Mandelkubbar

En kaka som funnits med i hela mitt liv är mandelkubbar. Mamma brukade köpa sådana och då oftast på sommaren. De torra, smuliga kubbarna som har en så god bittermandelsmak bakade hon aldrig själv och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har ätit sådana "hembakade". Jag har då och då köpt mandelkubbar och njutit av den goda smaken och minnena. Länge har jag tänkt att det vore kul att baka själv men det har stannat vid tanken. Så idag skred jag till handling. 
Olika recept kollades upp och då de innehöll smör, ägg, mjölk och lite till valde jag veganska alternativ som mjölkfritt smör, havremjölk och no egg. 
Veganska mandelkubbar
 Resultatet var hellyckat och efter provsmakning till eftermiddagskaffet har resten av kubbarna hamnat i en egen plåtburk. Visst är de fina?
 
Så här gjorde jag mina mandelkubbar.
Ingredienser till 20 mandelkubbar
125 g mjölkfritt smör
1,5 dl havremjölk
2 tsk no egg + 2 msk vatten
5 droppar bittermandelolja
1,5 dl strösocker
7 dl vetemjöl
1 tsk hjorthornssalt
1 tsk bakpulver
pärlsocker
Här har no egg blandats med vatten.
 
 
Ugnen sattes på 225º
  1. Smöret smältes i en kastrull. Den använde jag sedan att blanda degen i.
  2. När smöret smält tog jag bort kastrullen från plattan och hällde i mjölken.
  3. Sedan tillsattes no egg, bittermandelolja och strösocker.
  4. Sedan tog jag hälften av vetemjölet och blandade med bakpulver och hjorthornssalt. 
  5. Resten av mjölet blandades ner i degen i omgångar.
  6. Degen som nu var aningen kladdig togs upp på ett mjölat bord ochrullades ut till en rulle.
  7. Rullen delades i 20 bitar som var ca 2 cm breda. Den ena snittytan doppades i pärlsocker innan bitarna hamnade på plåtar.
 
Gräddningen tog ca. 12 minuter per plåt och ut kom mina goda veganska mandelkubbar.
 
 

Vårt dagliga bröd.......och vatten

Det är kris nu, markerna är torra och vattenförråden tömda, bevattningsförbud råder. Igår var det en pressträff med representanter från regeringen, jordbruksverket och LRF. Det sas att:"Även om det skulle komma regn nu så skulle det inte hjälpa" och "för varje dag utan regn blir situationen allt mer akut". Det talades om bönder som behöver stöd och regelverk som behöver lättas. Nu testas Sveriges krisberedskap. Läs mer här
 
 
I Malmö råder sedan en ganska lång tid bevattningsförbud som jag hoppas respekteras av alla. Vår gräsmatta är gul och torr numera och liknar mer en sådan där dörrmatta av jute eller tagel. Men så får det vara. Blommor och buskar har gett upp och endast en del har förmågan att ta för sig då deras rötter kommer längre ner. Våra hallonbuskar har gett två hallon och hälften av buskarna är totalt intorkade men kanske kommer de åter något annat år. Det är kris nu.
 
Inne i köket har jag en hink stående i diskhon. Vi försöker använda minimalt med vatten och allt samlas upp i hinken som sedan bärs ut och vattnet hamnar i växthuset och på sådant i trädgården som jag prioriterar.
Dagens veganska lunch.
Potatis, blomkålsstuvning (havremjölk) och sojabullar med riven squash och persilja.
Idag kokade jag potatis och blomkål till lunchen. Kokvattnet sparades för att senare hamna i brödbaket. Varje droppe vatten gör skillnad.
 
 
Jag bakade samma sorts knäckebröd som innan midsommar. 20 kakor blev det precis som då. Här är receptet.
Det visade sig bli så omtyckt och åtgången blev större än jag räknat med. Men nu finns det nytt att knapra på.
Lite tekakor med Ölandsvete och surdeg bakade jag också idag. Både knäcke och tekakor har alltså det nyttiga kokvattnet som vätska. Allt för hälsan och miljön.
 
Svarta vinbärsbuskarna har levererat en hel del även om inte hallonen gjort det. Jag har nu fått ihop 4 liter och har minst lika mycket kvar på våra båda buskar. Idag hade jag sällskap av ett gäng humlor som gästade lavendelbusken intill vinbären. Insekterna har det inte heller lätt när det är torka.
 
Vet ni vad?
Vid 17.00-tiden började det regna i Malmö. Det har kommit hela 2 välkomna mm nu. Inte mycket, men som sagt varje droppe räknas.
 
 

Tomtar och troll

Satt en stund i växthuset efter morgonens tomatvattning. Plösligt märker jag hur det flyger in en större insekt genom den öppna dörren och landar bland vindruvorna. Där sitter ett djur med anor och vilar sig, en trollslända. Kanske är den hungrig och vill leta insekter, kanske är det vatten som finns därinne som lockar eller så flög den bara fel. Fram med mobilen, ett kort måste tas på sländan som är ca. 6 cm lång, har stora fasettögon och är vackert bruntecknad. Vingarna är så tunna att de knappt syns och jag kommer att tänka på Tingeling. Suddig blev bilden men får ändå duga. 
 
Själva ordet trollslända tros komma ifrån att man förr trodde att de arbetade för trollen. Man var då rädd  att trollsländorna skulle sy ihop ögonen på folk som hade råkat somna utomhus. Slända kommer från verktyget som kunde spinna tråd. Trollsländor är insekter som sägs vara äldre än dinosauriena. 
 
 En miljö som för tankarna till tomtar och troll är Stengårdshult som är beläget i Gislaveds kommun i Småland. Inte så långt från Jönköping eller Värnamo beroende på vilket håll man kommer från. Några kilometer från Stengårdshults kyrka finns Sjön Rakalven och i närheten av den ett gammalt soldattorp dit det även hörde en smedja en gång. Torpet löd under gården Tunabo eller Tunnabo som det även hette. Soldaten som bodde på torpet under Mo härad och hade beteckningen Soldattorp nr 44, Tunnabo, Stengårdshult försörjdes av roten. En mo är för övrigt sandrik mark oftast med mycket barrskog och det stämmer väl in på området där Tunabo finns.
Sjön Rakalven eller Rakalyen som den egentligen heter. 
Stilla låg vattnet när vi (jag och T.) stannade till där den 4 juli 2018. Vattnet var varmt och botten lika sumpig som jag kommer ihåg det från min barndom. Som jag berättat i tidigare inlägg gjordes en rundtur/minnesresa i de småländska skogarna tidigare i veckan. Stopp gjordes alltså vid den fina sjön. Sedan gick färden vidare en liten bit till nästa stopp. 
 
Tunabo, knektatorpet no:44
I minnet kunde jag se hur min pappas mormor Wilhelmina tog emot oss på trappan till torpet. Torpet som ursprungligen var ett soldattorp, men som när indelningsverket upphörde 1901 arrenderades ut av roten, dvs bönderna på bygden. 
Wilhelmina, som är en av mina kvinnliga förebilder, tillbringade somrarna hos sin bror Gustaf som flyttade till Tunabo under första hälften av 1900-talet. Dit kom även hennes barn bl.a. min farmor och deras barn och barnbarn på besök. Vi är många som har minnen därifrån. Tunabo var ett sommarparadis för många släktingar men att bo där på heltid var säkert inte så lätt. Där i stugan berättades det ofta hiskeliga historier om tomtar och troll.
1966 dog Gustaf och då togs torpet över av min faster och hennes familj. Så här såg torpet ut då. Många års slit senare resulterade i att det gamla huset blev otroligt fint. Bilden visar baksidan på torpet.
 
Tunabo juli 2018
Numera är knektatorpet Tunabo nr: 44 en sommarbostad för någon helt annan familj som kan åka dit. Det var kul att få se det igen och se att det används även om ingen var hemma när vi stannade utanför.
 
Historik om Tunabo nr: 44
I de gamla svenska militära traditionerna tillkom Indelningsverket 1682. I olika härader skulle kompanierna hysa soldater som skulle vara beredda att gå ut i krig. Stengårdshult tillhörde då Jönköpings regemente och kompaniet var först Överstelöjtnantens kompani för att sedan byta namn till Mo Härad nummer 5. En eller flera gårdar gick  samman för att skaffa hushåll och försörja de indelta soldaterna. För detta fick de en viss skattelättnad. Det byggdes torp som alla var byggda enligt samma princip med ett rum och kök där soldaten med familj kunde bo. Denna verksamhet upphörde alltså 1901 och därefter har många torp försvunnit men en del finns kvar som sommarhus.
I det som heter Generalmönsterrullan, där alla regementerna höll koll på sina mannar finns förteckningar över vem eller vilka som bodde i husen. När en soldat slutade eller dog hade hans familj ett år på sig att skaffa en ny bostad innan nästa soldat kom.
Jag har sökt igenom generalmönsterrullorna från 1692 då en soldat Håkansson bodde i Tunabo fram till den sista soldaten som fanns där 1885. Han hette Carl August Petersson med soldatnamnet Olif (Oliv). 
Mellan 1692 och 1885 hittade jag soldatnamn som Magnus Andersson Oliv, AndersTörn, Abraham Törn, Sven Tunberg, Johan Tunberg, Per Mattsson, Johan Mattsson och  Per Håkansson. En del bodde i huset tills de dog andra blev gratifierade när de slutade, de fick en pension med ett penningunderhåll. Någon skadades genom våda, en annan i tjänsten.
Det var helt enkelt en annan tid, andra släkter men vårt Tunabo. 
Det har sålunda funnits ett soldattorp, knektatorp, på Tunabo nr: 44 sedan 1692 och än idag. Om det är exakt samma hus vet jag inte men jag vill gärna tro det.
 
Ps:
I mitt förra inlägg berättade jag om hur jag och mina bröder cyklade till Hjortsjön i Vaggeryd från Skillingaryd 1 mil därifrån. Vi var inte gamla och cykelturen gjordes flera gånger. Dock var inte yngsta brodern med och trampade mer än en gång och då bara till sjön. Där fanns en glasskiosk och de hade en telefon så när vi kom fram ringde jag till mamma och hon såg sedan till att pappa kom och hämtade oss när han slutat jobba. Så den gången fick cyklarna åka lastbil hem.
 
 

Visa fler inlägg