Vem vill sitta still?

När det sjuder av rörelse och liv i naturen. När det spritter av glädje i hela kroppen. Vem vill då sitta still? Inte jag, utan då vill jag ut och GÖRA saker, i trädgården exempelvis. 
För nog är det så att även om lönejobbet känns stressigt, tungt och/eller motigt ibland så ger arbete på fritiden en helt annan kick. Förutsatt att man gör det av egen fri vilja och av intresse, förstås.
(null)
Jag känner mig som olivträdet som igår fick komma ut och andas annat än inomhusluft. Som fick sträcka på sina grenar och låta sina nya blad känna vindpustarna genomglida bladverket. En lyckokänsla precis som den när Ronja Rövardotter skriker sitt vårtjut.
I ärlighetens namn måste erkännas att mitt vårtjut även har en blandning av träningsvärk från gårdagens trädgårdsaktivitet som bestod av putsande och uppfräschning av en mur. Men sådant får jag tåla och beger mig nu ut på nya trädgårdsäventyr och påfyllning av energi.
CARPE DIEM





Kärleksmat

När jag skriver kärleksmat tänker jag inte på sådant som kallas för afrodisiakum eller erotisk mat. Utan jag vill helt enkelt bara att matens färg ska signalera kärlek i morgon när sambon öppnar sin lunchlåda. 
Potatismoset har fått sin färg av några färska rödbetor som fick koka med och bli mosade och även höja smaken. Grönsaksröran består av tomater, lök och små illgröna ärter och har kryddats med timjan. Biffarna har jag gjort av kikärter och broccoli. Sen är det kanske ändå så att en del av ingredienserna är sådana som sägs förhöja vissa känslor. Allt är ändå bra för kropp och själ och tillsammans med ett glas gott vatten kommer T. att må som en prins i morgon. För vin blir det inte, sådant passar inte på arbetstid.
Taggar: rödbetspotatismos;

Trädgårdspyssel och våfflor

Helgen är snart över och då väntar ännu en intensiv arbetsvecka. I skolans värld kan det betyda sista rycket för eleverna att få godkända betyg eller att höja sig ännu ett steg. En del lyckas, andra inte och vi lärare gör allt vi kan för att hjälpa dem med tid, råd och uppmuntran. Ibland önskar jag ändå att vissa elever ville hjälpa sig själva lika mycket och inte snegla för mycket åt allt annat som är så kul och distraherande.
 
Kul var det speciellt för mig när T. och jag igår hade en samarbetsövning i trädgården. Där monterade vi ihop ett växthus som nu är placerat på några lastpallar. Resultatet blev så fint att jag hade kunnat hoppa jämnfota av ren lycka. Kanhända märkte grannskapet av mina glädjeyttringar och isf bjuder jag på det.
En byggvaruhuskedja anordnade för ett tag sedan en tävling där ett miniväxthus var priset. Precis ett sådant ville jag ha och knåpade därför ihop ett tävlingsbidrag. Vinner jag inte får det bli ett köp, sa jag. Ett köp blev det också då några andra hade turen på sin sida att vinna. Vinsterna hade utökats till tre växthus och vinnarna lyckönskas verkligen av mig.
Jordgubbsplantorna som nu har ett eget hus, lockade tyvärr både fåglar och katter förra året och nätet vi hade placerat över hjälpte föga. Nu får vi kanske smaka på jordgubbarna själva i fortsättningen.
 
Söndagen har inneburit barnbarnssällskap då deras föräldrar var iväg på inköpsrunda för detaljer till sitt hus som byggs om. Vi pusslade, ritade, spelade spel, tittade på Sommarskuggan och åt våfflor för det hade jag utlovat.
Recptet tog jag från en bok som Mjölkfrämjandet gav ut i början av 1990-talet. Hoppas de förlåter mig då jag inte använde komjölk utan havremjölk och dessutom havreglass till serveringen. En påse egenodlade hallon som kokades upp med lite socker blev toppengott som ytterligare tillbehör. 
Vid ett besök till källaren kylskåp hittade jag ingen Sommarskugga men en flaska hemkokt körsbärssaft-den sista. Småflickorna höll med om att saften var mycket godare än bubblande läsk.
 
Frasvåfflor
8-10 st
100 g smör
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 krm salt
4 dl mjölk
 
  1. Smält smöret.
  2. Blanda ihop resten av ingredienserna i en skål och vispa sist ner det smälta smöret.
  3. Grädda våfflorna gyllenbruna.
Våfflor är gott, väldigt mättande, hyfsat billigt men tar en hel del tid att göra om man är några stycken som vill äta ihop. Det sista är förmodligen anledningen till att det inte görs våfflor här hemma så ofta och därför blir det lite av en fest när det väl bjuds.