Lingonsylt kokade jag igår och det blir därför grunden till dagens minnesberättelse. Då jag har mitt ursprung i Småland hörde jag ofta ordet krösamos som de äldre ofta sa istället för lingonsylt. Lingon heter krösen på småländska
och kallades ofta för det röda guldet. Lingon kunde förgylla de fattigas bord och plockades flitigt i skogarna. När jag var barn plockade vi ofta lingon till familjen men även för att sälja till uppköpare.
En gång när jag var 4 år i slutet på femtiotalet åkte familjen till torpet Tunabo i Stengårdshult i Småland, där pappas mormor ofta besökte sin bror. Det blev besök regelbundet dit och jag vet att pappa stortrivdes då han även varit där mycket som barn
med de gamla. Han kände människor runt omkring på bygden och på de olika gårdarna. Den här gången då jag var 4 år tog han och mamma med mig till en större gård i närheten. Jag minns att jag blev så fascinerad av brunnen som fanns på gårdsplanen. Vattenhinken
sänktes och hissades upp med hjälp av hävstångsprincipen. Hämtade vatten i en brunn gjorde man även på torpet Tunabo som vi just kom ifrån men där var det en mera vanlig brunn med en lång kedja som vevades upp.
En annan sak som jag tyckte var väldigt fin på gården vi besökte var en stor kruka som stod i köket. Jag strök den blanka ytan och tyckte att krukan var jättestor och glänste så jag nästan kunde spegla mig. Vi blev bjudna på kaffe med dopp och när besöket
var över kom husmodern fram till mamma och mig och sa: Jag ger flickan krukan då hon tycker om den så mycket. Gissa om jag blev glad! Mamma berättade senare för mig hur jag själv hade burit den stora och för mig tunga krukan över gårdsplanen förbi
brunnen och bort till vår bil. Men nog är det så att jag även själv har ett starkt minne av det.
Under många år använde mamma den vackra glaserade krukan till att förvara lingonsylt i. Den rymmer ca. 8 liter och varje höst ställdes den välfylld i vår matkällare med ett stort fat som lock. När vi skulle ha sylt skedades det upp i en skål från krukan.
" Den där krukan är din och den ska du ha sedan", fick jag då höra.
När jag för cirka tio år sedan besökte mamma tog hon fram krukan som inte längre tjänade som syltkruka och sa att nu får du ta hem din kruka. Så blev det och nu står den i det rum som vi använder som bibliotek och är lika vacker som när jag första
gången såg den.
Minnet kring krukan dök upp igår när jag kokade lingonsylt. Efter en djupdykning ner i källarfrysen fick jag fram en liter lingon. Visserligen inte plockade av mig själv men de doftade skog och lingonröda tuvor.
Det är den lilla mödan värt att koka egen sylt istället för att köpa sylt som oftast är väldigt söt och ibland även uppblandad med äppelmos. Jag gör äkta vara och kanske det är dags att bege mig upp till de djupa skogarna till hösten. Har
jag tur finns de hemliga bärställena kvar. 😉
Lingonsylt
1 liter färska eller frysta lingon
1 dl vatten
3 dl strösocker
Koka först lingon med vatten i 10 minuter utan lock.
Rör om ibland.
Tillsätt sockret ock sjud i ytterligare 10 minuter.
Häll upp i varma burkar.
