Tomtar och troll

Satt en stund i växthuset efter morgonens tomatvattning. Plösligt märker jag hur det flyger in en större insekt genom den öppna dörren och landar bland vindruvorna. Där sitter ett djur med anor och vilar sig, en trollslända. Kanske är den hungrig och vill leta insekter, kanske är det vatten som finns därinne som lockar eller så flög den bara fel. Fram med mobilen, ett kort måste tas på sländan som är ca. 6 cm lång, har stora fasettögon och är vackert bruntecknad. Vingarna är så tunna att de knappt syns och jag kommer att tänka på Tingeling. Suddig blev bilden men får ändå duga. 
 
Själva ordet trollslända tros komma ifrån att man förr trodde att de arbetade för trollen. Man var då rädd  att trollsländorna skulle sy ihop ögonen på folk som hade råkat somna utomhus. Slända kommer från verktyget som kunde spinna tråd. Trollsländor är insekter som sägs vara äldre än dinosauriena. 
 
 En miljö som för tankarna till tomtar och troll är Stengårdshult som är beläget i Gislaveds kommun i Småland. Inte så långt från Jönköping eller Värnamo beroende på vilket håll man kommer från. Några kilometer från Stengårdshults kyrka finns Sjön Rakalven och i närheten av den ett gammalt soldattorp dit det även hörde en smedja en gång. Torpet löd under gården Tunabo eller Tunnabo som det även hette. Soldaten som bodde på torpet under Mo härad och hade beteckningen Soldattorp nr 44, Tunnabo, Stengårdshult försörjdes av roten. En mo är för övrigt sandrik mark oftast med mycket barrskog och det stämmer väl in på området där Tunabo finns.
Sjön Rakalven eller Rakalyen som den egentligen heter. 
Stilla låg vattnet när vi (jag och T.) stannade till där den 4 juli 2018. Vattnet var varmt och botten lika sumpig som jag kommer ihåg det från min barndom. Som jag berättat i tidigare inlägg gjordes en rundtur/minnesresa i de småländska skogarna tidigare i veckan. Stopp gjordes alltså vid den fina sjön. Sedan gick färden vidare en liten bit till nästa stopp. 
 
Tunabo, knektatorpet no:44
I minnet kunde jag se hur min pappas mormor Wilhelmina tog emot oss på trappan till torpet. Torpet som ursprungligen var ett soldattorp, men som när indelningsverket upphörde 1901 arrenderades ut av roten, dvs bönderna på bygden. 
Wilhelmina, som är en av mina kvinnliga förebilder, tillbringade somrarna hos sin bror Gustaf som flyttade till Tunabo under första hälften av 1900-talet. Dit kom även hennes barn bl.a. min farmor och deras barn och barnbarn på besök. Vi är många som har minnen därifrån. Tunabo var ett sommarparadis för många släktingar men att bo där på heltid var säkert inte så lätt. Där i stugan berättades det ofta hiskeliga historier om tomtar och troll.
1966 dog Gustaf och då togs torpet över av min faster och hennes familj. Så här såg torpet ut då. Många års slit senare resulterade i att det gamla huset blev otroligt fint. Bilden visar baksidan på torpet.
 
Tunabo juli 2018
Numera är knektatorpet Tunabo nr: 44 en sommarbostad för någon helt annan familj som kan åka dit. Det var kul att få se det igen och se att det används även om ingen var hemma när vi stannade utanför.
 
Historik om Tunabo nr: 44
I de gamla svenska militära traditionerna tillkom Indelningsverket 1682. I olika härader skulle kompanierna hysa soldater som skulle vara beredda att gå ut i krig. Stengårdshult tillhörde då Jönköpings regemente och kompaniet var först Överstelöjtnantens kompani för att sedan byta namn till Mo Härad nummer 5. En eller flera gårdar gick  samman för att skaffa hushåll och försörja de indelta soldaterna. För detta fick de en viss skattelättnad. Det byggdes torp som alla var byggda enligt samma princip med ett rum och kök där soldaten med familj kunde bo. Denna verksamhet upphörde alltså 1901 och därefter har många torp försvunnit men en del finns kvar som sommarhus.
I det som heter Generalmönsterrullan, där alla regementerna höll koll på sina mannar finns förteckningar över vem eller vilka som bodde i husen. När en soldat slutade eller dog hade hans familj ett år på sig att skaffa en ny bostad innan nästa soldat kom.
Jag har sökt igenom generalmönsterrullorna från 1692 då en soldat Håkansson bodde i Tunabo fram till den sista soldaten som fanns där 1885. Han hette Carl August Petersson med soldatnamnet Olif (Oliv). 
Mellan 1692 och 1885 hittade jag soldatnamn som Magnus Andersson Oliv, AndersTörn, Abraham Törn, Sven Tunberg, Johan Tunberg, Per Mattsson, Johan Mattsson och  Per Håkansson. En del bodde i huset tills de dog andra blev gratifierade när de slutade, de fick en pension med ett penningunderhåll. Någon skadades genom våda, en annan i tjänsten.
Det var helt enkelt en annan tid, andra släkter men vårt Tunabo. 
Det har sålunda funnits ett soldattorp, knektatorp, på Tunabo nr: 44 sedan 1692 och än idag. Om det är exakt samma hus vet jag inte men jag vill gärna tro det.
 
Ps:
I mitt förra inlägg berättade jag om hur jag och mina bröder cyklade till Hjortsjön i Vaggeryd från Skillingaryd 1 mil därifrån. Vi var inte gamla och cykelturen gjordes flera gånger. Dock var inte yngsta brodern med och trampade mer än en gång och då bara till sjön. Där fanns en glasskiosk och de hade en telefon så när vi kom fram ringde jag till mamma och hon såg sedan till att pappa kom och hämtade oss när han slutat jobba. Så den gången fick cyklarna åka lastbil hem.
 
 

En bit på väg

Nu har vårt senaste projekt kommit en bit framåt. Den första ramen är ihopsnickrad och målad. Röda krokar har den fått och armeringsjärn att hänga på. Resten ska monteras på i morgon. En grannkatt besökte oss när anordningen skulle provhängas. Hon drack lite friskt vatten från fatet som alltid finns framme och lade sig en stund på den numera gula gräsmattan. Vår egen innekatt satt vid altandörren utan att bry sig det minsta. Hon är så van vid att här passerar katter förbi.
Bygget idag tog T. hand om medan jag skulle fixa i växthuset. En lagerhylla som stått där skulle sågas och förminskas på höjden. Tji fick jag, när det visade sig att hyllan var helt murken och får förpassas till sopstationen. Men när jag ändå höll på städades växthuset på ännu mer än hyllan och därmed har sittytan bl.a. blivit större.
Dagens lunch
I kylen fanns potatissallad kvar som jag gjorde för någon dag sedan. Den passade perfekt till stekta veganska korvar med en grov senap. (Tack till Leo som sålde den.) Samtidigt som korvarna stektes passade jag på att steka broccoli, äppelbitar och paprika. Kryddningen var förutom salt och peppar även citrontimjan från egna kryddlandet. Där har växt så mycket nu att det är dags för torkning av kryddor till vinterbehovet. Jag funderar även på att göra någon form av örtsalt. 
Fredagsfika
Kaffestunden utomhus, när man lever semesterliv, kräver ibland något gott till. Idag bakade jag två mjuka veganska kakor. Smeten jag gjorde räckte till en springform som var 23 cm och en liten av typen barnformat. Jag hittade ett recept som idékälla men använde sedan än det ena än det andra som fanns hemma. Resultatet blev väldigt bra.
Mannagrynskaka utan ägg
ugnen 175º
30 minuter för lilla formen och 40 för stora.
 
Formarna smordes och bröades.
 
2 dl mannagryn
2 dl vetemjöl
50 g finhackad mandel
1 msk vaniljsocker
1 msk bakpulver
2 msk chiafrön
Allt ovanstående blandas i en skål.
 
I en annan skål vispas följande ihop.
150 g smält mjölkfritt margarin.
2 dl socker
2½ dl havregrädde 
2½ dl havremjölk
 
Sedan blandas de båda skålarnas innehåll och allt får stå och svälla i 10 minuter.
Smeten hälls i en lämplig form och sedan dekoreras det med bär på toppen.
Jag tog frysta hallon.
Nu ska det gräddas strax under mitten i ugnen.
Servera med vaniljsåså eller glass.
 
Njutning för trötta fötter
Efter en dag där närstrid  med växthusspindlar och sådant ägt rum, kändes det helt underbart att ta ett fotbad och sedan smörja in fötterna med en väldoftande foot gel. Det doftar nu tropisk frukt om mina fötter då jag placerar dem i högläge och startar tvn och ett avsnitt av serien Falsk identitet. Den finns på SVT Play. Se den och du blir säkert lika fast som vi som nu är inne på tredje säsongen.
 

En lek med eld

En lek med eld, så heter boken jag just nu läser. I ett tidigare inlägg har jag plockat ihop tre sommarböcker som skulle inleda min lässommar. Två är avklarade och nu är alltså nummer tre på gång. Det är en deckare av Peter Robinson och den handlar om bränder som verkar vara anlagda av en pyroman. Då människor dog där det brann, går alltså en mördare lös. En spännande bok som passar solstolen.....
Solstolens placering i ett hörn av trädgården är inte så tokig. Där kan jag sitta i solen och må gott! Så här ser det ut från min plats.
Tre nya böcker har plockats fram och ligger i beredskap när det fortsatta läsbehovet ska tillfredställas. Bra att ha ett eget bibliotek att välja från. Det låter kanske väl pretentiöst men så är inte fallet utan jag har helt enkelt samlat på mig böcker under livet och köper en hel del nya när jag får lust. Många av böckerna har jag redan läst medan andra passar vid tillfällen som nu. Vilken jag börjar med vet jag inte så det får väl bli ole, dole, doff.......
Vi har haft en underbar sommardag idag som innehållit pyssel med trädgården, omplantering av växter, bokläsande och vanliga hushållssysslor. När solen framåt kvällen försvann bakom grannens gran passade jag på att plocka körsbär på vårt lilla träd som återigen levererat bra. 2 liter körsbär ligger nu i frysen och lika mycket finns kvar på trädet för plockning i morgon.
 
Dagens lunch - squashpannkakor
 
Jag gjorde pannkakor utan ägg och de smakade riktigt bra. Veganska alltså och med riven nyss inplockad squash i. En matsked chiafrön i smeten istället för ägg  höll ihop smeten, havremjölk som vätska och så mjöl förstås. Chiafrön är för övrigt både proteinrika, mineralfulla och iinnehåller omega 3. 
Pannkakorna serverades med tångromsröra som var över från midsommarbuffén och lingonsylt till andra omgången på tallriken. Flädersaft i glasen förhöjer sommarkänslan.
Veganska squashpannkakor
2 port.
2 dl vetemjöl
1 msk chiafrön
1 stor nypa salt
0,5 dl rapsolja
4 dl mjölk, t ex soja-, havre- eller mandelmjölk
2 dl riven squash
 
Visa fler inlägg