Skrivis liv och matfunderingar

  

 Jag ger mig ut på en färd till Småland och gör ett stopp

med önskan om att äta eller få en dryck med dopp.

I Schöfflingerydh stöter jag på en åldrig man 

som berättar sin historia, ja den är sann.

Många år han blev, hela 103

det är långt ifrån alla som blir de´.

 

 Skillingarydssläkten

 

På 1960- talet flyttade mina föräldrar och vi syskon till Skillingaryd och bodde sedan där i fem år. Vi kom då från Nässjö och flytten var inte så populär hos oss barn men pappa fick ett arbete där och så kom vi dit. Jag tyckte att det var en jobbig övergång från skolan jag gått i Nässjö till den i mitt tycke gammaldags inlärningen och miljön på den nya platsen. 

Men barn vänjer sig och snart hade jag kamrater och skolan blev okey. När vi bodde i Skillingaryd hade vi ingen aningen om att platsen hade betytt så mycket för pappas släkt som delvis kom därifrån. 

 

Skillingaryd var välkänt då det fanns en stor övningsplats där som användes av Artilleriet i Jönköping. När vi bodde där syntes militärer ständigt i samhället. Redan 1642 hade delar av de svenska militära styrkorna övat i Skillingaryd inför krig mot Danmark. Målningen visar Tåget över Bält 1658 i vilket Skillingaydstränade soldater deltog.

 

På 1600-talet fick landshövdingarna ansvaret för att markägare och bönder skulle bygga vägar i vårt land. Resandet tog längre tid då än nu och Drottning Kristina beslutade 1649 att en "Krogare- och Gästgivare Ordning skulle gälla.

 

I den förordningen går att läsa: 

Alla som har lust, råd och förmögenhet att vid varje två mil när, såväl på krono och skatte, som på frälse ägor, vissa gästgivarhus och tavernor, där den vägfarne för skälig betalning tillända kan.

Allt skulle organiseras, milstenar sattes upp, det skulle finnas skyltar om var gästgiverier fanns, vägarna skulle ha en viss bredd och utrustningen. I såväl gästgiveriernas matsalar och boenden som i deras stall började det styras av förordningar. Gästerna hade ju rätt att ställa krav när de skulle betala för sig. Gästgivarna skulle också föra dagbok med gästernas namn och hur många hästar som nyttjats. Böckerna skulle varje månad lämnas till häradsrätten via en kronobetjänt. 1718 samordnades gästgivarskjutsar med postskjutsar och allt hamnade under länsstyrelsen. 

Som lite extra kuriosa från den här tiden kan nämnas att kaffet kom till Sverige 1685 och då var det höjden av lyx som kunde köpas på gästgiverier och speciella kaffehus.

Landshövdingen i Jönköping var Erik Jönsson Dahlberg (1625 - 1703) som hade varit officer och deltagit i 30-åriga kriget. Sedan hade han studerat arkitektur och språk runt i Europa. Han fick kontakt med svenska hovet och blev en ämbetsman där. Han gjorde stadsplanerna till Karlskrona och Karlshamn och har i många städer fått gator uppkallade efter sig. I Jönköping finns även ett gymnasium som bär hans namn.

 

I Skillingaryd bodde Tomas Persson (1624 - 1727) från vilken släktskapet i rakt nedstigande led 8 generationer senare hamnar hos Astrid Persson som var min farmor. Tittar man bakåt i tiden så var Tomas Persson ett barnbarns barnbarn till Jöns Larsson Bölja (1481 - 1543) som jag skrev om i lucka 15.

 

Kartan är från 1764 och den visar norr längst ner. Gästgiveribyggnaderna är markerade som hus med kryss i mitten på bilden.

Tomas Persson som befann sig i Skillingaryd drev redan ett rusthåll och gästgiveri på vägen mellan Skillingaryd och deras sockenkyrka Tofteryd i öster. Det var välbesökt och med de ständiga krigen med Danmark plus övningar på de militära hedarna som fanns i området lär affärerna gått bra för honom. 

När den nya gästgivarförordningen kom 1649 beordrade Erik Dahlberg att Tomas Perssons gästgivaregård skulle flyttas till ett bättre läge utmed den Skånska landsvägen som byggdes 1676 upp till huvudstaden. Det som senare blev Riksettan och E4. På kartan är gästgiveriet redan flyttat.

Det blev en kostsam förändring och det togs lån från flera håll för att kunna genomföra allt som nu krävdes enligt den nya förordningen. En del pengar hade tillförts när Tomas gift sig för andra gången, nu med Cecilia Mickelsdotter (1646 - 1707)  Men det var i första hand arv från hennes förra man som skulle gå till deras barn. Tomas hade även andra skulder efter uppsplittring av gårdar.

Tomas tillhörde den så kallade Skillingarydssläkten med anor långt tillbaka och var den siste som föddes med frälseföräldrar i den släkten. Rikedomar som släkten samlat på sig fördelades efterhand och bråkades om bland släktens medlemmar. Tomas hade varit fänrik i armén och var rusthållare och gästgivare. Han hade varit gift en gång tidigare med Maria Eriksdotter (1737 - 1713) och de hade tre barn tillsammans. 1679 blev Maria dödsdömd för dubbelt hor vilket betydde att båda parterna var gifta på varsitt håll. Hon kom tack vare sin mors ingripande undan med böter men skilsmässan blev ett faktum. 1680 gifte Tomas om sig med Cecilia som då varit änka sedan 1677.

Gästgiveriet hamnade på ett bättre läge men skulder ska betalas tillbaka och Tomas fodringsägare stod på kö. En av dem var Sven Nilsson och Tomas som tänkt använda sig av de pengar som hans hustru Cecilia haft med sig till skulden hamnade inför tinget i Värnamo 1692 om detta. Det bestämdes att pengarna i första hand skulle gå till barnen och inte till hans fodingarsägare.

Förhandlingen skedde i Värnamo i den tingslada som fanns där. Den var belägen i de östra delarna i samhället. Skillingaryd liksom Värnamo tillhörde Östbo härad som var en av tre härader i Finnveden. De andra var Västbo och Sunnerbo. Platsen där tingsladan låg har visat vara precis intill där både jag och min bror Stefan bodde i ett radhusområde med våra familjer på 1980-talet. På Tomas tid fanns där även dåtidens gästgiveri och häradshövdingen hade sin bostad i närheten. Så småningom byggdes ett bättre hus. Området heter idag Gästis.

I 1734 års lag slogs det fast att varje härad skulle ha ett tingshus och det var bönderna som skulle ordna det. Men Tomas fick alltså infinna sig i den tidigare varianten, tingsladan. Anledningen var att han inte kunde lösa sina skulder till Sven Nilsson andra och därför var tvungen att pantsätta hela sitt hemman och sin verksamhet. I oktober 1693 förpantas 1/8 av Skillingaryd till kronolänsmannen Joen Thorsson som var en fodingsägare men även länsman i Skillingaryd. Efter tingsförhandlingarna uppsöker Tomas gästgiveriet och dricker sig berusad för att glömma vad som nyss hänt. Dagen efter ska förhandlingarna fortsätta.

Tomas Persson sitter på Värnamo krog där det även finns många andra bl.a. kronans befallningsman Johan Dreffling. Tomas är full och pokulerar över hur orättvist livet är. Dagen därpå ska han infinna sig igen vid tinget. Han har åsikter om det mesta och säger högt att kronolänsmannen Joen Thorsson "är en tiuff".Han är även oartig mot Dreffling. Just då kommer landsfiskalen Anders Falck in i lokalen och hör vad Tomas säger om Johan Dereffling. Falck tillrättavisar Tomas och säger att han ska hysa aktning för befallningsmannen. Vad säger Tomas då?

Honom achtar iagh ey mehra
än spysöhl under min sko.

Tomas och Cecilias dotter Ingrid Tomasdotter (1677 - 1765) för anorna vidare till mig från Tomas.

 

 

 

 

 Dagens recept

 

Enligt en matsedel från 1620 lär detta ha varit en passande matsedel en vanlig dag.

 Middag: ölsoppa eller äggsoppa, strömming, blötta gäddor.
Aftonmåltid: gröt, kokad sill, torsk.