Andra advent och ännu ett ljus har vi tänt.
Nu står dörren mot julen mera på glänt.
Det skalas potatis till en god gratäng
sedan går allt i en flygande fläng.
På trappan står Wilhelmina som har en massa knog
och hur det än gick i livet så klarade hon sig nog.
(Rimmet till viss del med inspiration från visan "Kungens lilla piga", vilken jag ofta sjöng som barn.)
Farmor Astrid Persson betydde extra mycket för mig och mina syskon då hon var den enda som vi hade nära i den äldre generationen. Farfar, mormor och morfar hade vi aldrig haft intill oss då de dött redan när våra föräldrar var riktigt små. Vi fick aldrig veta så mycket om dessa personer heller utan det var i stort sett bara några fotografier vi såg.
Här är Wilhelmina (1871 - 1963) som ung runt 1889.
Fotot togs i Jönköping.
Men farmor fanns där och i närheten även hennes mor, pappas mormor. Wilhelmina Wahrling som hon hette föddes den 5 mars 1871, för 150 år sedan just detta året. Jag tänker alltid på henne som en riktig "krutgumma" med skinn på näsan och erfarenheter genom livets både mycket mörka men även ljusa stunder. Jag har en hel del minnen av henne för hon fanns med tills jag var åtta år. Då bodde vi och hon i Nässjö.
När Wilhelmina föddes i Boarps Äng i Byarum 1871 fick hon namnen Charlotta Christina Wilhelmina. Hennes far Wilhelm Wahrling (1840 - 1929) var en smed som då arbetade på Götafors bruk. Modern hette Augusta Amalia Svensdotter (1841 - 1913). När prästen skriver in händelsen i kyrkboken gör han en notering om att Wilhelmina är oäkta eftersom föräldrarna inte var gifta. Men det dröjer inte länge innan det blir ett bröllop, redan den 30 maj samma år. Prästen Törnberg har också gjort en anteckning om att den lilla familjen flyttar till stugan Warlingsdal. De är då fyra personer i familjen eftersom modern Augusta fött en son 1868 som hette Axel Gotthard. Han står som oäkta men vem vet, kanske var det ändå Wilhelm som var fadern.
Stugan eller torpet i Warlingsdal var byggt av Wilhelminas farfar Anders Magnus Wahrling (1808 - 1877) han var en pannsmedsmästare.
1871 för 150 år sedan - det är ett tag sedan. För att kunna sätta in året i ett historiskt sammanhang kan jag ge bl.a de här två samtida händelserna:
I juli 1871 invigdes Stockholms centralstation. På den tiden var Karl XV, kallad Kron - Kalle kung i Sverige. Hans drottning kom från Nederländerna och hette Lovisa. Wilhelmina Wahrling sägs ha pratat mycket om kungligheter som fanns under hennes egen tid och långt tillbaka. Hon hade koll på olika släktled bakåt i tiden men tyvärr har ingenting av det hon berättade skrivits ned.
1871 invigdes också Suezkanalen som i Kairo i Egypten förband Röda havet med Medelhavet. Kanalen blev färdig redan 1867 men invigningen skedde med pompa och ståt först 1871 då den italienske kompositören Giuseppe Verdi för första gången uppförde operan Aida som handlar om kärlek och krig. Uruppförandet skedde på teatern i Kairo.
Jag tycker att det gör det lättare att förstå tiden då en person levde om samtidshistoria finns med i släktforskningen.
När Wilhelmina föddes 1871 rådde det stor fattigdom i Sverige och det hade varit flera år med missväxt. Något år gick tjälen inte ur marken förrän det nästan var för sent att så säden och sedan kom torkan så det man sått förstördes.
När Wilhelmina föddes var den förväntade livslängden i Sverige 50 år men den passerade hon med råge. Hon blev nästan 92 år. I olika kyrkböcker har jag kunnat läsa att hon under sin levnad inte bara var hustru, mor osv utan dessutom hjälpkvinna, kalaskokerska och blankstrykerska.
Bilden högst upp visar Wilhelmina någon gång under på 1940-talet. Hon står på trappan till det hus som hennes bror Gustaf köpte på auktion 1938, i Stengårdshult socken i Småland. Gustaf var i hela sitt liv ensamstående och hon tillbringade mycket tid hos honom. På somrarna var det vanligt att några av barnen i släkten följde med Wilhelmina dit. Pappa var där mycket spm barn men även jag och några av mina kusiner under senare perioder.
Jag kommer ihåg att hon alltid hade förkläde på sig där det var en bröstlapp på ,som på bilden. När potatis skulle skalas satte hon sig ute på en pall med potatisskålen i knät. Sedan skalade hon med en kniv. När jag tänker på det nu kan jag minnas det som väldigt rogivande när hennes händer vant arbetade medan hon fick en stunds vila för sina trötta ben.
Ett annat minne från tiden i stugan som hette Tunnabo och låg där i Stengårdshult, var när varubilen kom. Den stannade på grusvägen som gick förbi huset. Då fick vi varsin klubba i den spännande bilen med alla sina varor. Farmor som också brukade vara med på somrarna hade inget körkort utan pappa körde oss till stugan från Nässjö där vi bodde och sedan kom han och hämtade oss några veckor senare. Jag kommer ihåg hängmattan där vi låg och tittade i gamla tidningar, bondgården dit vi gick för att hämta varm mjölk i en rostfri kruka. Vinden där vi sov på madrasser på golvet. Brunnen ute i skogen där vattnet hämtades och inte att förglömma utedasset eller de stora myggen som fanns runt stugan. Härliga upplevelser då och minnen för livet.
Efter Wilhelmina har jag förutom en del foton, hennes sista virkning, en gammal brandskadad kokbok, även hennes glasögon som jag för skojs skull tog på mig för att ta en bild. Platsen är i min skrivarstuga och det gick inte att se ett dugg genom glasen men de gav mig historiska vibbar.
Dagens recept
Med tanke på den potatisskalande Wilhelmina passar det bra med ett recept på Janssons frestelse. Den rätten har en självklar plats på julbordet men har inte ens hundra år på nacken. Det finns flera historier kring hur namnet på gratängen uppkom men det viktigaste är hur den smakar, eller hur?
Gratängen består av strimlad potatis, lök, ansjovis, grädde, mjölk och kryddor men jag byter numera ut ansjovisen till kapris, hackad ättiksgurka eller soltorkade tomater. Då blir den vegetarisk eller vegansk.
Vegansk Jansson
4-6 personer
beroende på om den serveras som ensamrätt eller på en buffé.
Gratängen blir färdig efter ca. 45 minuter i 225 graders ugn.
1 kg vinterpotatis, gärna mjölig
1 stor gul lök som hackas och fräses i en stekpanna
2 msk hackad kapris eller
3 msk hackad ättiksgurka och
2 finhackade soltorkade tomater
( eller 200 g ansjovis )
2 dl växtbaserad grädde
1 dl växtbaserad mjölkdryck
1-2 tsk salt
2 tsk smulad timjan
½ tsk mald kryddpeppar
½ dl ströbröd
några klickar margarin
- Smörj en lämplig gratängform och sätt på ugnen.
- Skala potatisen och skär den i strimlor. Varva potatis med den frästa löken och och den valda hackade smaksättningen. Salta mellan varven.
- Blanda ihop grädde, mjölk och övriga kryddor och häll över potatisen.Strö över ströbröd på toppen och klicka på några margarinklickar.
- Grädda mitt i ugnen tills potatisen är mjuk och gratängen fått en gyllenbrun färg.
