Stångmärken, fasta sjömärken på land, föregångare till fyrar. Underlättar för navigatören att bestämma sin position och finna vägen då han över öppet vatten nalkas en kust eller motsvarande.
Båtar och hav, lotsar som skeppare hjälper.
Vädret slår om, stormarna är vilda och allting stjälper.
Olyckan är framme, man över bord
begravs sedan i vigd jord.
Folket samlas, dricker gravöl och kaffe med dopp
tröstar och inger varandra inför framtiden hopp.
Min mamma växte upp i Ronneby hos sina morföräldrar, då hennes egna föräldrar dog redan när mamma var barn. Hon har berättat att hon tillsammans med sina kamrater brukade cykla vägen förbi Ronneby Brunn ut mot Ronneby hamn. Ytterligare längre ut mot havet kom de till en udde som nu heter Gökalv men förr stavades det Djökalf och även Gjökalf. Där finns fina badvikar med klippor att solbada på. För mammas del var det inte att simma som gällde för det fick hon aldrig lära sig.
I hennes fotoalbum finns bilder från runt 1950 när hon var 17 år och kamraterna hade gökotta i Gökalv, badar och har trevligt ihop. Några kom dit paddlandes i en kanot istället för att cykla och på bilden tar de farväl av sina kamrater för att paddla hem igen. Havet ligger stilla och det ser ut att ha varit en härlig morgon.
Men havet kan förändras och bli riktigt farligt som i berättelsen som nu följer.
Året var 1866.
Det var dagen innan julafton och den gamla mästerlotsen Anders Jeansson (1791 - 1866) på Djökalf var ute på sjön (havet) under ett stormväder. Det bar sig inte bättre än att han föll överbord och drunknade. I dödboken står det att han "Vådligen omkom på Sjön under stormväder utan eget sjelfförvållande"
Anders Jeansson var min mormors/mormors/morfar. Han dog julen 1866.
Jag läser i Edestads husförhörslängd SE/LLA/13062/A I/10 (1862-1870) sidan 379
Platsen är Djökalf:
Mästerlotsen Anders Jeansson född 1791 hade flyttat från Ronneby 1815 och dog den 23 december 1866.
Hustrun Bengta Johansdotter född 1798 i Listerby flyttade därifrån 1821. Paret gifte sig då. Hon dog på Djökalf den 10 augusti 1868.
De hade flera barn som Karin (min släktgren) född 1835, vilken står med i förhöret. Hon gifter sig 1862 och flyttar då till Nättraby.
Anders yngsta son Ola Andersson läser jag om längre ner på sidan och han har gift sig med Anna Maria Pedersdotter. De har sonen Sven Johan , född 1863 som julen då han var tre år miste sin farfar. Ola hade varit dräng på Djökalf men 1964 flyttat till Listerby.
Det är sorgligt att läsa och skriva om livsöden där människor inte fått leva sina fulla liv och hur det berör deras omgivning samtidigt som det för mig mer än 150 år senare är spännande.
Följande text har hämtats från Svenska Fyrsällskapet Blänket 2011:2 och är skrivet av Johan Eriksson.
"Dag som natt skulle de hålla utkik, speja efter bloss och lyssna efter kanonskott, vilka var de signaler som skeppen använde för att påkalla lotsarnas uppmärksamhet vid dålig väderlek. Märktes något därute, så kallade plikten. Det var bara att lämna hustru och barn, slänga sig i båtarna och ro för kung och fosterland mot det signalerande fartyget, där den utvakade och frusna kaptenen kunde pusta ut först när lotsen väl var ombord och tog över rodret. Ofta var färden tillbaka från lotsningen den farligaste delen av resan. Lotsarna färdades länge i helt öppna små kuttrar, känsliga för nedisning och sjöar som slog in över relingen."
Vaxdockorna i naturlig storlek har min kusin Gunnel Thidell Jernbom gjort och de finns på Begravningsmuseet i Ljungby. Idag får miljön föreställa hur Bengta Johansdotter julen 1866 sitter och sörjer sin kära make som togs av havet.
--------------------------------
Gökalv var en lotsplats vilket betydde att där fanns en hamn, hemvist för lotsarna och deras familjer samt kontor och utkik efter lotsbehövande fartyg. Chef för en lotsplats titulerades Lotsförman. Till sin hjälp hade han en mästerlots, lotsar och lotslärlingar. Anders Jeansson var en mästerlots. Förutom lotsverksamheten hade lotsplatserna förr även ansvar för utprickning och underhåll av sjömärken samt transporter för lotsbarnskolorna och deras lärare till sockenskolan.
Gökalv tillhörde det Södra Lotsdistriktet, arbetsgivaren var Lotsverket men blev senare Sjöfartsverketoch En lots som arbetat i minst 15 år kunde utnämnas till mästerlots. Till vardags använde lotsarna inte uniform, utan kläder som var oömma och som tålde att smutsas ner och att tvättas flera gånger. Men när de skulle klä upp sig kunde det se ut så här:
Uniform model 1874
Lotsbarnens skolgång skedde på oloka lots- och fyrplatser. Det fanns specialskolor vid järnbruk och större gods som ingick i allmänna skolväsendet medan lotsskolorna löd under Lotsstyrelsen. 1845 började deras verksamhet gälla och det var några år efter att folkskolestadgan införts. Där det fanns många barn kunde en skola bli fast annars fick barnen tas dit med hjälp av lotsarna. Lotsarna tyckte det bra med undervisning till barnen för det skulle kunna höja lotsarnas ställning. De kom i kontakt med många människor från främmande länder och därför var det bra att kunna, läsa, skriva och räkna. Precis det var vad undervisningen gick ut på då barnen skulle få undervisning i:
- Innanläsning
- Att skriva läsligt och tydligt
- Att räkna de fyra räknesätten
1925 upphörde lotsbarnskolorna och skolmyndigheterna tog över och många barn fick då tidvis bo på internat på fastlandet för att få sin undervisning.
Till en början var det fiskare och andra boende som utförde lotsverksamhet när skepp behövde hjälp. Under Karl XI tid 1696 kom en sjölag om hur verksamheten skulle skötas. 1798 kom det ytterligare regler. Lotsarna skulle känna till farlederna, hålla kontakt med skepparna, både svenska och utländska och arbetet medförde inga fasta arbetstider eller vädrets och havets makter som kunde ställa till det för dem.
Karta Gökalv 1915
Gökalv som man skriver idag, är en udde nedanför Ronneby där det ser ut som den kalvat av sig ännu en liten udde i väster. Det är platsen som heter Gökalv. Hela den stora udden heterv Gö och är ett naturreservat. På Gökalv finns också ett militärt skyddsområde.
Dagens recept
När det förr var begravningsvaka hade man öppet hus med den döde liggande i ett rum så alla kunde ta farväl. Det dracks en hel del begravningsöl av männen medan kvinnorna drack kaffe med kakor. Mina bullar som jag bakade idag var säkert i de dyraste slaget på 1800-talet men idag kostar vi på oss sådana. Jag väljer att baka med havremjöl ocj margarin men penslar med ägg så att den flagade mandeln fastnar ordentligt.
Saffransbullar med vanilj (35 - 40 st.)
ugnen 225 grader
150 g margarin + 5 dl havremjölk
50 g jäst
1 g saffran = 2 pkt + 1 tsk strösocker
1 tsk salt
1 ½ dl strösocker
12-14 dl Vetemjöl special
Fyllning:
150 g rumsvarmt smör
½ dl strösocker
2 msk vaniljsocker
Pensling och dekoration:
1 ägg
flagad mandel
Gör så här:
1. Smält margarinet och blanda sedan i mjölken. Låt det få 37 grader.
2. Smula jästen i en bunke och rör ut med mjölkblandningen.
3. Mortla saffranet med 1 tsk strösocker, blanda ner i degvätskan.
4. Tillsätt salt, strösocker och nästan allt vetemjöl, spara lite till utbakning.
5. Arbeta degen cirka 5 minuter i maskin eller för hand till en elastisk och smidig deg som släpper från kanterna av bunken.
6. Täck bunken med plastfilm eller en duk och låt degen jäsa till dubbel storlek, cirka 40 minuter.
7. Blanda alla ingredienser till fyllningen.
8. Knåda degen smidig på lätt mjölat bakbord. Kavla till en stor rektangel på cirka 60x40cm.
9. Bred på fyllningen över hela och rulla ihop som en rulltårta. Skär centimetertjocka skivor eller forma på ditt eget sätt till bullar. Täck med duk och låt jäsa 30 minuter. Värm ugnen till 225 grader.
10. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över flagad mandel.
11. Baka mitt i ugnen 8-10 minuter. Låt svalna på galler under duk.