Kyrkan i Böne
Det gäller att veta på vem man kan lita
annars blir det att i det sura äpplet bita.
I Timmele en galgbacke på kullen fanns
när förrädaren inte fann räddning någonstans.
Där möttes döden men var det rätt,
eller skulle allt lösts på ett annat sätt.
I april 1577 avrättades en man i Timmele, Västergötland. Han var en präst och hette Mauritz Erasmi (Rasmusson) (ca. 1530 - 1577). Böne var socknen där han verkade och där blev han präst 1570 i socnens kyrka som uppfördes på medeltiden. Mauritz hade åsikter om hur kyrkopoliken berdrevs i landet och var därmed en uppprorsmakare, vilket ledde till att han hängdes på galgbacken i Timmele.
Mauritz Rasmussons föddes ungefär 1530 som son till en kyrkoherde. Han gifte sig med Anna Larsdotter som var lika gammal som sin man men dognågra månader innan honom vilket gjorde att hon slapp uppleva det som slutligen hände. De får en dotter som heter Anna Mauritzdotter som 1575 gifter sig med Gudmund Pedersson av Skillingaryd. Gudmund var en rusthållare Skillingaryd och de bodde på Skillingaryds gård.Gudmund dör 1633 och Anna 1642. Paret hade många barn där en av döttrarna var Anna Gudmundsdotter (1605 - ca. 1668). Hon blir 1624 mor till Tomas Persson av Skillingaryd som jag hade med i gårdagens lucka. Allt detta gör att prästen Mauritz i Böne var mormors far till Tomas Persson. Anna Gudmundsdotters man var en gårdsägare i Skillingaryd vid namn Per Jönsson (1605 - 1656).
Kartan från 1705 har galgbacken utritad i mitten långt ner. Norr är till vänster.
På östra sidan om riksväg 46 mellan Ulricehamn och Timmele, ligger den gamla galgbacken Mölbacken (Möllebacken) som var Redvägs härads avrättningsplats. Den lilla höjden i fonden på fotot är den gamla galgbacken som den ser ut idag.
Vad var det då som hände?
Mauritz var motståndare till Johan III kyrkopolitik och hade planer på att göra uppror mot den. Han hade varit präst i Böne socken sedan 1570 och när hans upprorsplaner blev kända fördes han till Redvägs häradrätt på förhör. Planerna gick ut på att försöka få bort Johan III från tronen och befria den fångne Erik XIV eller om detta misslyckades, välja hertig Karl till kung.
På förhöret intygade ett stort antal vittnen att Mauritz begärt hjälp av dem för att få ut Erik XIV ur fängelset och slå ihjäl Johan III. Även Mauritz hustru som då fortfarande levde vittnade mot honom. Så gjorde också hans bröder Sven och Lasse Rasmusson. För sina vittnesmål fick brodern Lasse senare gården Sjöaryd i förläning. Konungen Johan III fick kännedom om att det fanns en sammansvärjning och upprorsplaner mot honom. Detta var i slutet av sptember 1576. Mauritz fördes då till Vadstena där han utsattes för pinliga förhör där målet var att han skulle ange sina kompanjoner.
Arresten i Vadstena slott. Bild från Statens Fastighetsverk
Tillsammans med Mauritz fördes en annan man till Vadstenaarresten. Det var Jon Salpetersjudare i Marbäck som ansågs vara hans sammansvurne. På vägen till Vadstena lyckades Mauritz Rasmusson rymma men fångades in och blev då skadad i en axel.
På förhören i Vadstena som inleddes den 29 november 1576 befallde Johan III att tortyr fick användas om så behövdes. Det hölls flera förhör och den 19 december dömdes Mauritz för högföräderi till döden av lagmannen och riksrådet och lagmannen i Östergötlands Lagsaga Jöran Holgersson Gera och 23 andra män. Mauritz vidhöll att han var oskyldig och lämnade den 21 december in ett erkännande och anklagade då riksrådet Erik Karlsson Gyllenstierna för att ha lockat in honom i en sammansvärjning. Det hölls då ytterligare förhör den 24 - 26 december under tortyr som gjorde att Mauritz tiog tillbaka sina anklagelser mot Erik Gyllenstierna. Nu anklagade Mauritz istälet borgare från Bogesund (Ulricehamn) för att ha startat upproret. Verkställandet av domen sköts upp då man ville efterspana hans medsammansvurna och locka dem till att vittna i ärendet.
Ytterligare en rättegång hölls i Vadstena där Mauritz tog tillbaka anklagelserna mot alla som han angivit.
Johan III fick rådet att låta döma Mauritz inför ett häradsting, eftersom allmogen ansåg honom vara oskyldig. Den 15 april beordrade kungen att Mauritz Rasmusson skulle sändas till Västergötland. Han dömdes som skyldig och fördes till Mölbacken vid Timmele där han avrättades. Mauritz begravdes på Böne kyrkogård och hans egendom togs i beslag av kronan.
Efter händelsen gick det sägner i trakten om hur flera av dem som vittnat mot M dött en våldsam död och att deras kroppar sedan förts bort av den Onde.
Flera hade vittnat mot kyrkoherden, men det finns ändå skäl att tro att det fanns andra i bakgrunden som hade intresse av att ljuset föll på denne. Kanske hade Gyllenstierna ändå ett finger i syltburken (eller ärtsoppan). Det var han som gav Lasse Rasmusson gården Sjöaryd i förläning mot insatserna som vittne. Mauritz dotter Anna fick på den gården hos sin farbror efter att hennes far avrättats.
Som källor för denna berättelse har bl.a. använts:
Runeberg.org och Riksarkivet.se
Dagens recept
Idag är det fjärde advent och vi lyxar till det med en före-jul-frukost. Nybakade saffransscones i muffinsstorlek som är så goda och lätta att göra under tiden resten dukas fram på bordet. Juice, kaffe, en god marmelad, rödbetssallad och ägg samt trevligt sällskap, vad mer finns att önska?
Saffransscones
4 port
ugnen 225°C.
50 g smör
1/2 g saffran
1/2 msk flytande honung eller strösocker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 krm salt
2 dl havremjölk
- Smält smöret. Stöt saffranet utanpå påsen med en mortelstöt.
- Blanda ner det och honungen eller sockret i matfettet och låt svalna.
- Blanda mjöl, bakpulver och salt i en skål.
- Tillsätt mjölken och matfettet och rör snabbt ihop degen.
Klicka ut degen i 8 muffinsformar och grädda sedan mitt ugnen.
Efter ca 12 minuter är sconesen färdiga.