Kalendern 2021 - lucka 23

 
Svenarums kyrka.
Foto nov. 2018.
 
Dagen innan julafton och snart ska den ringas in
det är städat, pyntat och ugnen har skurats fin.
 Här har även kokats gröt
som inte är för söt.
Den hade passat till släktens "bygdesnille"
han som en perpetum mobile bygga ville.
 
 
 
 
I början av november 2018 gjorde min bror Stefan och jag en resa i förfäders spår  tillsammans. Vi började i Sävsjö, for sedan till Norra Sandsjö och avslutade dagens resa med ett besök i Svenarums kyrka. Det hade börjat skymma, på kyrkogården runt kyrkan lyste mängder av gravljus då Allhelgonahelgen var nära förestående. Intill kyrkomuren vid ingången fanns en informationsskylt.
 
Ibland går det för snabbt när foton tas och det straffar sig med suddighet. Foto 2018.
 
Svenarums kyrka är inte den första kyrkobyggnaden som stått på platsen. Redan under medeltiden uppfördes en stenkyrka på samma plats som den nuvarande kyrkan står på. Spår efter den medeltida kyrkan hittades i samband med en restaurering i mitten av 1900-talet. Den nuvarande kyrkan uppfördes i etapper under 1700-talet och har nu en korsformig planform, tornkroppen tillkom i början av 1800-talet och ersatte då en klockstapel som fram till dess burit kyrkans klockor. Den första kyrkan som finns med som en teckning på tavlan fick ett celebert besök 1243 av Kungen Magnus Ladulås. Den nyare kyrkan från 1700- talet utsmyckades med en altartavla målad av Per Hörberg och ett unikt fyrsidigt kyrkur byggt av "bygdesnillet" Sven Holmqvist.
 
 
De båda bilderna nedan tog jag vid Nydala klosterkyrka 1970. Vid dörren står min
syster Catharina som då var sex år år.
 
 
 
 
Stora delar av Svenarums socken ägdes på 13-1400-talet av Nydala kloster som hade grundats 1143. 
 
 
 
Den där fredagseftermiddagen 2018 gick vi in i den vackra kyrkan som var upplyst med en dov belysning och det doftade från tända ljus. Från orgeln hördes vacker men sorgsen musik och i sakristian fanns det uppdukat kaffe med dopp till de som ville värma sig en stund. Allt var så stämningsfullt att vi båda stadsmänniskor försattes in i en annan tid.
 
En annan tid 
Sven Holmqvist (1745 - 1828) och hans hustru Katarina Johansdotter (1752 - 1779) hade gift sig 1769 i Svenarums kyrka. De bodde i socknen där han var en bonde men med många andra intresseområden också. Han var en kunnig snickare, skräddare, musiker och urmakare. En kreativ person som ville utforska och se vart hans tankar och händer kunde föra honom. Uttrycket "bygdesnille" som fanns med på kyrkans informationstavla andas inte bara beundran och respekt utan kanske mer en avundsjuka och oförståelse för att någon i socknen kunde något som andra inte kunde. Jag kommer genast att tänka på det vi kallar för Jantelagen, vars grund finns i den svenska kulturen: 
 
Jantelagen går ut på att du inte ska tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre, viktigare, kan mer, är klokare, eller har några andra fördelar som gör dig förmer än andra människor. Du ska inte tro att du duger.
 
När tiderna gått förändras synsättet och jag kan känna en stor stolthet över att vara släkt med en så kunnig person som Sven Holmqvist. Men nu är det en annan tid.
 
   
 
 
Kyrkobesökare som kom till sin sockenkyrka förr fick en stunds vila efter veckans slit och släp, kanske slumrade de till en stund. I Svenarums kyrka hänger en mycket speciell klocka som har urtavlor på fyra håll, timvisare men ingen minutvisare. Klockan utfördes 1788 och urverket drev ursprungligen också klockan som sitter på den östra kyrkgavelns utsida som tillkom 1790. Ibland säger vi att minuterna kan vara långa men hur långa var då inte timmarna för kyrkobesökarna där i kyrkan.
 
På undersidan av det märkliga uret inne i kyrkan finns en text som lyder så här: 
 
"Av ryttmästaren herr Erland Broman under 1 års
vistande här i församlingen och herre till Hubbestads Säteri, är detta
urverk skänkt och förärat guds stora namn till ära och detta herrens hus till
prydnad den 3 januari 1788. Gjord och förfärdigad av Sven Holmqvist." 
  
Vad man hitintills med säkerhet vet är att Sven Holmqvist tillverkat tornur till ytterligare en kyrka, nämligen Borås Caroli eller Torpa kyrka som den ursprungligen hette, samt svarat för renovering av det mer än 200 år gamla tornuret i Sankt Nikolai kyrka i Halmstad.
 
 
 
Sven Holmqvist, hade ett förträffligt mekaniskt kunnande som skulle ha fullkomnat sig ännu mera i sin konst, om han icke fallit på en idé, som förryckt så många hjärnor: att uppfinna en perpetum mobile.
(evighetsmaskin).
 
Sven Holmqvist är en direkt anfader till mig (7 generationer).
 
Jag ---- Runo Persson ----Astrid Persson----Wilhelmina Wahrling----
Wilhelm Wahrling----Lisa Andersdotter----Stina Svensdotter----
Sven Svensson Holmqvist
 
 
 
 
Dagens recept
 
På julbordet passar denna rotfruktsgratäng som jag portionerade ut i olika formar för att värma strax innan serveringen. Gratängen innehåler potatis, morötter, palsternackor och grönkål som jag gick ut i trädgården och plockade. Grönkålen kan stå kvar ute hela vintern och plockas efterhand.
 
 
 
Rotfruktsgratäng
ugnen 175 grader
 
200 g morötter
200 g potatis
100 g palsternackor
30 g grönkål
1 gul lök
3 soltorkade tomater
3 dl växtbaserad matlagningsgrädde
1 msk senap
2 dl riven ost
1 msk timjan
1 tsk salt
 peppar
  1. Starta ugnen.
  2. Smörj formen eller formarna du vill använda.
  3. Skala och riv rotsakerna grovt och hacka löken.
  4. Finhacka grönkålen och de soltorkade tomaterna.
  5. Lägg allt i en skål och blanda i resten.
  6. Fördela blandningen i ugnsformarna i ett ca. 2 cm lager.
  7. Grädda i ca. 25 minuter
 
 
Taggar: rotfruktsgratäng;

Kalendern 2021 - lucka 21

 
 
En vaxbyst av Birger Jarl Magnusson
Medeltidsmuseet i Stockholm.
I dagens lucka vi backar i tiden långt tillbaka
för att möta Ingrid Ylva, Magnus Bengtssons maka.
Männen var de som släktnamnen vidare förde
kvinnorna skötte annat som livet tillhörde.
Biskopar i berättelsen figurerar
nej, nu avslöjas inte mera.
 
 
När man som släktforskare söker och finner släktskap med historiskt kända personer är det inte ovanligt att kommentaren blir "det är ju många som har det släktskapet". Som om upptäckten skulle bli mindre intressant eller inte vara sann. Det är väl klart att för varje generation ökar antal ättlingar och släktingar men alla lever inte idag även om det kan bli väldigt många. 
Jag tar Jarlen Birger Magnusson som ett exempel. På en frågesida för släktforskare kom den frågan upp och så här svarade en person där:

Om vi antar att Birger fått två barn som fått två barn som fått två barn etc, så blir det på 21 generationer, 2 miljoner niohundrasjuttioentusenetthundrafemtiotvå avkomlingar, dvs mer än en femtedel av storleksordningen av Sveriges befolkning idag. Om vi däremot antar att hälften dog eller aldrig förde vidare någon avkomma, så hamnar vi troligen likväl på uppemot minst en miljon individer som kan räknas som Birgers ättlingar, i vårt land och spridda runt om i världenAtt Birger Jarl har minst 500.000 ättlingar är därmed 100% sant hur vi än ser på saken!

I mitt och mina släktingars på pappas och farmor Astrid Perssons släktträd hamnar vi på en bror till Jarlen Birger Magnusson (ca. 1210 - 1266). Då är vi 23 generationer bort från mig. Jag gör en snabbspolning med stopp på vissa generationer och luckor däremellan och då kan det bli så här:

Jag  → min pappa Runo → Augusta Amalia Svensdotter Berg   Tomas Persson av Skillingaryd →  Anna Mauritzdotter →  Knut Arvidsson Drake af Intorp →  Birgitta Birgersdotter den Heliga →  Bengt Magnusson Folkunga  som var bror med Birger Magnusson med titeln Jarl. 

 

 
Folkungaättens ättevapen 

 

Bröderna Birger och Bengts far hette Magnus Bengtsson Minnesköld av Folkungaätten (ca 1150 - 1210). Folkungaätten och Bjälboätten är sentida benämningar på en medeltida svensk släkt, som länge tillhörde den svenska makteliten, med centrum i Östergötland och på gården Bjälbo nära Skänninge. Pojkarna Bengt, Birger samt ännu en bror som hette Karl var söner till Ingrid Ylva Sunesdotter (ca.1180 - 1251), som för  min del är 24 generationer tillbaka i tiden. Bengt och Birgers far hade varit gift en gång innan tiden med Ingrid Ylva och därför fanns det flera halvsyskon till dem.

Ingrid var en stark kvinna som enligt sägner var en ”vit magiker” som kunde använda sig av god trolldom. Hon hade även namnet Ylva och enligt en del historiker kommer det från en kvinnlig variant av ulv, alltså varginna. Hon lär ha sagt att så länge hon höll sitt huvud högt skulle intet ont drabba folkungaätten. Det  finns sägner om att hennes döda kropp blev inmurad i stående ställning i en pelare i Bjälbo kyrka. Hon dog 1251 och om det är sant att hon murades in är det än idag ingen som vet.

I filmen från Bjälbo kyrka berättas om Ingrid Ylva och Bjälbosläkten. Den är väl värd att se och lyssna på.

 

 

Ingrid blev änka 1210 och var då redan havande med sonen Birger. Hon fostrade sedan sina pojkar på egen hand i sådant som var bra att kunna på den tiden för att lyckas som en storman av något slag. Som änka blev Ingrid Ylva familjens överhuvud och kunde fortsätta sin döde mans arbete efter de blodiga segrarna i Danmark. Enligt laglig mening hade änkor samma möjligheter och befogenheter som män vilket förklarar varför det så ofta är kvinnor som träder fram som grundare av kyrkor och stora gårdar under medeltiden. 

När det var oroliga tider ska Ingrid Ylva ha bott i kyrktornet som 1215 utrustades med en gjuten klocka som bekostats av henne och som kallades för "Ingrid Ylvas klocka". Det är fortfarande samma klocka som ringer i Bjälbo kyrka. Kyrkan ingick som en byggnad i Bjälboättens stamgård som var rikets förnämsta kungaresidens. På 1200- talet byggdes det många gårdar runt Bjälbo kyrka men nu återstår bara kyrktornet från den tiden

 Bjälbo kyrka 1600- tal

 

Ylva Ingrid Sunesdotter hade tre söner med Magnus Bengtsson Minnessköld som hon blev änka efter. Hon gifte sedan om sig och det föddes fler barn. Hennes son Birger från första äktenskapet blev en Jarl vilket var en titel som personer från höga ätter kunde få. Innehavaren styrde då över ett större område, eller var kungens närmaste man. I de fall där jarlen var kungens högra hand och därmed rikets högste tjänsteman, samt när jarlen var förmyndare för en minderårig kung, används ibland titeln riksjarl för att särskilja honom från de eventuella andra jarlar som fanns i landet. Englands motsvarighet är en earl. Under vikingatiden och medeltiden var det många som var jarlar ur Folkungaätten, den som senare blev Bjälboätten. 

Birger Magnussons bröder Karl och Bengt blev båda två biskopar i Linköping. Brodern Karl mellan 1216 - 1220. Han dog på ett korståg i Finland när hedningar skulle kristnas. Bengt var biskop 1220 - 1237 och tog initiativ till ombyggnad av Linköpings domkyrka som blev till den praktfulla katedral, vilken pryder stadens centrum idag. 1225 invigde han Mariakyrkan Visby. Han var också hertig i Österland.

 

Bengt Magnusson Folkunga (Bjälboätten) (1188 - 1237) fanns med i den snabbspolning i släkten som jag gjorde högre upp i den här kalenderluckan.
Det är spännande så det förslår att komma så här nära vår svenska historia även om jag inte är den enda med släktskapet i Sverige

 
Dagens recept
 
Till Sverige kom hårdosten i samband med kristendomens intåg och tillverkningen skedde länge bara av kvinnor, mejerskor. Läs mer här på Arlas sida.
En mejerska skrev jag om i lucka 8, Carolina Josefina Andersdotter (1863 - 1934) som var mejerska på Johannishus utanför Ronneby.
 
En vegansk kumminost har jag jag gjort och även om den inte kan jämföras med traditionell mejeriost så är den god och den går att hyvla. Nästa gång ska jag testa att smaksätta med dillkrydda. Jag använde mig den här gången av det som kallas brödkummin vilken passar bra till julens alla andra smaker.
 
 
 
Vegansk kryddig kumminost
1 ost, ca 400 g som går att hyvla
 
1 dl mandelmjöl
1 dl näringsjäst (Bjäst)
2 msk brödkummin
1 msk örtsalt
½ krm svartpeppar
 
5 dl mandelmjölk
3 msk agar agar- pulver
 
1 msk vitvinsvinäger
 
  1. Klä insidan av en form med plastfolie. Osten kommer att få samma form.
  2. Häll de torra ingredienserna som står överst i listan i en skål.
  3. Värm mandelmjölken i en kastrull och vispa ner agar-pulvret lite i taget så det inte bildas klumpar.
  4. Koka upp blandningen, sjud den sedan under rörande i cirka 8 minuter tills den får en tjock, lite seg konsistens. Ha koll så den inte fastnar på botten.
  5. Ta bort kastrullen från värmen medan du blandar ner de torra ingredienserna. Det ska bli som en tjock gröt.
  6. Sjud i ytterligare 2-3 minuter.
  7. Ta bort från värmen och tillsätt vinägern.
  8. Häll upp smeten i skålen och ställ kallt i minst 2 timmar.
Osten håller ca.10 dagar i kylskåpet om den förvaras luftigt i en ostkupa eller på ett fat med en plastpåse över.
 
Uppdukat till en julfrukost med ägg, saffransscones och rödbetssallad.
Taggar: Kumminost;

Kalendern 2021- lucka 5


 
Andra advent och ännu ett ljus har vi tänt.
Nu står dörren mot julen mera på glänt.
Det skalas potatis till en god gratäng
sedan går allt i en flygande fläng.
På trappan står Wilhelmina som har en massa knog
och hur det än gick i livet så klarade hon sig nog.
 
(Rimmet till viss del med inspiration från visan "Kungens lilla piga", vilken jag ofta sjöng som barn.)
 
Farmor Astrid Persson betydde extra mycket för mig och mina syskon då hon var den enda som vi hade nära i den äldre generationen. Farfar, mormor och morfar hade vi aldrig haft intill oss då de dött redan när våra föräldrar var riktigt små. Vi fick aldrig veta så mycket om dessa personer heller utan det var i stort sett bara några fotografier vi såg.
 
Här är Wilhelmina (1871 - 1963) som ung runt 1889.
Fotot togs i Jönköping.
 
Men farmor fanns där och i närheten även hennes mor, pappas mormor. Wilhelmina Wahrling som hon hette föddes den 5 mars 1871, för 150 år sedan just detta året. Jag tänker alltid på henne som en riktig "krutgumma" med skinn på näsan och erfarenheter genom livets både mycket mörka men även ljusa stunder. Jag har en hel del minnen av henne för hon fanns med tills jag var åtta år. Då bodde vi och hon i Nässjö.
När Wilhelmina föddes i Boarps Äng i Byarum 1871 fick hon namnen Charlotta Christina Wilhelmina. Hennes far Wilhelm Wahrling (1840 - 1929) var en smed som då arbetade på Götafors bruk. Modern hette Augusta Amalia Svensdotter (1841 - 1913). När prästen skriver in händelsen i kyrkboken gör han en notering om att Wilhelmina är oäkta eftersom föräldrarna inte var gifta. Men det dröjer inte länge innan det blir ett bröllop, redan den 30 maj samma år. Prästen Törnberg  har också gjort en anteckning om att den lilla familjen flyttar till stugan Warlingsdal. De är då fyra personer i familjen eftersom modern Augusta fött en son 1868 som hette Axel Gotthard. Han står som oäkta men vem vet, kanske var det ändå Wilhelm som var fadern.
Stugan eller torpet i Warlingsdal var byggt av Wilhelminas farfar Anders Magnus Wahrling (1808 - 1877)  han var en pannsmedsmästare. 
1871 för 150 år sedan - det är ett tag sedan. För att kunna sätta in året i ett historiskt sammanhang kan jag ge bl.a de här två samtida händelserna:
 
 
 I juli 1871 invigdes Stockholms centralstation. På den tiden var Karl XV, kallad Kron - Kalle kung i Sverige. Hans drottning kom från Nederländerna och hette Lovisa. Wilhelmina Wahrling sägs ha pratat mycket om kungligheter som fanns under hennes egen tid och långt tillbaka. Hon hade koll på olika släktled bakåt i tiden men tyvärr har ingenting av det hon berättade skrivits ned.
 
 
1871 invigdes också Suezkanalen som i Kairo i Egypten förband Röda havet med Medelhavet. Kanalen blev färdig redan 1867 men invigningen skedde med pompa och ståt först 1871 då den italienske kompositören Giuseppe Verdi för första gången uppförde operan Aida som handlar om kärlek och krig. Uruppförandet skedde på teatern i Kairo.
 
Jag tycker att det gör det lättare att förstå tiden då en person levde om samtidshistoria finns med i släktforskningen.
När Wilhelmina föddes 1871 rådde det stor fattigdom i Sverige och det hade varit flera år med missväxt. Något år gick tjälen inte ur marken förrän det nästan var för sent att så säden och sedan kom torkan så det man sått förstördes.
När Wilhelmina föddes var den förväntade livslängden i Sverige 50 år men den passerade hon med råge. Hon blev nästan 92 år. I olika kyrkböcker har jag kunnat läsa att hon under sin levnad inte bara var hustru, mor osv utan dessutom hjälpkvinna, kalaskokerska och blankstrykerska.
 
Bilden högst upp visar Wilhelmina någon gång under på 1940-talet. Hon står på trappan till det hus som hennes bror Gustaf köpte på auktion 1938, i Stengårdshult socken i Småland. Gustaf var i hela sitt liv ensamstående och hon tillbringade mycket tid hos honom. På somrarna var det vanligt att några av barnen i släkten följde med Wilhelmina dit. Pappa var där mycket spm barn men även jag och några av mina kusiner under senare perioder.
Jag kommer ihåg att hon alltid hade förkläde på sig där det var en bröstlapp på ,som på bilden. När potatis skulle skalas satte hon sig ute på en pall med potatisskålen i knät. Sedan skalade hon med en kniv. När jag tänker på det nu kan jag minnas det som väldigt rogivande när hennes händer vant arbetade medan hon fick en stunds vila för sina trötta ben.
 
 
Ett annat minne från tiden i stugan som hette Tunnabo och låg där i Stengårdshult, var när varubilen kom. Den stannade på grusvägen som gick förbi huset. Då fick vi varsin klubba i den spännande bilen med alla sina varor. Farmor som också brukade vara med på somrarna hade inget körkort utan pappa körde oss till stugan från Nässjö där vi bodde och sedan kom han och hämtade oss några veckor senare. Jag kommer ihåg hängmattan där vi låg och tittade i gamla tidningar, bondgården dit vi gick för att hämta varm mjölk i en rostfri kruka. Vinden där vi sov på madrasser på golvet. Brunnen ute i skogen där vattnet hämtades och inte att förglömma utedasset eller de stora myggen som fanns runt stugan. Härliga upplevelser då och minnen för livet.
Efter Wilhelmina har jag förutom en del foton, hennes sista virkning, en gammal brandskadad kokbok, även hennes glasögon som jag för skojs skull tog på mig för att ta en bild. Platsen är i min skrivarstuga och det gick inte att se ett dugg genom glasen men de gav mig historiska vibbar.
 
 
 
 
Dagens recept 
 
Med tanke på den potatisskalande Wilhelmina passar det bra med ett recept på Janssons frestelse. Den rätten har en självklar plats på julbordet men har inte ens hundra år på nacken. Det finns flera historier kring hur namnet på gratängen uppkom men det viktigaste är hur den smakar, eller hur?
Gratängen består av strimlad potatis, lök, ansjovis, grädde, mjölk och kryddor men jag byter numera ut ansjovisen till kapris, hackad ättiksgurka eller soltorkade tomater. Då blir den vegetarisk eller vegansk. 
 
Vegansk Jansson
 
4-6 personer
beroende på om den serveras som ensamrätt eller på en buffé.
Gratängen blir färdig efter ca. 45 minuter i 225 graders ugn.
 
 
1 kg vinterpotatis, gärna mjölig
1 stor gul lök som hackas och fräses i en stekpanna
2 msk hackad kapris eller 
3 msk hackad ättiksgurka och
2 finhackade soltorkade tomater
( eller 200 g ansjovis )
2 dl växtbaserad grädde
1 dl växtbaserad mjölkdryck
1-2 tsk salt
2 tsk smulad timjan
½ tsk mald kryddpeppar
½ dl ströbröd
några klickar margarin
 
  • Smörj en lämplig gratängform och sätt på ugnen.
  • Skala potatisen och skär den i strimlor. Varva potatis med den frästa löken och och den valda hackade smaksättningen. Salta mellan varven.
  • Blanda ihop grädde, mjölk och övriga kryddor och häll över potatisen.Strö över ströbröd på toppen och klicka på några margarinklickar.
  • Grädda mitt i ugnen tills potatisen är mjuk och gratängen fått en gyllenbrun färg.
 
Taggar: vegansk Jansson;