Kalendern 2021 - lucka 24

 
 
 
Midvinternattens köld är hård
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken.
 
 
Jag brukar köpa böcker på olika antikvariat som lägger ut sina böcker på internet, gamla hembygdsböcker och liknande. Sådana är en god hjälp för att få en bild över hur det var förr. För några veckor sedan fick jag tag på en betydligt nyare pocketbok som heter Min mormors historia. Den gavs ut 2009 och innehåller tolv kända kvinnliga författares personliga berättelser om sina mormödrar. En av författarna är Katarina Mazetti. Lucka 4 i den här kalendern handlade om henne.
 
Hon inleder sin text i boken så här.
"Jag ångrar inte mycket i mitt liv, men ibland grämer mig en sak: att jag inte passade på medan tid var att ordentligt fråga ut föräldrar och släktingar om generationen som levde före dem.
Att jag inte envisades med att få veta namnet på personerna på de gulnande fotona i bruna läderalbum, inte lade på minnet alla de små anekdoterna som berättades. Ju äldre man blir, ju mera känner man att man vill hitta sin plats i ett släktsammanhang, förstå sin historia genom att söka bakåt och finna likheter som kan förklara ens eget liv."
 
Med den inledningen har hon hittat kärnan i vad vi släktforskare söker och känner. Men ibland finns det ingen kvar att fråga och då får vi ta till möjligheten att söka i olika register inom exempelvis kyrkan.
 
Bilden här nedanför visar mina morföräldrar Gulli Abrahamsson och Tage Johansson. Två personer som jag aldrig träffade, som redan lämnat den här världen när mamma var liten. Det har alltid varit svårt att känna en saknad efter dem så som mamma kunde men jag önskar så mycket att jag hade fått träffa dem. Precis som Katarina skriver så hade morfar ett brunt fotoalbum med läderpärmar. Hon och morfar Tage kom från samma sida av släkten då Katarinas mamma var kusin med min morfar. Albumet fick mamma först när hennes barndomshem tömdes då de äldre i hennes släkt dog och saker kom fram ur gömmorna.
 
Tage och Gulli, tidigt 1930-tal
 
 Tage föddes 1908 i Nättraby och Gulli 1915 i Ronneby. När de träffades var Gulli väldigt ung men de fattade tycke för varandra. Tage hade som 16-åring 1924 börjat vid marinen i Karlskrona som skeppsgosse där han sedan avancerade och stannade till 1930. Det sista året deltog han i HMS Oscar II:s långresa som varade i fem månader. Bland annat besöktes Italien, Turkiet, Egypten, Frankrike och Spanien. När han kom åter från resan träffade han Gulli.
 
Den här fotokopian har jag haft i mitt album och det var den enda bild
på morfar som fanns i vårt hem när jag var barn.
 
1932 flyttade Tage till Stockholm och startade då tillsammans med en kamrat en importfirma för kolonialvaror från sydligare länder. Efter att först ha haft en enklare lägenhet flyttade han den 8 februari 1933 in i en nyrenoverad och modern lägenhet på Norrbackagatan 40 i Birkastan. Lägenheten hade centralvärme, WC och badrum/dusch. Gulli besökte sin älskade ett par gånger på våren bland annat tillsammans med Tages föräldrar John och Karolina. Då turistade de och besökte både Drottningholms slott och Stadshuset.
 
 Här sitter Tage Johansson med sina föräldrar John Heribert och Karolina när de var på besök i Stockholm 1933.
 
  
Färgbilderna har tagits av min bror Stefan Odehammar och visar huset på Norrbackagatan i Birkastan i Stockholm. Där bodde Tage och Gulli under en kort period innan ödet ville något annat.
 

Gulli flyttade upp till Stockholm, hon var då gravid och den 19 juli 1933 förlovade de sig med löfte om att ett giftermål skulle ske senare, alltså blev de trolovade. Detta skrevs även in i kyrkoboken.
På sensommaren 1933 blev Tage sjuk i Tbc och deras precis påbörjade gemensamma liv i Stockholm avbröts. Först åkte han till Blekinge med tåg och några dagar senare kom Gulli efter att ha städat och tömt  lägenheten på deras privata saker. Detta var i början av september och Gulli var havande i sjätte månaden. Tage hamnade på ett sanatorium för TBC-sjuka som låg utanför Karlskrona. Gulli flyttade hem till sina föräldrar i Ronneby.
 
F.d. Blekinge läns sanatorium i Fur.
 

Mamma Mona föddes den 17 december 1933 på Karlskrona Lasarett. Tage var då intagen som patient på lasarettet. Mona döptes den 26 december 1933 och med Gullis önskan fick hon sin pappas efternamn Johansson. Eftersom Gulli som 18-åring inte nått myndighetsåldern måste hennes pappa Axel godkänna efternamnet.

Den 22 april 1934 insomnade morfar Tage Johansson till följd av sin Tuberkulos. Hans dotter var då 4  månader. Vad som hände sedan gick att läsa i lucka nummer 17.

 

 Julafton 2021
 
Jag sitter nu i min "skrivarstuga" och klockan har precis slagit över till julafton. I 24 luckor har jag plockat fram olika personer från fyra släktsidor, pappas mor och far och mammas mor och far. Berättelser har gällt människor från flera samhällsgrupper och har täckt många århundraden. Alla har de lämnat en gnutta av sitt arv via DNA som nu finns i mig och gått vidare till mina barn och barnbarn. 
Om några timmar ska det firas julafton i många stugor i vårt avlånga land och då kan man fråga sig, vad är det vi firar egentligen?
Är huvudfiguren jultomten eller någon annan och är det julgåvorna, julmaten och sådant som vi längtar efter. Jultomten är ett hopkok av den svenska gårdstomten och julbocken och Heliga Birgitta var redan på sin tid bekymrad över att vi svenskar dyrkade "tompta gudhi" (lucka 13).
Det äldsta sättet att fira jul hos oss i Norden var att familjer träffades för att "äta och dricka jul" tillsammans. Julöl, julsnaps, glögg osv. var förr det viktigaste då man skålade för god årsväxt av grödorna, fred och ett bra liv för det kommande året. 
För några dagar sedan var det vintersolstånd, den tidpunkt på året då dagen var som kortast och natten som längst. Det var något som firades på den tiden då vi ansågs vara hedningar och hade en helt annan gudatro än den kristna. Vi trodde på Oden som jagade runt på himlen i de kalla vinternätterna - så vad är det vi firar?
För min del är gemenskapen det viktigaste. Att få umgås och ta sig tid att äta och dricka gott tillsammans med fysiska personer eller med fina minnen.
 
En god Jul önskar jag Er
som öppnat och följt årets kalender på min blogg.
 
 
 
 
Dagens recept
 
Karelska piroger med en klick äggsmör på toppen är ett måste sedan min finskfödda sambo frågade efter det för några år sedan. Numera uppskattas det av många runt omkring oss. Pirogerna serveras här till jul, påsk och midsommar. Det är en rätt som representerar traditionell,  råbarkad finsk husmanskost.

Karelska piroger

12 - 16 piroger beroende på storlek

Fyllning (risgrynsgröt)
2 dl grötris (rundkornigt)
3 dl vatten
7 dl mjölk (3%)
1 tsk salt
2 msk smör

Pirogdeg
2 dl kallt vatten
1 tsk salt
5.4 dl finmalt rågmjöl
1 dl vetemjöl

Äggsmör:
4 st ägg
100 g smör eller margarin (rumstempererat)

  1. Sjud vatten, smör och ris 10 minuter. Tillsätt mjölk och salt.
  2. Koka upp, sätt på ett lock och dra av från värmen. Låt svälla minst 40-50 minuter. 
  3. Gröten får gärna svalna innan den används.
  4. Knåda samman mjöl, vatten och salt till en smidig deg och forma den därefter till en rulle. Dela rullen i 12 - 16 bitar och kavla ut till tunna, runda kakor.
  5. Lägg en klick fyllning mitt på varje skiva i ungefärlig form av ett liggande ägg. Vik upp kanterna och vecka dem så de får sin typiska form.
  6. Grädda mitt i ugnen på 250 grader i ca. 10 minuter
  7. Täck pirogerna med en bakduk så de svalnar samtidigt som kanterna mjuknar en aning.
  8. Hårdkoka äggen. Skala och hacka dem. Rör samman med det rumstempererade smöret och servera till pirogerna.
 

Taggar: Karelska piroger;

Kommentera inlägget här :