Måndag vecka 32

Det är fortfarande sommarvarmt om än inte lika extremt varmt som det varit en stor del av den här sommaren. Ikväll väntas besök av äldsta dottern som kommer hit med sina två barn. De har en ganska lång bilresa från strax norr om Stockholm hit till Malmö. Något stopp på vägen görs för att hälsa på syster och kusiner i Småland. Sedan blir det en bror och mera kusiner härnere i södern. Att ha kontakt med varandra idag är väldigt lätt via olika medier men livekontakter är ändå det bästa. Att göra saker ihop som sedan blir härliga minnen är viktigt. 
Om en stund ska jag in i köket och baka knäckebröd och en mjuk kaka. Det får bli en mjuk pepparkaka med lingonsylt i. Det bakade min mamma när hon hade sur grädde som skulle användas. Jag gör den av andra "mjölkprodukter" vilket går lika bra. Recept som går i arv är också fina minnen.
  
 
Mjuk pepparkaka
  • 50 g smält matfett
  • 2 ägg (jag använder No-egg)
  • 2 dl socker
  • 3 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 2 tsk pepparkakskryddor
  • 2 dl mjölk eller grädde  (jag använder havremjölk)
  • ev. 1 dl lingonsylt
  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Smörj och bröa en kakform.
  3. Vispa ägg och socker poröst.
  4. Blanda ner de torra ingredienserna växelvis med mjölken.
  5. Tillsätt lingonen och häll sedan smeten i formen. 
  6. Grädda kakan i nedre delen av ugnen ca. 50 minuter.
  7. Låt den vila lite innan den vänds ut från formen.
----------------------------
 När min pappa levde berättade han gärna minnen från sin barndom och tiden som sjöman eller annat. Det finns foton som styrker hans berättelser. Några härliga bilder är från tidigt -50tal och den plats han var mycket på som barn och ungdom, speciellt när det var sommar. Även jag var där då och då lite senare när han bildat familj. Granne till hans älskade sommarplats, som finns i Smålandsskogarna, var en bondgård där hö´t togs om hand på ett helt annat sätt än man gör idag. För mig utstrålar bilderna barndomens somrar så som de var för länge sedan.
Bondens son Ingvar hjälper sin far med arbetet. Hästen gör dragjobbet och kan passa på att mumsa av det goda gräset.
På förstukvisten sitter min pappa som hjälpt till på gården den där dagen. Observera de fräcka skorna han köpt på en av sina sjömansresor.

En annan tid

Nu när jag är mitt uppe i min semester betyder inte klockan så mycket, utan all den stress som uret orsakar har en möjlighet att rinna av mig. Den kommunikationsmöjlighet som sociala medier ger oss är tidlös och jag kan när som helst sända iväg ett hej, en fråga eller varför inte en bild till nära och kära. Så gör vi inom familjen och det är bara trevligt även om det nu råder en högst skämtsam omröstning över hur tidigt det är ok att sända iväg ett medddelande. En i familjen har inte semester just nu och bor där det råder en annan tidszon och uppskattar inte lika mycket plinget i mobilen när vi andra sänder meddelanden. Han vill sova......
 
Igår när jag satt ute vid lyktans sken och släktforskade hamnade jag på ett intressant spår som ledde till klockan som hänger i Svenarums kyrka i Jönköpings län. Klockan med urtavlor i de fyra väderstrecken som bara har timvisare och skänktes till kyrkan 1788
Under flera dagar har jag sökt efter uppgifter som kan leda till hur några anor på min pappas sida fick och hade namnet Wharling som senare blev Vallin. Mycket spännande har jag funnit i gamla i kyrkböcker som finns tillgängliga via Riksarkivet. Men just den där knuten som talar om när och varför Anders Magnus Johansson Wahrling (1808-1877) lade till det sista namnet, har inte löst sig än. Någon gång i början av 1830 lutar det åt och det har varit i trakterna av Barnarp, Byarum eller Svenarum, tror jag. 
 
Igår gav jag mig in på ett nytt spår som ledde till den där klockan.
Anders Magnus gifte sig 1835 (då hette han Wahrling) med Elisabet (Lisa) Andersdotter ( 1801-1872) i Svenarum. Hennes historia har jag inte tidigare ägnat mig åt. Nu fick jag veta att hennes mor hette Stina, fadern Anders Persson och att familjen bodde i Lökeryd i Svenarum. Lisas morföräldrar hette Holmqvist, Sven och Katarina och de bodde också i Svenarum. Sven var en bonde men även en väldigt kunnig person på många andra områden. Han beskrivs som en urmakare, snickare, skräddare och musiker.
 
Just denna Sven Holmqvist har alltså tillverkat klockan i Svenarums kyrka. Han gjorde också klockan som finns på ena väggen utomhus mot öster. ( Här är en liten film som berättar om kyrkan och där berättas om Svens  klockor en bit in i filmen. ) I den kyrkan gifte sig Anders Magnus Wahrling med sin Lisa 1835.
Sven Holmqvist har med säkerhet tillverkat tornur till ytterligare en kyrka, nämligen Borås Caroli eller Torpa kyrka som den ursprungligen hette, samt svarat för renovering av det mer än 200 år gamla tornuret i Sankt Nikolai kyrka i Halmstad. Det var en allkonstnär den där Sven.
 
Sexman
Jag sökte mig vidare bakåt i släkten och hamnade i senare delen av 1600-talet och tidigt 1700-tal. Fortfarande befann jag mig i Svenarum. På en gård som hette Lunden i Torarps rote fanns Jon Persson gift med Karin. Jon var mormorsfar till Sven Holmqvist. Han var en bonde men hade även ett ärofyllt uppdrag för kyrkan. Han var sexman. När jag läste detta fattade jag ingenting. Sexman, det lät konstigt och har en helt annan betydelse i modern tid. Tack vare internet fick jag snabbt veta att det var personer som var extra betrodda i en socken som bildade denna grupp, de kallades även rotemästare. De skulle se till att det som kyrkostämman bestämt också utfördes. Kyrkans tionde skulle de förvalta och se till att kyrkobyggnaderna sköttes. Prästerna fick hjälp med en hel del sysslor av den som var en sexman, en sorts vaktmästare eller ordningsman kan tyckas. Men de var dessutom socknens ”skvallertackor” och rapporterade otukt och ogudaktigt leverne till prästen. 1775 fanns det 1171 personer i Svenarums socken så det var många att hålla ordning på.
 
Genast började mina funderingar gå kring tiden då våran Jon Persson var sexman i Svenarums socken. Det var 1600-tal och i slutet på häxjakterna tid. Man fick nog se till att hålla sig väl med sexmännen som för övrigt kunde vara kvinnor också.
När jag kommit så långt i min forskning igår släckte jag ner lyktan och gick in i sommarvärmen som råder inomhus nu när torkan fortfarande har sitt grepp om oss. Undra om det är en förbannelse uttalad av någon häxa eller om det är klimatförändringar som råder. 
 

Skor - skomakare - skomakarlåda

Funderingarna inför detta blogginlägg började igår när jag tog fram ett par skor som behövde klackas om. Erkännas kan att det var längesedan jag besökte en skomakare i ett sådant ärende. Men ett par skor som förutom de slitna klackarna kan leva ännu någon säsong måste tas om hand. Det är inte heller försvarbart att hela tiden köpa och köpa. 
Mina lektioner på fredagen med elever i åldrarna 15-16 år handlade dessutom om hållbar utveckling med utgångspunkten att ha en god hälsa, göra smarta val och tänka på hur vi alla kan påverka den globala miljön i rätt riktning. Vi använde oss av bilden som fanns i deras lärobok för att förstå att alla delar är sammanflätade. God hälsa, ekonomi och miljö är det som gör att vi mår bra och vem vill inte det? På uppdrag av FN skrevs 1987 Bruntlandrapporten "Vår gemensamma framtid". Där står det så här:
 
"En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov"
 
Med detta som inledning på dagen kändes det helt rätt att laga mina skor istället för att köpa nya.
 
Skomakarbesök
Efter jobbet besökte jag ett köpcentra och där fanns minsann en skomakare. Han tog sig an mina skor och efter bara någon timme kom jag åter för att hämta dem. Då hade de inte bara nya fina klackar utan var även nyputsade. 
- De här klackarna kommer hålla betydligt längre än de som skorna hade först, fick jag veta. 
Dessutom blev jag tillsagd att stoppa tidningspapper i skorna när de ställs undan för sin sommarförvaring. Så ska det bli och jag var helnöjd när jag lämnade skomakeriet. 
Nu går jag vidare i mitt inlägg och vill då presentera en skomakare som fanns i min släkt, på mammas sida. Släkten som befunnit sig i Blekinge, eller Danmark om vi är långt tillbaka i tiden. (Freden i Roskilde 1658) Vi förflyttar oss till senare halvan av 1700-talet.
 
Skomakare i slutet av 1700-talet
Jag sökte efter en bild på ett par skor från 1700-talet och på Wikepedia och hittade jag ett par som faktiskt ser hyfsat moderna ut. De finns på Livrustkammaren och har trots sin ålder kvar sin charm. Det fattas bara spännen till remmen som går över foten.
Alla hade så klart inte råd att gå omkring i skinnskor, en del gick barfota, andra lindade fötterna med trasor och en del rika hade sydda tygskor med paljetter och rosetter.
Skomakare är ett yrke som funnits länge och sedan medeltiden hade de monopol på sina verksamheter genom det Skråväsende vi hade. Detta gav dem rätten att syssla med sitt hantverk och låta det gå i arv till sina barn. 1846 upphörde Skråväsendet i Sverige och ersattes med en Fabriks- och hantverksförordning.
1700-tals skor - Livrustkammaren - 22115.tif
Mathis (Mattis) Hindricsson
1746 - 1826
Mattis var en skomakare och en direkt förfader till mig. Han bodde i Mörtjuk som tillhörde Hoby socken (numera Bräkne - Hoby). Hoby ligger ca 1 mil från Ronneby i Blekinge. Mattis rörde sig inte inom så stort område i sitt liv. Han föddes i Hasselstad och flyttade sedan till Mörtjuk och blev så småningom sockenskomakare vilket gav honom rätten att bedriva näringsverksamhet i Hoby socken. Mattis gifte sig 1769 med Sissa Jönsdotter som var född i Stubbemåla som ligger ungefär halvvägs till Ronneby från Hoby räknat. Så här står det i kyrkboken när det lystes för dem:
 
"--------Lystes för första gången för SockenSkomakaren ärlige och beskedliga Mathis Hindricsson ifrån Hoby Sn samt sedesamma pigan Cissa Jönsdotter från Stubbemåla"
 
De fick 4 barn. Kerstin, Karin, Ingrid och Carl. Jag kan se framför mig hur familjen har det och hur de sliter för att få vardagen att gå ihop men med faderns yrke och inkomst har de förmodligen det väldigt mycket bättre än många andra. Släktskapet från mig till Mattis är att han är min mormors farmors mormors far. Alltså sju generationer bort. Det är hans dotter Karin som för släktskapet vidare mot vår tid.
Hur gick det då för sockenskomakaren i Hoby? Familjen finns med vid ett antal husförhör men 1796 är det bara sonen Carl som fortfarande bor kvar hemma. 1814 är inte Mattis yrkesverksam längre och det står antecknat i husförhöret att han och hustrun Sissa som då bor i Mörtjuk nummer 13 båda är svaga och fattiga. 1826 dör både Mattis och Sissa av ålderdom.
Befolkningen i Sverige på 1700-talet var till stor del bönder som främst odlade brödsäd men också ärter och rovor. I böndernas kålgårdar växte olika slags kål, lök och enstaka rotgrönsaker, i vissa områden fanns också fruktträd. På den tiden åkte en person vid namn Carl von Linné rut i Sverige och det finns mycket anteckningar från hans resor. Han skriver att basfödan var bröd, soppa, gröt och välling. Kött var dyrt och om det hamnade på matbordet var det ofta i en soppa så det kunde drygas ut så mycket som möjligt. Min anfader Mattis bodde inte så långt från havet och kantänka åt de en hel del strömming eller annan fisk.
 
Nu är det dags att knyta ihop säcken från hållbar utveckling till en maträtt vid namn Skomakarlåda via min anfader sockenskomakaren Mattis. Skomakarlåda är en maträtt i kategorin husmanskost och består av potatismos med en stekt biff och brun sås på toppen. Biffen ser ut som en skosula och har gett rätten sitt namn. Jag försökte mig på en vegetarisk variant av rätten igår och vill lova att det smakade inte sula ett dugg. Ingredienserna jag använde var dels quornbitar, havrematlagningsgrädde, potatis, lök och pulversås med pepprig smak. Såsen kom i en låda från Smakbox och hade blivit stående på en hylla då jag inte riktigt fått anledning till att testa den. Men nu var det dags och resultatet på hela maträtten blev ett enda wow, vad gott!
Vegetarisk skomakarlåda
4 port.
  • 1 kg potatis som kokas och kryddas till ett gott potatismos.
  • Sås som tillagas enligt förpackningen. Jag använde havregrädden där.
  • 300 g quornbitar som stektes och kryddades med salt och peppar.
  • 1 gul lök som skivades och stektes.
  • Grönsaker som fanns tillgängliga. Idag blev det haricot verts som fick koka med potatisen och en sallad med rivna morötter plus rosensallad.
Skomakarlådan placerades i djupa tallrikar. Först moset sedan quornbitar med såsen och löken på toppen. Gott!
Visa fler inlägg