Regnskurar men lite solstrålar emellanåt

Idag har niorna på min arbetsplats haft orientering. Det var 100% uppslutning med taggade tonåringar som tog sig fram på banor med olika svårighetsgrad. Själv var jag funktionär med uppgift att hålla ordning och se så alla kom åter från skogen. Det såg lite oroväckande ut på slutet när de tre sista grupperna inte dykt upp efter 2.5 timme. En halvtimme innan sista bussen skulle åka tbx till skolan kom de trötta och blöta in i mål. Bravo! säger jag. Platsen vi var på är ett underbart vackert naturområde öster om Malmö. Bokskogen kallas det i dagligt tal och vi höll oss kring Torups slott.
Efter jobbet blev det ett inköpsstopp på IcaMaxi. Jag är inte där så ofta numera när vi får varuleveranser hem till dörren. Men vissa varor får ändå bäras hem såsom kattmat, kattsand och en del specerier. 
Utanför ingången satt som det numera nästan alltid gör, en tiggare. Det är lite svårt att förhålla sig till en sådan företeelse. Jag brukar oftast lägga några kronor i deras mugg och säga hej. Det märks inte speciellt i min plånbok och samvetet känns lite lättare men det är som sagt svårt att förhålla sig till tiggeriet. En del hävdar att det är lurendrejeri, att det är organiserat tiggeri, men vadå? Har man ingenting och ändå får något, är det då så fel att lägga de där kronorna? Visst borde hemlandet sörja för sitt folk men om det inte fungerar, ska jag då bara blundande gå förbi? Jag kan inte det och hoppas att mina ynka kronor kan göra lite skillnad. 
Nu sitter jag med en mugg kaffe med tak över huvudet, snart står det varm mat på bordet och i kväll kan jag se en film, läsa en bok, lyssna på musik eller vad som passar mig. Jag vet att mina närmaste har det bra och det kan jag lätt ta reda på med ett enkelt samtal på mobilen. Så en krona eller två eller även en guldpeng gör ingen större skillnad för mig men kanske för någon annan.


Visa fler inlägg