Vecka 44

Höstlovsvecka för alla skolbarn men långt ifrån alla barn firar ledigheten med att vara hemma. Fritids har öppet och de som är där brukar ha det lite extra festligt när inte alla i barngrupperna är närvarande. Två av mina barnbarn bor här i staden och ringde mig igår för att undra följande:
- Snälla farmor kan vi få komma till dig så vi inte behöver vara på fritids hela dagen.
- Ok, svarade jag. Hur tänker ni då och vilken dag vill ni komma?
- På onsdag eller imorgon tisdag fick jag höra. Men helst imorgon, eller båda dagarna.
- Det går bra imorgon tisdag svarade jag då, sedan får vi se. Hur dags ska vi säga då, blir tre bra?
Så började åttaåringen sin förhandling.
- Mellanmålet är klockan två och det kan vi väl äta hos dig farmor, så halv två vill vi komma. Vi kan gå till dig själva från fritids om du möter oss.
Så blev det också.
Idag, tisdag ringde fllickornas pappa och sa att snart lämnar de fritids och går mot dig. Jag gick då mot vår mötesplats dit de inte kommit fram ännu men lite längre bort syntes två små jäntor med varsin ryggsäck komma mot mitt håll. Så stolta de var när de kom fram mot mig. 💕
På vägen hem till mig utförde vi ett uppdrag som bestod av att räkna pumpor i trädgårdarna vi passerade. Om jag inte minns fel såg vi 36 stycken och då räknades bara pumporna på ena sidan av gatan. 
Så blev det mellanmål med hemkokt kräm och likaså havretekakor innan lek och annat tog vid. Jag fick hjälp med att klippa etiketter till vinet som jag buteljerat på förmiddagen och så förlorade jag i memory och tornspelet.Men annat var väl knappast att vänta! 
 
Dagens middag som föll alla i smaken var spagetti med tacofärssås. Jag använde sojafärs i den uppkokta tomatsåsen som det var tacokryddor i och innan serveringen hamnade också lite majs i såsen.
 
2020 ett konstigt år
2019 var året då jag gjorde min sista termin som lärare och sedan lite i förtid skulle njuta av ledigheten från jobbåren. På hösten åkte T. och jag till London för att besöka min son som bor där. Som vanligt vid sådana besök såg vi oss omkring som exempelvis i Kew Garden där bilden togs i ett av deras orangerier. Vi hade några sköna dagar, åt och drack gott och njöt av att vara tillsammans. Då planerades för nästa besök som skulle varit i våras och jag tänkte att som pensionär kan jag åka till alla möjliga resmål när jag vill framöver.
Men året 2020 har som alla vet inte blivit vad man tänkt. För min del ställdes Londonresan in, två större konserter blev inte av, en släktträff frös inne, födelsedagar firades digitalt och det känns ibland som om året 2020 blev året som inte finns/fanns. Framförallt vad gäller det sociala livet men visst har jag haft ett bra år på hemmaplan med sambo, trädgård och hönor. 
 
Pandemin som råder har tagit ny fart och nu talas det om att 2021 kan bli ännu ett svårt år. I Skåne ökar smittspridningen och sjukvården har åter fått fler smittade patienter att ta hand om. Vi får råden att undvika kollektiva färdmedel, inte träffa för många människor, inte besöka butiker i onödan, hålla avstånd, hosta i armvecket, använda handsprit osv. 
Läget är allvarligt  och vi måste dra i nödbromsen, sa smittskyddsläkaren Eva Melander idag.
Vad ska det bli av oss.........
 
 

Höstens vackra färger

Tog ett varv runt huset i dagens regn och det går inte annat än förundras över de vackra färgerna som alla löv får innan träd och buskar går in i sin vintervila. Hösten är så fin när växtligheten tackar för sig. Än så länge är dagstemperaturen över tio plusgrader i Malmö medan det i norra Sverige finns både kyla och snö.
 
Det är över två månader sedan jag besökte en affär senast men idag gjorde jag det. Tyvärr fanns inte det som skulle inköpas. Då julen snart är här stickar jag raggsockar till mina barnbarn och jag var på jakt efter garn i en speciell färg, men det fanns andra så problemet löste sig.
Jag får en olustig känsla när en butik ska besökas nu i dessa tider och valde att ha engångshandskar på mig då det är en hel del kontaktytor som berörs. Av de kunder som jag såg var det bara ytterligare en person som hade handskar på sig utöver alla anställda som hade det. Att hålla avstånden är en annan sak som det slarvas med och många verkar inte ta situationen vi befinner oss i på allvar. 
 
En sak som är positiv nu är att vi återfått normaltiden igen, eller vintertid som det kallas. Min önskan är att vi behåller den i fortsättningen och slipper tidsomställningen till våren igen. I 40 års tid har vi haft sommar- och vintertid då klockan ska flyttas fram och sedan tillbaka. I flera tidningar kunde följande läsas helgen som nyss passerat:

EU vill att det eviga fram- och tillbakaskjutandet ska upphöra. Enligt ett förslag skulle det genomföras i medlemsländerna senast 2021, men bland annat på grund av coronapandemin har beslutet fastnat i EU:s maskineri.

– Vi har viktigare saker att arbeta med nu under en pandemi, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), som ansvarar för tidsfrågan i Sverige.

Alla kan väl ändå inte ha uppgifter som handlar om den pågående pandemin - Ur led är tiden!

Lördagsgodis - nej tack

I dag den 24 oktober, då för övrigt slankveckan inleds, läste jag en intressant ledare i tidningen Sydsvenskan. Där skrevs om experiment som utfördes på intagna personer på Vipeholms sjukhus/anstalt. Personerna där kallades för sinnesslöa, idoter, obildbara och andra ord. I ledaren skrivs om en radiodokumentär som tar upp förbrytelser i samband med ett stort experiment som hade som uppgift att ta reda på hur karies uppkom. Fanns det något samband mellan karies och socker? Experimentet har i dokumentären undersökts på djupet av reportern Randi Mossige-Norheim vars farbror som liten pojke utsattes för sockerexperimentet då han befann sig på Vipeholmsanstalten. Pojken hette Bertil och han samt ett 70-tal andra på anstalten skulle dagligen äta 24 stora extra söta kolor  och 27 karameller men de fick inte borsta tänderna. En dröm eller ett helvete?
 
Här är inledningen av dagens huvudledare i Sydsvenskan.
 
Bertil dog femton år gammal och hans föräldrar hade aldrig fått information om vad sonen utsatts för. De flesta som lämnades på den sortens "sjukhus" talade man inte om och när reportern vill ha kontakt med anhöriga till offren vet de oftast inte om att de haft ett syskon eller annan släkting som funnits på Vipeholm eller en liknande plats.
När Bertil dött fick hans föräldrar veta att de inte behövde ta itu med en begravning utan det sköttes från Vipeholms håll. De fick då inte heller veta att Bertils hjärna togs ut för att vara med i ännu en forskning där man ville se hur hjärnan påverkades av att personen var sinnesslö.
Tänder från personer som var med i kariesexperimentet. Fotot från Riksarkivet. 
 
När någon vars tand var så illa ansatt att den till slut skulle dras ut gjordes det utan bedövning då man ansåg att de intagna reagerade mycket lite på smärta. Detta enligt sjukhuschefen Hugo Fröderberg.
Hur kunde allt detta hända?
I de östra delarna av Lund byggdes ett större område under första världskriget, till militärt användande. Det kom aldrig till användning på så sätt utan staten beslöt istället att det skulle bli en anstalt för "vanföreställda". Det invigdes 1935 och blev då ett mentalsjukhus för upp till 1000 personer. Dit kom människor som ansågs vara hopplösa fall.
Varje person som blev intagen fotograferades och det fördes ordentliga journaler över deras tid på Vipeholm. Journalerna finns bevarade på Landsarkivet i Lund.
Tandhälsan i Sverige var 1942 katastrofal och socialdemokraterna med dåvarande statsministern Per Albin Hansson gav medicinalsstyrelsen ett uppdrag. Man ville veta vad som orsakade karies. Visserligen hade både engelska och amerikanska försök kommit fram till att det var socker men i Sverige skulle det göras en egen undersökning. Vad kunde då vara bättre att använda sig av en grupp personer på en anstalt.
Under flera år och utan egen eller anhörigas vilja eller vetskap blev 660 personer utsatta för tvångsintag av godis i Vipeholmsexperimentet. Det hela planerades 1942 och utfördes sedan aktivt 1947 - 1951. Det var helt slutfört 1955. Resultatet blev att socker kan ge karies. Hela experimentet övervakades av tandläkare men inte för att laga hål utan för att studera hålen och effekten av ätandet. 
Kontentan blev att tandvården skulle ha färre kariesfall att ta hand om och att samhället skulle kunna förebygga karies med information och förebyggande kontroller. Då skulle kostnaderna för folktandvården inte bli för höga.
När jag gick i skolan i början av 1960-talet hade fluorsköjning införts på skoltid och lördagsgodis blev ett begrepp som alla kände till. Godis i små påsar och så tandborstning efteråt, annars kunde Karius och Baktus komma på besök i munnen. 
 
I Sydsvenskans huvudledare skrivs om den radiodokumentär som finns att lyssna på om Vipeholmsanstalten och sockerexperimentet men också andra förbrytelser som är obehagliga men viktiga att lyssna på. Jag lyssnade på de två första avsnitten idag och ska fortsätta med resten när de släpps.

Taggar: Sockerexperimentet, Vipeholmsanstalten;