Skor - skomakare - skomakarlåda

Funderingarna inför detta blogginlägg började igår när jag tog fram ett par skor som behövde klackas om. Erkännas kan att det var längesedan jag besökte en skomakare i ett sådant ärende. Men ett par skor som förutom de slitna klackarna kan leva ännu någon säsong måste tas om hand. Det är inte heller försvarbart att hela tiden köpa och köpa. 
Mina lektioner på fredagen med elever i åldrarna 15-16 år handlade dessutom om hållbar utveckling med utgångspunkten att ha en god hälsa, göra smarta val och tänka på hur vi alla kan påverka den globala miljön i rätt riktning. Vi använde oss av bilden som fanns i deras lärobok för att förstå att alla delar är sammanflätade. God hälsa, ekonomi och miljö är det som gör att vi mår bra och vem vill inte det? På uppdrag av FN skrevs 1987 Bruntlandrapporten "Vår gemensamma framtid". Där står det så här:
 
"En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov"
 
Med detta som inledning på dagen kändes det helt rätt att laga mina skor istället för att köpa nya.
 
Skomakarbesök
Efter jobbet besökte jag ett köpcentra och där fanns minsann en skomakare. Han tog sig an mina skor och efter bara någon timme kom jag åter för att hämta dem. Då hade de inte bara nya fina klackar utan var även nyputsade. 
- De här klackarna kommer hålla betydligt längre än de som skorna hade först, fick jag veta. 
Dessutom blev jag tillsagd att stoppa tidningspapper i skorna när de ställs undan för sin sommarförvaring. Så ska det bli och jag var helnöjd när jag lämnade skomakeriet. 
Nu går jag vidare i mitt inlägg och vill då presentera en skomakare som fanns i min släkt, på mammas sida. Släkten som befunnit sig i Blekinge, eller Danmark om vi är långt tillbaka i tiden. (Freden i Roskilde 1658) Vi förflyttar oss till senare halvan av 1700-talet.
 
Skomakare i slutet av 1700-talet
Jag sökte efter en bild på ett par skor från 1700-talet och på Wikepedia och hittade jag ett par som faktiskt ser hyfsat moderna ut. De finns på Livrustkammaren och har trots sin ålder kvar sin charm. Det fattas bara spännen till remmen som går över foten.
Alla hade så klart inte råd att gå omkring i skinnskor, en del gick barfota, andra lindade fötterna med trasor och en del rika hade sydda tygskor med paljetter och rosetter.
Skomakare är ett yrke som funnits länge och sedan medeltiden hade de monopol på sina verksamheter genom det Skråväsende vi hade. Detta gav dem rätten att syssla med sitt hantverk och låta det gå i arv till sina barn. 1846 upphörde Skråväsendet i Sverige och ersattes med en Fabriks- och hantverksförordning.
1700-tals skor - Livrustkammaren - 22115.tif
Mathis (Mattis) Hindricsson
1746 - 1826
Mattis var en skomakare och en direkt förfader till mig. Han bodde i Mörtjuk som tillhörde Hoby socken (numera Bräkne - Hoby). Hoby ligger ca 1 mil från Ronneby i Blekinge. Mattis rörde sig inte inom så stort område i sitt liv. Han föddes i Hasselstad och flyttade sedan till Mörtjuk och blev så småningom sockenskomakare vilket gav honom rätten att bedriva näringsverksamhet i Hoby socken. Mattis gifte sig 1769 med Sissa Jönsdotter som var född i Stubbemåla som ligger ungefär halvvägs till Ronneby från Hoby räknat. Så här står det i kyrkboken när det lystes för dem:
 
"--------Lystes för första gången för SockenSkomakaren ärlige och beskedliga Mathis Hindricsson ifrån Hoby Sn samt sedesamma pigan Cissa Jönsdotter från Stubbemåla"
 
De fick 4 barn. Kerstin, Karin, Ingrid och Carl. Jag kan se framför mig hur familjen har det och hur de sliter för att få vardagen att gå ihop men med faderns yrke och inkomst har de förmodligen det väldigt mycket bättre än många andra. Släktskapet från mig till Mattis är att han är min mormors farmors mormors far. Alltså sju generationer bort. Det är hans dotter Karin som för släktskapet vidare mot vår tid.
Hur gick det då för sockenskomakaren i Hoby? Familjen finns med vid ett antal husförhör men 1796 är det bara sonen Carl som fortfarande bor kvar hemma. 1814 är inte Mattis yrkesverksam längre och det står antecknat i husförhöret att han och hustrun Sissa som då bor i Mörtjuk nummer 13 båda är svaga och fattiga. 1826 dör både Mattis och Sissa av ålderdom.
Befolkningen i Sverige på 1700-talet var till stor del bönder som främst odlade brödsäd men också ärter och rovor. I böndernas kålgårdar växte olika slags kål, lök och enstaka rotgrönsaker, i vissa områden fanns också fruktträd. På den tiden åkte en person vid namn Carl von Linné rut i Sverige och det finns mycket anteckningar från hans resor. Han skriver att basfödan var bröd, soppa, gröt och välling. Kött var dyrt och om det hamnade på matbordet var det ofta i en soppa så det kunde drygas ut så mycket som möjligt. Min anfader Mattis bodde inte så långt från havet och kantänka åt de en hel del strömming eller annan fisk.
 
Nu är det dags att knyta ihop säcken från hållbar utveckling till en maträtt vid namn Skomakarlåda via min anfader sockenskomakaren Mattis. Skomakarlåda är en maträtt i kategorin husmanskost och består av potatismos med en stekt biff och brun sås på toppen. Biffen ser ut som en skosula och har gett rätten sitt namn. Jag försökte mig på en vegetarisk variant av rätten igår och vill lova att det smakade inte sula ett dugg. Ingredienserna jag använde var dels quornbitar, havrematlagningsgrädde, potatis, lök och pulversås med pepprig smak. Såsen kom i en låda från Smakbox och hade blivit stående på en hylla då jag inte riktigt fått anledning till att testa den. Men nu var det dags och resultatet på hela maträtten blev ett enda wow, vad gott!
Vegetarisk skomakarlåda
4 port.
  • 1 kg potatis som kokas och kryddas till ett gott potatismos.
  • Sås som tillagas enligt förpackningen. Jag använde havregrädden där.
  • 300 g quornbitar som stektes och kryddades med salt och peppar.
  • 1 gul lök som skivades och stektes.
  • Grönsaker som fanns tillgängliga. Idag blev det haricot verts som fick koka med potatisen och en sallad med rivna morötter plus rosensallad.
Skomakarlådan placerades i djupa tallrikar. Först moset sedan quornbitar med såsen och löken på toppen. Gott!

Sås och potatis och lite till

Om någon säger sås och potatis går mina tankar gärna till svensk husmanskost. Sådan där mat som lagats och serverats i generationer och som känns igen av så många. Det är enkel mat utan några krusiduller och krångel. Mat vars recept vandrat från mor till dotter eller son. Det är mat som inte behöver kosta skjortan och det är mat som även går att göra i en vegatarisk eller vegansk version.
Idag gjorde jag "biff" med löksås och potatis på ett veganskt sätt. 
Har märkt att en hel del människor stör sig på att ordet biff används i vegetariska eller veganska sammanhang. De menar att biff är kött och inget annat och jag kan inte annat än hålla med. Så nu gäller det att komma på ett bra namn på de där större tillplattade bullarna som vi ickeköttätare ofta gör. Du kanske har ett bra namn!
Ursprungsreceptet nedan kommer från Vegomagasinet.
Veganska platta bullar med löksås
ca.3 port.
1 burk blandade kokta bönor
1 dl inlagda rödbetor
1 hackad gul lök
1 dl havregryn
1 dl ströbröd
1 tsk torkade örtkryddor
salt
svartpeppar
 
  1. Skölj bönorna och mixa dem tillsammans med rödbetorna.
  2. Rör sedan ihop smeten med resten av ingredienserna.
  3. Forma till medelstora bollar som sedan plattas till.
  4. Stek i olja så de får färg på båda sidorna.
Löksås
3 port.
1 stor gul lök
1 msk olja
1 krm socker
1½ msk vetemjöl
2 dl havremjölk
1 dl havregrädde
salt
peppar
 
  1. Stek löken i oljan tills den mjuknar.
  2. Strö på sockret.
  3. Strö över mjölet och blanda med en sked.
  4. Tillsätt sedan vätskan i omgångar och rör tills såsen kokar upp.
  5. Smaka av med kryddorna.
När bönor och kikärtor används kastas ofta spadet bort. Dumt, när det kan användas istället för ägg i veganska rätter eller till någon som är allergisk mot ägg. Spadet ger ingen smak efter tillagningen så utvidga dina kunskaper och börja gärna med en god chokladbrownie med valnötter i.
Vegansk chokladbrownie
ugnen 175 grader
tid ca. 25 min.
 
3½ dl vetemjöl eller annat mjöl
1 dl kakao
1 tsk vaniljpulver
½ tsk salt
150 g smält mjölkfritt smör
2 dl spad från kikärtor eller liknande
3 dl strösocker
50 g hackad mörk choklad
75 g hackade nötter som valnötter
  1. Börja med att blanda mjöl, kakao, vanilj och salt i en skål.
  2. Vispa sedan spadet med sockret i ca. 5 minuter så det blir poröst. Sedan ska vispen inte användas mer.
  3. Blanda därefter ner det smälta smöret i spadet.
  4. Nu är det dags att tillsätta mjölblandningen och den hackade chokladen samt nötterna.
  5. Klä en ugnsfast form med bakplåtspapper och häll smeten i den.
  6. Grädda mitt i ugnen i ca. 25 minuter.
 
Morgondagens middag
I gårdagens Sydsvenskan fanns ett reportage som handlade om snabba vardagsrätter och därifrån hämtar jag morgonens middag. Det blir då en spagetti bolognese med linser. Så var det där med namn igen. Får det heta bolognese när det inte finns kött i? Jag struntar i vilket och tar linser för det gillar jag.
 
Vem var mannen på bilden?
 
I mitt förra inlägg hade jag en bild på ett par där jag undrade vem mannen var och nu har jag svaret. Tack vare att fotoateljens namn fanns på bilden kunde jag börja nysta där. Ateljen hade startat sin verksamhet i Sävsjö 1921 och 1922 gifte sig paret på bilden och lät sig bli fotograferade. 
Kvinnan var min farfars mor Ida Sofia Persdotter (1860-1925) och mannen som hon gifte sig med hette Peter Magnus Abramsson (1854-?). Båda hade de varit gifta tidigare och blivit ensamma, båda hade de barn på varsitt håll. Men tänk så härligt att ha någon nära sig på ålderns höst som man kan dela tiden med, så ensamhet blir till tvåsamhet. 
 
 

Veckan som gått

Bilder som barnbarnen gör är lycka att få.
Här har Linnea gjort en fin vintermålning.
 
Så börjar 2018 att kännas som vardag, även om det för egen del inneburit att den passerade veckan varit i sjukform. Men allt kan bara bli bättre och på måndag tar jag nya tag. 
I den mån orken funnits under veckan har jag då och då försökt finna några äldre släktingar i olika kyrkböcker för att kunna väva ihop deras historier. Det är så intressant när det dyker upp ett bekant namn och kanske information om var den personen bodde, hade för yrke, flyttade, fick barn, åkte till Amerika, gifte sig, kanske kom i klammeri med rättvisan eller annat som de gamla böckerna berättar om.
 
Jag har i första hand ägnat mig åt två bröder och personer som fanns i deras omgivning. Det är min farmors far Anders Johan Jonsson (1875-1958) och till vänster om honom brodern Johannes August Jonsson (1898- ?)
Samtidigt finns ett annat fotografi som jag vill veta mer om.
Kvinnan lär vara min farfars mor Ida Sofia Persdotter men vem mannen är det är nu den stora frågan. För att börja nysta i detta har jag nu fått veta att fotografen började sin verksamhet i Sävsjö 1921. Sökningen fortgår och jag är lösningen på spåren. Mer kommer i nästa inlägg.
 
Visa fler inlägg