Julen och alla helgdagarna runt den ger all anledning till att träffa människor som betyder mycket. Det är ju den sortens möten som blir så härliga minnen senare i livet. När jag var liten bodde vi i Nässjö och det gjorde så gott som alla i pappas släkt också. Farmor fanns där som den enda jag haft i den generationen runt mig. Kusiner, fastrar och farbröder fanns där också. Hos farmor fanns det alltid plats när det skulle firas något - finns det hjärterum så finns det stjärterum sa hon. Här sitter farmor i soffan omgiven av några av sina barnbarn. Tiden är slutet av 1960-talet. Vår familj hade redan flyttat ifrån Nässjö men återkom regelbundet för att träffa släkten.
Nästa bild är från Värnamo där mina föräldrar köpte en nybyggd bostadsrätt 1968. Vid den moderna elspisen värmer mamma maten till julbordet. I den fina emaljerade grytan från Kockums i Ronneby finns rödkålen, i stora grytan har skinkan kokats och där finns nu doppspad som bara pappa använde. Prinskorvar ska stekas och jag kan se mammas goda köttbullar på bänken. Tidstypiskt är de självhäftande tomtarna som skulle fram varje år liksom pappersbonaden över spisen.
Bild tre är även den en julbild men inte ett tillfälle som någon i min familj upplevde. Bilden fick min bror och jag av en syssling nu till julen 2019. Även den bilden andas kärlek och traditioner och ska vara tagen i början av 1960-talet i Blekinge. Kvinnorna är mammas farmor Karolina och hennes dotter Dagmar som ska äta julmat. Alltså min morfar Tages (1908-1934) familj som fanns där men som jag inte träffade när jag var liten och mamma talade så lite om. Men nu har kontakter tagits när släktforskningen kommit in i mitt liv. Å, vad jag önskar att jag fått träffa dessa människor som barn. Jag är säker på att de var lika kärleksfulla som farmor och människorna runt henne.
När jag tittar på de två sista bilderna kan jag märka många likheter och det är väl där traditioner och vår kultur kommer in ett igenkännande sammanhang.
Ja, det var mina funderingar en förmiddag efter nyår i ett grönt Skåne. Om några timmar ska jag likt tomten fara iväg norr om huvudstaden för att hälsa på två av mina barnbarn. Sedan har jag träffat alla de sex småttingarna som nu är i åldrarna 5-10 år. Mina egna barn, småttingarnas föräldrar passar jag på att träffa samtidigt. Den här gången följer inte min sambo T. med på färden utan han stannar hemma för att kurera en elak halsinfektion. Någon måste ju även ta hand om hönsen och klappa katten.
