Kalendern 2021 - lucka 24

 
 
 
Midvinternattens köld är hård
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken.
 
 
Jag brukar köpa böcker på olika antikvariat som lägger ut sina böcker på internet, gamla hembygdsböcker och liknande. Sådana är en god hjälp för att få en bild över hur det var förr. För några veckor sedan fick jag tag på en betydligt nyare pocketbok som heter Min mormors historia. Den gavs ut 2009 och innehåller tolv kända kvinnliga författares personliga berättelser om sina mormödrar. En av författarna är Katarina Mazetti. Lucka 4 i den här kalendern handlade om henne.
 
Hon inleder sin text i boken så här.
"Jag ångrar inte mycket i mitt liv, men ibland grämer mig en sak: att jag inte passade på medan tid var att ordentligt fråga ut föräldrar och släktingar om generationen som levde före dem.
Att jag inte envisades med att få veta namnet på personerna på de gulnande fotona i bruna läderalbum, inte lade på minnet alla de små anekdoterna som berättades. Ju äldre man blir, ju mera känner man att man vill hitta sin plats i ett släktsammanhang, förstå sin historia genom att söka bakåt och finna likheter som kan förklara ens eget liv."
 
Med den inledningen har hon hittat kärnan i vad vi släktforskare söker och känner. Men ibland finns det ingen kvar att fråga och då får vi ta till möjligheten att söka i olika register inom exempelvis kyrkan.
 
Bilden här nedanför visar mina morföräldrar Gulli Abrahamsson och Tage Johansson. Två personer som jag aldrig träffade, som redan lämnat den här världen när mamma var liten. Det har alltid varit svårt att känna en saknad efter dem så som mamma kunde men jag önskar så mycket att jag hade fått träffa dem. Precis som Katarina skriver så hade morfar ett brunt fotoalbum med läderpärmar. Hon och morfar Tage kom från samma sida av släkten då Katarinas mamma var kusin med min morfar. Albumet fick mamma först när hennes barndomshem tömdes då de äldre i hennes släkt dog och saker kom fram ur gömmorna.
 
Tage och Gulli, tidigt 1930-tal
 
 Tage föddes 1908 i Nättraby och Gulli 1915 i Ronneby. När de träffades var Gulli väldigt ung men de fattade tycke för varandra. Tage hade som 16-åring 1924 börjat vid marinen i Karlskrona som skeppsgosse där han sedan avancerade och stannade till 1930. Det sista året deltog han i HMS Oscar II:s långresa som varade i fem månader. Bland annat besöktes Italien, Turkiet, Egypten, Frankrike och Spanien. När han kom åter från resan träffade han Gulli.
 
Den här fotokopian har jag haft i mitt album och det var den enda bild
på morfar som fanns i vårt hem när jag var barn.
 
1932 flyttade Tage till Stockholm och startade då tillsammans med en kamrat en importfirma för kolonialvaror från sydligare länder. Efter att först ha haft en enklare lägenhet flyttade han den 8 februari 1933 in i en nyrenoverad och modern lägenhet på Norrbackagatan 40 i Birkastan. Lägenheten hade centralvärme, WC och badrum/dusch. Gulli besökte sin älskade ett par gånger på våren bland annat tillsammans med Tages föräldrar John och Karolina. Då turistade de och besökte både Drottningholms slott och Stadshuset.
 
 Här sitter Tage Johansson med sina föräldrar John Heribert och Karolina när de var på besök i Stockholm 1933.
 
  
Färgbilderna har tagits av min bror Stefan Odehammar och visar huset på Norrbackagatan i Birkastan i Stockholm. Där bodde Tage och Gulli under en kort period innan ödet ville något annat.
 

Gulli flyttade upp till Stockholm, hon var då gravid och den 19 juli 1933 förlovade de sig med löfte om att ett giftermål skulle ske senare, alltså blev de trolovade. Detta skrevs även in i kyrkoboken.
På sensommaren 1933 blev Tage sjuk i Tbc och deras precis påbörjade gemensamma liv i Stockholm avbröts. Först åkte han till Blekinge med tåg och några dagar senare kom Gulli efter att ha städat och tömt  lägenheten på deras privata saker. Detta var i början av september och Gulli var havande i sjätte månaden. Tage hamnade på ett sanatorium för TBC-sjuka som låg utanför Karlskrona. Gulli flyttade hem till sina föräldrar i Ronneby.
 
F.d. Blekinge läns sanatorium i Fur.
 

Mamma Mona föddes den 17 december 1933 på Karlskrona Lasarett. Tage var då intagen som patient på lasarettet. Mona döptes den 26 december 1933 och med Gullis önskan fick hon sin pappas efternamn Johansson. Eftersom Gulli som 18-åring inte nått myndighetsåldern måste hennes pappa Axel godkänna efternamnet.

Den 22 april 1934 insomnade morfar Tage Johansson till följd av sin Tuberkulos. Hans dotter var då 4  månader. Vad som hände sedan gick att läsa i lucka nummer 17.

 

 Julafton 2021
 
Jag sitter nu i min "skrivarstuga" och klockan har precis slagit över till julafton. I 24 luckor har jag plockat fram olika personer från fyra släktsidor, pappas mor och far och mammas mor och far. Berättelser har gällt människor från flera samhällsgrupper och har täckt många århundraden. Alla har de lämnat en gnutta av sitt arv via DNA som nu finns i mig och gått vidare till mina barn och barnbarn. 
Om några timmar ska det firas julafton i många stugor i vårt avlånga land och då kan man fråga sig, vad är det vi firar egentligen?
Är huvudfiguren jultomten eller någon annan och är det julgåvorna, julmaten och sådant som vi längtar efter. Jultomten är ett hopkok av den svenska gårdstomten och julbocken och Heliga Birgitta var redan på sin tid bekymrad över att vi svenskar dyrkade "tompta gudhi" (lucka 13).
Det äldsta sättet att fira jul hos oss i Norden var att familjer träffades för att "äta och dricka jul" tillsammans. Julöl, julsnaps, glögg osv. var förr det viktigaste då man skålade för god årsväxt av grödorna, fred och ett bra liv för det kommande året. 
För några dagar sedan var det vintersolstånd, den tidpunkt på året då dagen var som kortast och natten som längst. Det var något som firades på den tiden då vi ansågs vara hedningar och hade en helt annan gudatro än den kristna. Vi trodde på Oden som jagade runt på himlen i de kalla vinternätterna - så vad är det vi firar?
För min del är gemenskapen det viktigaste. Att få umgås och ta sig tid att äta och dricka gott tillsammans med fysiska personer eller med fina minnen.
 
En god Jul önskar jag Er
som öppnat och följt årets kalender på min blogg.
 
 
 
 
Dagens recept
 
Karelska piroger med en klick äggsmör på toppen är ett måste sedan min finskfödda sambo frågade efter det för några år sedan. Numera uppskattas det av många runt omkring oss. Pirogerna serveras här till jul, påsk och midsommar. Det är en rätt som representerar traditionell,  råbarkad finsk husmanskost.

Karelska piroger

12 - 16 piroger beroende på storlek

Fyllning (risgrynsgröt)
2 dl grötris (rundkornigt)
3 dl vatten
7 dl mjölk (3%)
1 tsk salt
2 msk smör

Pirogdeg
2 dl kallt vatten
1 tsk salt
5.4 dl finmalt rågmjöl
1 dl vetemjöl

Äggsmör:
4 st ägg
100 g smör eller margarin (rumstempererat)

  1. Sjud vatten, smör och ris 10 minuter. Tillsätt mjölk och salt.
  2. Koka upp, sätt på ett lock och dra av från värmen. Låt svälla minst 40-50 minuter. 
  3. Gröten får gärna svalna innan den används.
  4. Knåda samman mjöl, vatten och salt till en smidig deg och forma den därefter till en rulle. Dela rullen i 12 - 16 bitar och kavla ut till tunna, runda kakor.
  5. Lägg en klick fyllning mitt på varje skiva i ungefärlig form av ett liggande ägg. Vik upp kanterna och vecka dem så de får sin typiska form.
  6. Grädda mitt i ugnen på 250 grader i ca. 10 minuter
  7. Täck pirogerna med en bakduk så de svalnar samtidigt som kanterna mjuknar en aning.
  8. Hårdkoka äggen. Skala och hacka dem. Rör samman med det rumstempererade smöret och servera till pirogerna.
 

Taggar: Karelska piroger;

Kalendern 2021 - lucka 23

 
Svenarums kyrka.
Foto nov. 2018.
 
Dagen innan julafton och snart ska den ringas in
det är städat, pyntat och ugnen har skurats fin.
 Här har även kokats gröt
som inte är för söt.
Den hade passat till släktens "bygdesnille"
han som en perpetum mobile bygga ville.
 
 
 
 
I början av november 2018 gjorde min bror Stefan och jag en resa i förfäders spår  tillsammans. Vi började i Sävsjö, for sedan till Norra Sandsjö och avslutade dagens resa med ett besök i Svenarums kyrka. Det hade börjat skymma, på kyrkogården runt kyrkan lyste mängder av gravljus då Allhelgonahelgen var nära förestående. Intill kyrkomuren vid ingången fanns en informationsskylt.
 
Ibland går det för snabbt när foton tas och det straffar sig med suddighet. Foto 2018.
 
Svenarums kyrka är inte den första kyrkobyggnaden som stått på platsen. Redan under medeltiden uppfördes en stenkyrka på samma plats som den nuvarande kyrkan står på. Spår efter den medeltida kyrkan hittades i samband med en restaurering i mitten av 1900-talet. Den nuvarande kyrkan uppfördes i etapper under 1700-talet och har nu en korsformig planform, tornkroppen tillkom i början av 1800-talet och ersatte då en klockstapel som fram till dess burit kyrkans klockor. Den första kyrkan som finns med som en teckning på tavlan fick ett celebert besök 1243 av Kungen Magnus Ladulås. Den nyare kyrkan från 1700- talet utsmyckades med en altartavla målad av Per Hörberg och ett unikt fyrsidigt kyrkur byggt av "bygdesnillet" Sven Holmqvist.
 
 
De båda bilderna nedan tog jag vid Nydala klosterkyrka 1970. Vid dörren står min
syster Catharina som då var sex år år.
 
 
 
 
Stora delar av Svenarums socken ägdes på 13-1400-talet av Nydala kloster som hade grundats 1143. 
 
 
 
Den där fredagseftermiddagen 2018 gick vi in i den vackra kyrkan som var upplyst med en dov belysning och det doftade från tända ljus. Från orgeln hördes vacker men sorgsen musik och i sakristian fanns det uppdukat kaffe med dopp till de som ville värma sig en stund. Allt var så stämningsfullt att vi båda stadsmänniskor försattes in i en annan tid.
 
En annan tid 
Sven Holmqvist (1745 - 1828) och hans hustru Katarina Johansdotter (1752 - 1779) hade gift sig 1769 i Svenarums kyrka. De bodde i socknen där han var en bonde men med många andra intresseområden också. Han var en kunnig snickare, skräddare, musiker och urmakare. En kreativ person som ville utforska och se vart hans tankar och händer kunde föra honom. Uttrycket "bygdesnille" som fanns med på kyrkans informationstavla andas inte bara beundran och respekt utan kanske mer en avundsjuka och oförståelse för att någon i socknen kunde något som andra inte kunde. Jag kommer genast att tänka på det vi kallar för Jantelagen, vars grund finns i den svenska kulturen: 
 
Jantelagen går ut på att du inte ska tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre, viktigare, kan mer, är klokare, eller har några andra fördelar som gör dig förmer än andra människor. Du ska inte tro att du duger.
 
När tiderna gått förändras synsättet och jag kan känna en stor stolthet över att vara släkt med en så kunnig person som Sven Holmqvist. Men nu är det en annan tid.
 
   
 
 
Kyrkobesökare som kom till sin sockenkyrka förr fick en stunds vila efter veckans slit och släp, kanske slumrade de till en stund. I Svenarums kyrka hänger en mycket speciell klocka som har urtavlor på fyra håll, timvisare men ingen minutvisare. Klockan utfördes 1788 och urverket drev ursprungligen också klockan som sitter på den östra kyrkgavelns utsida som tillkom 1790. Ibland säger vi att minuterna kan vara långa men hur långa var då inte timmarna för kyrkobesökarna där i kyrkan.
 
På undersidan av det märkliga uret inne i kyrkan finns en text som lyder så här: 
 
"Av ryttmästaren herr Erland Broman under 1 års
vistande här i församlingen och herre till Hubbestads Säteri, är detta
urverk skänkt och förärat guds stora namn till ära och detta herrens hus till
prydnad den 3 januari 1788. Gjord och förfärdigad av Sven Holmqvist." 
  
Vad man hitintills med säkerhet vet är att Sven Holmqvist tillverkat tornur till ytterligare en kyrka, nämligen Borås Caroli eller Torpa kyrka som den ursprungligen hette, samt svarat för renovering av det mer än 200 år gamla tornuret i Sankt Nikolai kyrka i Halmstad.
 
 
 
Sven Holmqvist, hade ett förträffligt mekaniskt kunnande som skulle ha fullkomnat sig ännu mera i sin konst, om han icke fallit på en idé, som förryckt så många hjärnor: att uppfinna en perpetum mobile.
(evighetsmaskin).
 
Sven Holmqvist är en direkt anfader till mig (7 generationer).
 
Jag ---- Runo Persson ----Astrid Persson----Wilhelmina Wahrling----
Wilhelm Wahrling----Lisa Andersdotter----Stina Svensdotter----
Sven Svensson Holmqvist
 
 
 
 
Dagens recept
 
På julbordet passar denna rotfruktsgratäng som jag portionerade ut i olika formar för att värma strax innan serveringen. Gratängen innehåler potatis, morötter, palsternackor och grönkål som jag gick ut i trädgården och plockade. Grönkålen kan stå kvar ute hela vintern och plockas efterhand.
 
 
 
Rotfruktsgratäng
ugnen 175 grader
 
200 g morötter
200 g potatis
100 g palsternackor
30 g grönkål
1 gul lök
3 soltorkade tomater
3 dl växtbaserad matlagningsgrädde
1 msk senap
2 dl riven ost
1 msk timjan
1 tsk salt
 peppar
  1. Starta ugnen.
  2. Smörj formen eller formarna du vill använda.
  3. Skala och riv rotsakerna grovt och hacka löken.
  4. Finhacka grönkålen och de soltorkade tomaterna.
  5. Lägg allt i en skål och blanda i resten.
  6. Fördela blandningen i ugnsformarna i ett ca. 2 cm lager.
  7. Grädda i ca. 25 minuter
 
 
Taggar: rotfruktsgratäng;

Kalendern 2021 - lucka 22

 
Stångmärken, fasta sjömärken på land, föregångare till fyrar. Underlättar för navigatören att bestämma sin position och finna vägen då han över öppet vatten nalkas en kust eller motsvarande. 
Båtar och hav, lotsar som skeppare hjälper.
Vädret slår om, stormarna är vilda och allting stjälper. 
Olyckan är framme, man över bord
begravs sedan i vigd jord.
Folket samlas, dricker gravöl och kaffe med dopp
tröstar och inger varandra inför framtiden hopp.
 
 
 
Min mamma växte upp i Ronneby hos sina morföräldrar, då hennes egna föräldrar dog redan när mamma var barn. Hon har berättat att hon tillsammans med sina kamrater brukade cykla vägen förbi Ronneby Brunn ut mot Ronneby hamn. Ytterligare längre ut mot havet kom de till en udde som nu heter Gökalv men förr stavades det Djökalf och även Gjökalf. Där finns fina badvikar med klippor att solbada på. För mammas del var det inte att simma som gällde för det fick hon aldrig lära sig.  
 
 
I hennes fotoalbum finns bilder från runt 1950 när hon var 17 år och kamraterna hade gökotta i Gökalv, badar och har trevligt ihop. Några kom dit paddlandes i en kanot istället för att cykla och på bilden tar de farväl av sina kamrater för att paddla hem igen. Havet ligger stilla och det ser ut att ha varit en härlig morgon.
 
 
Men havet kan förändras och bli riktigt farligt som i berättelsen som nu följer.
 
 
Året var 1866.
 
 Det var dagen innan julafton och den gamla mästerlotsen Anders Jeansson (1791 - 1866) på Djökalf var ute på sjön (havet) under ett stormväder. Det bar sig inte bättre än att han föll överbord och drunknade. I dödboken står det att han "Vådligen omkom på Sjön under stormväder utan eget sjelfförvållande"
Anders Jeansson var min mormors/mormors/morfar. Han dog julen 1866.
 
Jag läser i Edestads husförhörslängd  SE/LLA/13062/A I/10 (1862-1870) sidan 379
Platsen är Djökalf:
 
 
 
Mästerlotsen Anders Jeansson född 1791 hade flyttat från Ronneby 1815 och dog den 23 december 1866.
Hustrun Bengta Johansdotter född 1798 i Listerby flyttade därifrån 1821. Paret gifte sig då. Hon dog på Djökalf den 10 augusti 1868.
De hade flera barn som Karin (min släktgren) född 1835, vilken står med i förhöret. Hon gifter sig 1862 och flyttar då till Nättraby.
Anders yngsta son Ola Andersson läser jag om längre ner på sidan och han har gift sig med Anna Maria Pedersdotter. De har sonen Sven Johan , född 1863 som julen då han var tre år miste sin farfar. Ola hade varit dräng på Djökalf men 1964 flyttat till Listerby.
 
Det är sorgligt att läsa och skriva om livsöden där människor inte fått leva sina fulla liv och hur det berör deras omgivning samtidigt som det för mig mer än 150 år senare är spännande.
 
 
Följande text har hämtats från Svenska Fyrsällskapet Blänket 2011:2 och är skrivet av Johan Eriksson.
 
 "Dag som natt skulle de hålla utkik, speja efter bloss och lyssna efter kanonskott, vilka var de signaler som skeppen använde för att påkalla lotsarnas uppmärksamhet vid dålig väderlek. Märktes något därute, så kallade plikten. Det var bara att lämna hustru och barn, slänga sig i båtarna och ro för kung och fosterland mot det signalerande fartyget, där den utvakade och frusna kaptenen kunde pusta ut först när lotsen väl var ombord och tog över rodret. Ofta var färden tillbaka från lotsningen den farligaste delen av resan. Lotsarna färdades länge i helt öppna små kuttrar, känsliga för nedisning och sjöar som slog in över relingen."
 
 
Vaxdockorna i naturlig storlek har min kusin Gunnel Thidell Jernbom gjort och de finns på Begravningsmuseet i Ljungby.  Idag får miljön föreställa hur Bengta Johansdotter julen 1866 sitter och sörjer sin kära make som togs av havet.
 
-------------------------------- 
 
 
Gökalv var en lotsplats vilket betydde att där fanns en hamn, hemvist för lotsarna och deras familjer samt kontor och utkik efter lotsbehövande fartyg. Chef för en lotsplats titulerades Lotsförman. Till sin hjälp hade han en mästerlots, lotsar och lotslärlingar. Anders Jeansson var en mästerlots. Förutom lotsverksamheten hade lotsplatserna förr även ansvar för utprickning och underhåll av sjömärken  samt transporter för lotsbarnskolorna och deras lärare till sockenskolan.
 
 
Gökalv tillhörde det Södra Lotsdistriktet, arbetsgivaren var Lotsverket men blev senare Sjöfartsverketoch En lots som arbetat i minst 15 år kunde utnämnas till mästerlots. Till vardags använde lotsarna inte uniform, utan kläder som var oömma och som tålde att smutsas ner och att tvättas flera gånger. Men när de skulle klä upp sig kunde det se ut så här:
 
   
Uniform model 1874
 
 
 
Lotsbarnens skolgång skedde på oloka lots- och fyrplatser. Det fanns specialskolor vid järnbruk och större gods som ingick i allmänna skolväsendet medan lotsskolorna löd under Lotsstyrelsen. 1845 började deras verksamhet gälla och det var några år efter att folkskolestadgan införts. Där det fanns många barn kunde en skola bli fast annars fick barnen tas dit med hjälp av lotsarna. Lotsarna tyckte det bra med undervisning till barnen för det skulle kunna höja lotsarnas ställning. De kom i kontakt med många människor från främmande länder och därför var det bra att kunna, läsa, skriva och räkna. Precis det var vad undervisningen gick ut på då barnen skulle få undervisning i:
  • Innanläsning
  • Att skriva läsligt och tydligt
  • Att räkna de fyra räknesätten
1925 upphörde lotsbarnskolorna och skolmyndigheterna tog över och många barn fick då tidvis bo på internat på fastlandet för att få sin undervisning. 
 
Till en början var det fiskare och andra boende som utförde lotsverksamhet när skepp behövde hjälp. Under Karl XI tid 1696 kom en sjölag om hur verksamheten skulle skötas. 1798 kom det ytterligare regler. Lotsarna skulle känna till farlederna, hålla kontakt med skepparna, både svenska och utländska och arbetet medförde inga fasta arbetstider eller vädrets och havets makter som kunde ställa till det för dem.
 
Karta Gökalv 1915
 
Gökalv som man skriver idag, är en udde nedanför Ronneby där det ser ut som den kalvat av sig ännu en liten udde i väster. Det är platsen som heter Gökalv. Hela den stora udden heterv Gö och är ett naturreservat. På Gökalv finns också ett militärt skyddsområde. 
 
 
 
 
Dagens recept
 
När det förr var begravningsvaka hade man öppet hus med den döde liggande i ett rum så alla kunde ta farväl. Det dracks en hel del begravningsöl av männen medan kvinnorna drack kaffe med kakor. Mina bullar som jag bakade idag var säkert i de dyraste slaget på 1800-talet men idag kostar vi på oss sådana. Jag väljer att baka med havremjöl ocj margarin men penslar med ägg så att den flagade mandeln fastnar ordentligt.
 
 
 

Saffransbullar med vanilj (35 - 40 st.)

ugnen 225 grader

150 g margarin  + 5 dl havremjölk

50 g jäst 
1 g saffran = 2 pkt + 1 tsk strösocker
1 tsk salt
1 ½ dl strösocker
12-14 dl Vetemjöl special

Fyllning:
150 g rumsvarmt smör
½ dl strösocker
2 msk vaniljsocker

Pensling och dekoration:
1 ägg
flagad mandel

Gör så här:
1. Smält margarinet och blanda sedan i mjölken. Låt det få 37 grader.
2. Smula jästen i en bunke och rör ut med mjölkblandningen.
3. Mortla saffranet med 1 tsk strösocker, blanda ner i degvätskan.
4. Tillsätt salt, strösocker och nästan allt vetemjöl, spara lite till utbakning.
5. Arbeta degen cirka 5 minuter i maskin eller för hand till en elastisk och smidig deg som släpper från kanterna av bunken.
6. Täck bunken med plastfilm eller en duk och låt degen jäsa till dubbel storlek, cirka 40 minuter.
7. Blanda alla ingredienser till fyllningen.
8. Knåda degen smidig på lätt mjölat bakbord. Kavla till en stor rektangel på cirka 60x40cm.
9. Bred på fyllningen över hela och rulla ihop som en rulltårta. Skär centimetertjocka skivor eller forma på ditt eget sätt till bullar. Täck med duk och låt jäsa 30 minuter. Värm ugnen till 225 grader.
10. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över flagad mandel.
11. Baka mitt i ugnen 8-10 minuter. Låt svalna på galler under duk.

 

 
 
Taggar: Gökalv;