Igår var det fjärde advent och nu alla ljus vi har tänt.
En ny minneslucka öppnas om vad som förr har hänt.
Nässjö, min födelsestad på småländska höglandet är
där var alltid mycket snö, inte så som vintrarna är här.
Skridskor vi på Runneryds sjö lärde oss behärska
intill låg stationen som en knut och forslade många varor färska.
Solen lyser på Fabriksgatan 6 i Nässjö, det är någon gång runt 1930. Sjön heter Runnerydssjön och är en av tre sjöar i Nässjö. De andra heter Ingsbergssjön och Handskerydssjön.Ta ut mitten på bilden och flytta sedan blicken mot nordväst så finns där
ett flerfamiljshus som solen lyser starkt på. Dit flyttade min farmor, där bodde min pappa och hans syskon och där bodde mina föräldrar när jag och två av mina yngre syskon föddes. Vi hade en trerummare med utedass på gården och potta inomhus,
men kallt rinnande vatten i köket. På vintrarna frös vattnet i kökskranen. En vedspis som var kopplad till elementen i rummen ansågs som lyx men krävde mycket ved och eldning. Därför användes det största rummet inte så mycket. Badade gjorde vi
i en träbalja i tvättstugan som fanns i ett uthus. Vedspisen hade möjligheten att värma vatten i en behållare och man kunde med en liten kran få ut varmvatten därifrån. Det fanns inget kylskåp utan ett skafferi som var kallt på vintern och varmt
på sommaren. Det hände att det ramlade ut någon mus från skåpet ibland när det öppnades. De var då mätta och lätta att slå ihjäl med sopborsten. Så var boendemiljön för mig tills vi flyttade när jag var sex år. Men de som var äldre hade haft det
så länge. Fast inte fanns det något att klaga på som barn för vi hade kul med allt som fanns att göra där och då.
Huset finns inte kvar längre men på en bild kan jag peka ut vår lägenhet. Den låg på andra våningen med de tre första fönstren till vänster. Det är en kall vinterdag och vid husknuten står två av pappas bröder, det är tidigt 1950-tal.
Den 27 februari 1933 föddes min pappa på Nässjö lasarett. Hans föräldrar var smeden och smidesarbetaren John Elof Teofil Persson (1904 - 1934) och Rut Astrid Elisabet Nyqvist (1909 - 1974). Pappa får namnen Carl Runo John där
Runo blir tilltalsnamnet. John och Astrid hade gift sig 1929 och hade redan dottern Lilian tillsammans och Astrid hade sedan tidigare även sonen Stig. John kom från Norra Sandsjö och var son till Ida Sofia Persdotter som lucka nummer 10 handlade
om. När Runo föds bor familjen i utkanten av Nässjö i ett område som heter Ahlsberg. I augusti 1933 blir Astrid änka när maken John dör i Tbc. Hon har då tre barn att ta hand om men får god hjälp av sin mor Wilhelmina Wahrlig (gift
Nyqvist) som är barnens mormor. Bilden högst upp visar när de är på besök hos henne, pappa hålls av sin mor och han är då ett knappt år gammal. De andra barnen är Lilian och Stig.
Födelseboken i Nässjö 1933 upplyser om pappas födelse och vilka föräldrarna var.
Åren går och efter att ha bytt bostad några gånger hamnar Runo med sin mamma Astrid, och de syskon han har då, 1939 på Fabriksgatan i Nässjö - huset som solen bestrålar. Syskonskaran kom att bestå av sex barn när brodern Lage, lillasyster Janet
och Stellan kom till världen.
På fotot här nedan är Janet 4 år, Runo i äppelknyckarbyxor 12 och brodern Lage är nästan 8 och har precis slutat i första klass. Med på bilden är också husägaren Gustaf Wallin (1882 - 1966) som hade köpt torpet de står intill på
auktion. Gustaf var bror till deras mormor Wilhelmina Wahrling som besökte honom ofta och då gärna i sällskap av barn och barnbarn. Platsen var Stengårdshult och torpet Tunnabo / Tunabo. Det var förmodligen pappas favoritplats när han var
barn. Där gick han runt och pratade med bönderna och gjorde sig bekant med alla. Så gjorde han för övrigt i hela sitt liv.
1946-47 var det dags för konfirmation i Nässjös kyrka och vid den tiden började pappa längta efter att få gå till sjöss. Det berättas då att:
Han rymde och satte sig på tåget och åkte till Helsingborg. Väl där sökte han upp en släkting. En del av tiden spenderades nere i hamnen där han drömmande tittade på alla båtar. Släktingen ringde till Nässjö och Runos morfar Anders Johan satte
sig på tåget till Helsingborg och hämtade hem den unge mannen till Nässjö igen
Pappa Runo berättade själv att längtan till sjömanslivet blev större och större efter snabbvisiten i Helsingborg. När det blev tuffare för honom efter 6 år i folkskolan och ett år i fortsättningsskolan så stack han återigen 1948 som 15-åring
till Helsingborg och väl där försökte han mönstra på en båt genom att förfalska modern Astrids namnteckning på dokumentet där föräldern skulle ge sitt samtycke. Hamnmyndigheten gillade inte upptåget så Astrid kontaktades och hon fick dessutom
prata med sjömansprästen för det var i sjömanskyrkan som Runo höll till denna gång. Astrid tog efter vissa diskussioner tåget till Helsingborg och väl där signerade hon dokumentet så att Runo kunde bli sjöman trots att han bara var 15
år. Han fick då den efterlängtade sjömansboken.
Den första båten han mönstrade på hette Falsterbohus som var en tankbåt. Då var hans uppgift att vara uppassare i mässen. 1950 seglade han med M/S Vingaland till bl.a. Australien, han var då 17 år.
I hans fotoalbum finns många förevigade ögonblick. Han gjorde även militärtjänsten inom Marinen i Karlskrona och det var där han så småningom träffade mamma 1953.
Bilderna här ovan får mig att tänka på inte bara min pappa som var i Australien 1949 - 1950, utan även att min son var där 2017. Den svartvita bilden på Sydney Harbour Bridge är tagen av pappa 1949. Min son tog en på samma plats i december 2017 och
likheter med resorna ger historiska vingslag eller snarare vattenskvalp som går igen.
Havet och segling var pappas stora intresse genom livet och när han gått i land skaffade han genom åren flera olika båtar och tog skepparexamen. Han blev även lärare för andra som ville ta skepparexamen. Han arbetade även i många olika länder
och världsdelar inom byggnadsområdet. Lastbilschaufför var han också men råkade under den tiden ut för en olycka som kostade honom synen på sitt ena öga. Efter sjukhusvistelsen fick han dispans att fortsätta med sitt chaufförsjobb. För
att sammanfatta:
Han hade som man säger vattnet i blodet och ville hela tiden se och lära sig om vad omvärlden kunde ge honom.
Dagens Recept
En rätt som jag testade första gången för fem år sedan och som ständigt återkommer när det ska dukas upp en buffé är denna veganska skagenröra. Jag använder mig av havrefraiche och vegansk majonnäs. Röran passar på en bit grovt knäckebröd eller danskt rågbröd.
Vegansk skagenröra
150 g färska champinjoner
1 dl majonnäs
0,5 crème fraîche
2 msk röd tångkaviar
0,5 rödlök, finhackad
0,5 dl dill, finhackad
1 citron, saften
salt
svartpeppar
Skär svampen i mindre bitar. Sjud dem i lättsaltat vatten tills de mjuknar.
Krama sedan ur så mycket vätska du kan. Lägg ner i en skål.
Blanda ner majonnäs, crème fraîche, tångkaviar, rödlök, dill, citronsaft, salt och peppar.