*Man ska vara glad åt fötter,
utan dom man står sig slätt.
Ja, tänk att tvingas gå på händer,
det är svårt, speciellt när man är mätt.
----
Från gården grönkål jag plockar
Kanske gratängen någon läsare lockar.
I dagens lucka presenteras en skomakare som fanns i släkten på mammas morfars sida. Släkten i Blekinge, eller Danmark om vi är långt tillbaka i tiden (Freden i Roskilde 1658). Vi förflyttar oss nu till senare halvan av 1700-talet. Här ses hur släktskapet ligger till 7 generationern från mig.
Skomakare i slutet av 1700-talet
Jag sökte efter en bild på ett par skor från 1700-talet och på Wikepedia hittade jag ett par som faktiskt ser hyfsat moderna ut. De finns på Livrustkammaren och har trots sin ålder kvar sin charm. Det fattas bara spännen till remmen som går över foten.
Alla hade så klart inte råd att gå omkring i skinnskor på 1700-talet, en del gick barfota, andra lindade fötterna med trasor och en del förmögna personer hade sydda tygskor med paljetter och rosetter på.
Skomakare är ett yrke som funnits länge, det finns flera på olika sidor i min släkt. Under medeltiden fanns det många skomakare i Sverige som kom ifrån Tyskland. Sedan den tiden hade skomakarna monopol på sina verksamheter genom det Skråväsende vi hade. Detta gav dem rätten att syssla med sitt hantverk och låta det gå i arv till sina barn.
För att ha kontroll över yrket och för att se så att inga fel begicks, fanns skoskådarna och läderskådarna. De skulle även se till att inget fusk eller överpris förekom. Den som inte tillhörde ett ämbete men ändå utövade yrket, fick av dem öknamnet Bönhas, vilket på tyska betyder lofthare. Stora böter måste ibland också betalas.
Stora böter måste ibland också betalas.1846 upphörde Skråväsendet i Sverige och ersattes med en Fabriks- och hantverksförordning.
Mathis (Mattis) Hindricsson
1746 - 1826
Mattis var en skomakare och en direkt förfader till mig. Han bodde i Mörtjuk som tillhörde Hoby socken (numera Bräkne - Hoby). Hoby ligger ca 1 mil från Ronneby i Blekinge. Mattis rörde sig inte inom så stort område i sitt liv. Han föddes i Hasselstad och vid dopet finns detta noterat i kyrkboken:
"Sare Hustrus i Djuparp bar honom, faddrarna Abram Nelson i Hasslesta, Abram Persson i Svenstorp, Elin Mattisdotter i Haslesta"
Som vuxen flyttade han till Mörtjuk och blev så småningom sockenskomakare vilket gav honom rätten att bedriva näringsverksamhet i Hoby socken. Mattis gifte sig 1769 med Sissa Jönsdotter (1749 - 1826) som var född i Stubbemåla som ligger ungefär halvvägs till Ronneby från Hoby räknat. Här läser jag i kyrkboken när det lystes för dem den 27 februari 1746:
"--------Lystes för första gången för SockenSkomakaren ärlige och beskedliga Mathis Hindricsson ifrån Hoby Sn samt sedesamma pigan Cissa Jönsdotter från Stubbemåla"
Paret fick 4 barn, Kerstin, Karin, Ingrid och Carl. Det är dottern Karin Mattisdotter (1773 - 1832) som för släktskapet vidare för min del mot vår tid. Jag kan se framför mig hur familjen har det och hur de sliter för att få vardagen att gå ihop men med faderns yrke och inkomst har de förmodligen det väldigt mycket bättre än många andra. Släktskapet från Mattis till mig var som bilden ovan visar mormors farmors mormors far. Alltså sju generationer bort.
Hur gick det då för sockenskomakaren i Hoby? Familjen finns med vid ett antal husförhör men 1796 är det bara sonen Carl som fortfarande bor kvar hemma. 1814 är inte Mattis yrkesverksam längre och det står antecknat i husförhöret att han och hustrun Sissa som då bor i Mörtjuk nummer 13 båda är svaga och fattiga. 1826 dör både Mattis och Sissa av ålderdom.
Befolkningen i Sverige på 1700-talet var till stor del bönder som främst odlade brödsäd men också ärter och rovor. I böndernas kålgårdar växte det olika sorters kål som vitkål, rödkål och grönkål men även morötter, palsternacka, lök, bondbönor och ärtor. Man odlade också kryddväxter som dill, trädgårdsmålla och persilja. I vissa områden fanns också fruktträd. Träden eller enkla inhägnader omringade ofta odlingsytorna och så uppkom ordet trädgård.
Bilden är från Linnés Uppsala
I mitten på 1700-talet åkte (red) en person vid namn Carl von Linné runt i Sverige och det finns mycket anteckningar från hans resor. Han skriver att basfödan hos folket var bröd, soppa, gröt och välling. Kött var dyrt och om det hamnade på matbordet var det ofta i en soppa så det kunde drygas ut så mycket som möjligt. Min anfader Mattis bodde inte så långt från havet och kantänka åt hans familj en hel del strömming eller annan fisk.
När jag var barn köpte vi alltid personligt tillverkade träskor hos en skomakare. Det var så spännande att se hur skomakaren satt på sin trebenta pall som hängt med i alla tider hos skomakarna. Bilden nedan visar ett skomakarhus från tiden då jag bodde i Nässjö.
Dagens recept
Tredje advent är det idag och vi börjar så smått att provsmaka på rätter som passar på julbuffén. Men tanke på kålgårdarna jag skrivit om har jag gjort en grönkålsgratäng som är laktovegetarisk då den innehöll riven "vanlig" ost. Gratängen stod på bordet när min äldsta dotter kom på en snabbvisit till Malmö för någon dag sedan och rätten blev uppskattad. Den serverades till olika sorters färsbullar, sallad och danskt rågbröd. Till detta drack vi äppelmust från Kiviks musteri på Österlen i Skåne.
Grönkålsgratäng
ugnen 225 grader
400 g potatis skuren i mindre bitar
1 gul hackad lök
olja eller margarin att steka i
2 msk margarin
1 liter hackad grönkål
Jag tog hälften grön och hälften av en röd sort.
Tänk på att kål krymper när den tillagas.
3 msk vetemjöl
2 matlagningsgrädde (gärne en havrevariant)
3 dl växtbaserad mjölk
1 tsk salt
2 krm mald svartpeppar
1 krm mald muskotnöt
2 dl riven ost
- Värm ugnen och smörj en lämplig ugnsform.
- Fräs lök och potatis i ca. 3 minuter. Ställ den sedan åt sidan.
- Ansa och skölj grönkålen och hacka den i mindre bitar.
- Fräs 2 msk margarin i en kastrull och fräs kålen där i en liten stund.
- Pudra över mjölet.
- Tillsätt sedan mjölk och grädde under omrörning.
- Krydda och låt blandningen sjuda ca. 3 minuter.
- Rör sedan ner hälften av osten.
- Häll blandningen i gratängformen och strö resten av osten på toppen.
- Gratinera mitt i ugnen ca. 20 minuter.
Den här bilden togs precis när gratängen togs ut ifrån ugnen och
det bubblar fortfarande i kanterna.
det bubblar fortfarande i kanterna.
* Man ska vara glad åt fötter...... sjöngs av Birgitta Andersson 1962 i en Knäpp- Upprevy