böcker med deras egna ord så handlar det om "tarmfloror, skyddande bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat". Två böcker finns utgivna av Food Pharmacy och igår blev T. och jag ägare av dem. Tack snälla ni som var här och lämnade paketen (son, sonhustru och två små goa töser).
Vi fick både faktaboken och receptboken fullspäckade med intressant läsning, lockande recept och vackra teckningar.
 
Grönkål
Ingen jul utan grönkål, denna godsak som bjuder på järn, kalcium, fibrer, en mängd vitaminer, antioxidanter mm och dessutom är så gott. Det allra lättaste sättet att få till en sallad med kålen är så som jag gjorde den igår.
 
Några grönkålsblad hackas i mindre bitar och den grövsta blasten tas bort.
I en järngryta fräser man så de krusiga bladen i lite olja.
När bladen mjuknat en aning tillsätts äpple i tärningar samt
lite salt och peppar.
Så är salladen färdig men jag vill gärna kröna den med 
hackade valnötter också.
Vilket skedde igår!
 
Brysselkål
En paj som kan ätas varm, kall eller ljummen passar året om och därför är denna brysselkålspaj perfekt. Brysselkål är inte bara god utan även vacker med sina små huvuden. Den kallas också för rosenkål. Receptet på pajen hämtade jag från ett inlägg jag skrev för snart ett år sedan. Här är det. Den här gången använde jag Oatlys havregrädde och skippade mjukosten. Lika gott blev det ändå!
Bönbullar
Inför gårdagens lilla familjebjudning började jag med att baka bröd. Degen innehöll mixade vita bönor som ger saftigare bullar som även kanske kan förmå en och annan att få i sig extra nyttigheter. Som vegetarian äter jag bönor väldigt ofta och vet att de är rika på fiber, folsyra och kalium. De har också ett högt innehåll av protein och ett lågt innehåll av mättat fett. Men att använda i bröd kanske inte är det vanligaste. Supergoda blev bröden och receptet kommer att återanvändas och modelleras om många gånger, jag lovar!
Bullar med vita bönor
ca. 25 st
ugnen 225 grader
 
1 burk mixade vita bönor
5 dl fingervarmt vatten
50 g jäst
1 tsk salt
1 msk honung
2 msk olivolja
3 dl fint rågmjöl
9-10 dl vetemjöl
 
  • Börja med att blanda de mixade bönorna med vattnet och jästen och bygg sedan vidare med resten av ingredienserna.
  • Ta inte för mycket mjöl utan låt hellre degen bli lite kladdig.
  • Jäs i 30 minuter.
  • Ta upp degen på ett mjölat bord och forma snabbt till två limpor som sedan delas i bitar. 
  • Lägg bitarna på en plåt och jäs i ytterligare 30 minuter.
  • Grädda sedan i ca. 20 minuter mitt i ugnen.
Förstärkt fika
Ja det var lite av det som hamnade på det som jag igår kallade för en förstärkt fika. Alltså lite matigt innan sötsakerna tog vid.
På bordet fanns den här gången brysselkålspaj, tzatsiki, pizzaslices, grönkålssallad, oliver, bröd, fikonmarmelad och ost.
 
För att hedra yngste Londonboende sonen som det här året bytt ut sin familj i Sverige mot en semester i bl.a. Australien, avslutade vi den lilla bjudning med sju sorters kakor på svenskt sätt men där fanns även en plumpudding. Den inhandlades vid senaste Englandsbesöket. Puddingen är fullkomligt späckad med torkade frukter och väldigt kompakt. Törs jag säga att den faktiskt är - god!
 
PS. Vår Christmas pudding var vegetarisk.
Visa fler inlägg