Det är söndagskväll och jag sitter vid vår köksö och funderar lite. Om fem veckor är det semester fast jag skulle mer än gärna ta ledigt redan nu när vi har ett så underbart sommarväder. Dessutom är kroppen och knoppen trött och sliten. Det har varit/är pingst den här helgen men det är en helg som passerar ganska obemärkt förbi, tycker jag. Hänryckningens tid kallas den här tiden på året och då väljer jag inte att ta till bibliska betydelser (för sådant tror jag inte på), utan ser hellre hänryckning som glädjen över hur vackert det är i naturen och i trädgårdar dessa försommardagar. Det fullkomligt exploderar av grönska och härliga dofter.
Jag ger upp med att skriva färdigt här idag då tekniken inte tycks vara vad den borde.
Återkommer en annan dag.
Årets första mogna egenodlade jordgubbe åts igår.
Den andra snodde en fågel.