För ett tag sedan frågade ett av mina barnbarn mig om jag var vegan eller vegetarian. Mitt svar blev vegetarian, eftersom jag till frukostarna oftast äter "vanlig" ost på smörgåsarna och på helgerna ägg som våra hönor lagt. Hade inte de
valen gjorts hade jag varit vegan.
Våra middagar är alltid veganska, då används växtbaserad ost om det ska vara med i rätterna och i bakning finns det många sätt att ersätta ägg.
En del anser att för att vara vegan räcker det inte med att tänka på maten utan alla former av djurhållning och användning av produkter från dem, som skinnprodukter, fjädrar och annat. Så hård är inte jag.
Förra lördagen hade tidningen Sydsvenskan en artikel som hade rubriken "Vego fast vintage" där de lagat vegetarisk mat med inspriration från gamla kokböcker. Där gick även att läsa om att i slutet på 1800-talet växte det fram en grupp med vegetarianer
i Storbritannien som valde bort kött och fisk av samma skäl som vi gör idag för hälsan, djuromsorgen, större avkastning av jorden till förmån för människor. Så det är verkligen inget nytt att välja bort olika sorters livsmedel.
Idag är det en hel del familjer eller ensamma som är en sorts deltidsvegetarianer och minskar då ned på det animaliska till förmån för vegetabilier. Det kan ju vara en väg att gå om man vill göra matförändringar. Namnet på detta är reduktarian
eller flexitarian.
SOVEL
Ett ord som knappast används längre är sovel som betyder tilltugg eller pålägg. Det finns många som gärna vill ha kött ofta och i stora portioner som säger att vi alltid har ätit det och att det är naturligt för människan.
(Tänk bara på grillsäsongen.)
Så kan det säkert ha varit om man jagade eller fiskade själv eller kunde byta sig till de produkterna. Men det har funnits tider då tillgången inte har varit så stor eller då människorna var fattiga. Backar vi hundra år eller mera tillbaka i Sverige
så var det många som inte hade så stora mängder sovel på sina tallrikar. Kanhända serverades det salt fläsk eller sill ibland, någon ostskiva eller smör var lyx men rent kött var inte vardagsmat, såvida man inte kom från "bättre förhållanden".
Lantbefolkningen åt sig mätta på potatis, soppa, gröt och bröd, alltså spannmål och rotsaker. Kunskaperna för att ta hand om frukter, bär, kryddor och grönsaker vandrade mellan generationerna och kom som härliga avbrott mot den enehanda mathållningen
under kalla årstider.
FRÅN DÅ TILL NU
I vårt samhälle idag är tillgången på livsmedel stor och vi kan året om köpa livsmedel även om de inte har säsong här just då. Vi kan välja att själva gå iväg för att göra inköpen eller få dem levererade.
Det har nästan exploderat med företag som tillverkar "köttliknande" livsmedel av vegetabilier. Det går att ha många åsikter om detta, vissa vill att mat ska se ut och smaka som det de tidigare var vana vid och att det gör lättare om en familj
ska övergå till vegetariskt exempelvis. Det gör också att gamla rätter och recept kan användas lättare men om det är rätt eller fel med substitut får andra svara på.
I gårdagens matleverans fick vi ett smakprov på en ny vegansk korv som var toppengod och som ni ser behöver inte vegansk eller vegetariska produkter vara så konstiga. Det händer faktiskt att även vi äter korv här i huset. :)
En helt vegansk måltid!
Det är inte smakprovet som vi fick igår.
En källa som jag använde: Forskning och framsteg