En fjäril

Det är nu sista dagen på årets sportlov i Malmö. Någon snö har vi inte haft, inte på marken iaf. Några minusgrader är det om vindarnas påverkan räknas fast här i Skåne blåser det ju nästan alltid så vi är vana vid den sortens kyla. Jag har bott mer än halva mitt liv i Skåne och trivs fortfarande väldigt bra även om tanken att flytta till varmare regioner ibland kan kittla lite. I vår tid precis som tidigare generationers är det oftast så att där jobbet och kärleken finns där finns vi. Alltså är jag där jag är. Den stora skillnaden mot tidigare generationer är att det kan bli ett ganska stort geografiskt område om kärlekar som de till barn och andra närståenden också ska räknas in. Det var inte riktigt samma sak om man går bara vrider klockan hundra år eller längre tillbaka. 
I tisdags urnsattes askan efter min och mina syskons mamma. Det skedde på en kyrkogård i staden där hon bott sedan 1968. Vi valde en askgravplats som det heter och den har många likheter med hur man gjorde på bronsåldern i Sverige. I ett stenröse finns nu en minnesplatta som är hennes och någonstans i den omgivande marken fick vi syskon tillsammans hala ner urnan med hennes aska. Det kändes bra att göra på det sättet och just den dag som var hennes namnsdag dessutom, Vivi-Ann.
Det har nu gått många månader sedan hon dog i slutet av april 2017 men det är först nu som den stora tomheten av att hon faktiskt är död infinner sig. Frågor jag velat ställa, gemensamma minnen som berättas, tid jag velat ge och dela med henne......
 
Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!
- Bo Setterlind
 


Inte ett ägg så långt ögat kan se

Det har varit mycket bakande den här veckan då mina klasser i åttan fått baka minibaguetter. I receptet som de jobbar efter används bara vetemjöl. Det går inte för sig säger jag när de får en bakdemonstration av mig. De får istället välja mellan olika gryn eller frön i degen som havregryn, pumpafrön, solroskärnor eller linfrön. Därtill har de fått byta ut en del av vetet mot en bättre variant som grahamsmjöl. Det är visserligen vete också men med skaldelarna kvar så det blir förstås näringsrikare. Amerikanen Sylvester Graham var mannen som på 1700-talet blev pappa till mjölet med hans namn.
Det var uppskattat att efter bakandet få äta egenknådade bröd med en mugg te till. Det är inte så konstigt att hemkunskap är ett populärt skolämne. Jag önskar bara att de styrande i landet kunde se nyttan av att elever får ämnets livskunskaper med sig från sin skoltid och därför kunde ge ämnet mer tid. Nu är det 118 timmar hemkunskap totalt under hela grundskoletiden. Skandal tycker jag som således undervisar i skolans minsta ämne.
 
Så var det där med ägg
Att äta veganskt innebär en kosthållning utan ägg och i nuläget har vi på hemmaplan kommit så långt att ägg inte används mån-fre i vår matlagning. På helgen förekommer kokt ägg till frukosten. Idag skulle vi ha raggmunkar och därför tog jag lite bakpulver i smeten istället för ägg. 
Raggmunkar
2 port.
 
1 dl vetemjöl
½ tsk salt
½ tsk bakpulver
2 dl havremjölk
 2 rivna potatisar
 ca 5 cm riven zucchini
olja att steka i
Blanda och vispa i den ordning ingredienserna står.
Stek tills raggmunkarna får en fin färg.
 
Lingon är en självklarhet till raggmunkar men det var även gott med en klick oatlyröra.
Oatlyröra
2 port.
 
1 dl oatly creme fraiche
ev 2 msk äggfri majonnäs
½ rivet äpple
½ tärnad paprika
några hackade färska basilikablad
salt
svartpeppar
 
Här ett recept på kikärtsmajonnäs som man lätt kan göra själv.
 

Taggar: kikärtsmajonnäs, oatlyröra, raggmunkar utan ägg;

Semlor

Undrar hur mycket semlor det ätits idag och hur de sett ut? Det dyker ju upp alla möjliga semleskapelser i media. Den ena konstigare än den andra. Namnet semla kommer från det latinska ordet simila som betyder bulle men det där med att ha grädde i den är från modern tid, dvs efter första världskriget. 
Semlor må vara gott men är onödigt kaloririkt och därför får det räcka med att äta det just på fettisdagen, alltså idag. Vilken tur att jag slutade lite tidigare och hann komma hem och baka varsin gräddig bulle tills T. kom hem. 
Det fick bli en vegansk variant som smakade hur gott som helst.
 
Jag ville göra semlorna veganska och samtidigt inte för onyttiga. Jag började med att baka bullarna. Degen gjorde jag så här:
Veganska släta bullar
12 st.
ugnen 225 grader
40 g mjölkfritt matfett smältes 
och 
2½ dl havremjölk blandades i.
Detta fick bli fingervarmt innan jag 
smulade i 25 g jäst
och rörde detta samt
1 krm salt
2 msk agavesirap
och
1 tsk stött kardemumma
Därefter blandade jag i 
1 dl grahamsmjöl
och i omgångar
ca. 6 dl vetemjöl där jag även 
blandade i 2 tsk bakpulver.
 
Degen blandades så den blev slät och fick sedan jäsa i 30 minuter.
Därefter knådades degen på en bänk och 12 bullar rullades för att 
sedan få jäsa på plåten i ca 15 minuter.
--------
Efter jäsningen penslades bullarna med havremjölk.
Dags för gräddning mitt i ugnen till bullarna fått färg.
Det tog ca 12 minuter.
Under tiden de nybakade bullarna fick svalna lite vispade jag soyagrädde. Den tar längre tid att få tjock än vanlig vispgrädde men ingenting är omöjligt. Så var det dags att göra fyllningen.
Ett lock skars på bullarna som skulle bli semlor och inkråmet grävdes ut från bullarna. Följande ingredienser blandades till 2 semlefyllningar:
smulat inkråm från 2 bullar
15 malda sötmandlar
1 tsk agavesirap
1 msk havremjölk
 
Hur semlorna blev syns på översta bilden och jag lovar att de smakade mycket gott. De släta bullarna som blev över ligger nu i frysen i väntan på någon fikastund framöver.
Agavesirap är 25% sötare än vanligt strösocker och därför kan man minska på mängden sött vid bakning. Agave har ett lägre GI än vanligt socker och ger ungefär hälften så mycket kalorier. Därmed inte sagt att det är nyttigt men det är ett bättre alternativ om söt smak önskas ibland. 
Agave är en suckulent som växer i Mexico och man använder växtens saft. Det sägs att en planta kan bli runt 30 år gammal. Vi svenskar har ett finger med i namngivningen av plantan eftersom Carl von Linné döpte plantan redan 1753 till sitt latinska namn Agave americana.
 
 
 
Taggar: veganska semlor;