Snön ligger fortfarande vit på taket men den större snömängd som skulle komma över oss igår blev vi lyckligtvis förskonade ifrån. Koltrasten söker sig ofta till platsen för mat och skydd men även vår rödhake, som vi gett namnet Hugo, söker sig gärna dit.
I Lund pågår ett projekt där man söker efter svaret på varför vissa koltrastar flyttar härifrån på vintern medan andra stannar. Det har därför ringmärkts en hel del sådana fåglar så forskarna kan följa dem. Exemplaren i vår trädgård här i Malmö är inte ringmärkta.
Så var det den rökta paprikakryddan.
När jag vid sekelskiftet slutade äta köttprodukter var det rökta korvar som var det första jag fick avsmak för. Därpå följde andra köttprodukter. Under alla år sedan dess har jag haft svårt även för dofter av rökta produkter som ju även finns i den vegetariska livsmedelsvärlden. När det sedan som gåvor kom in två burkar rökt paprikakrydda i huset blev de stående oöppnade. Burkarna är små och söta och passar som utsmyckning vid spisen men innehållet har inte testats.
Den rökta paprikan kommer i det här fallet från Spanien och paprikan har torkats över en öppen ekvedseld som gett den rökta smaken och doften. Kryddan används bl.a. i chorizo.
Igår gjorde jag en vegovariant av carbonara. Den äkta rätten görs utan grädde och med bacon vilket jag som ni förstår frångick. Min variant bestod förutom av den kokta spaghettin av lök och champinjoner som frästes med den rökta paprikakryddan, salt och peppar. Sedan hällde jag över växtbaserad grädde och det är det som puttrar i stekpannan på bilden. När såsen och pastan blandats på tallriken kom svartpepparkvarnen fram och även riven ost. Resultatet blev lyckat.
Jag kunde äntligen äta en maträtt med rökt smak utan att få de för mig otäcka smakminnena. Paprikakryddan som användes var av den söta sorten, det finns en stark också men den får vänta lite till.
En andra chans
Läs på påsen här nedan och titta därefter på allt som den haft med sig till oss. 4,5 kg frukt och grönt som rensats bort från hyllorna därför att vi ställer så höga krav när våra inköp ska göras. Påsen kallas för 2:a sortering men de små skadorna som jag kan notera är försumbara och jag fortsätter därför att köpa varor som kan ges en andra chans (som det står på påsen). Påsens innehåll är för mig alltid okänt och det blir en utmaning att använda allt. Att då ha en sambo som är lika öppen för det gröna livet så som jag är gör förstås allt mycket lättare. 💕
Här fortsätts med den ständigt pågående utrensningen av jobbpapper, gamla tidningar och annat skräp som jag samlat på mig. Idag dök det upp en bok från i somras. Jag läste den till hälften men så kom något emellan, det kan ha varit hösten eller några andra spännande böcker. Nu har den fått högsta läsprioritet och kanske känns den bättre att läsa nu när jag själv kan räkna mig till kategorin pensionärer. Boken handlar nämligen om en pensionärsliga. Jag fick den av min mamma vid ett besök hos henne 2016. Den hade bifogats när hon köpt en tidning. Hon sa att det var svårt att läsa boken då det var så liten text i den. Som synes har Katarina Mazetti tyckt att det är en underbar skröna. Mamma blev alltid lite stolt när hon såg Katarinas namn någonstans eftersom de var sysslingar. Så för att hedra min mamma som aldrig läste boken Kaffe med rån, och som Katarina Mazetti tyckte om får jag ge boken en andra chans nu. Tack mamma - saknar dig!
