På lingonröda tuvor

Lingonsylt kokade jag igår och det blir därför grunden till dagens minnesberättelse. Då jag har mitt ursprung i Småland hörde jag ofta ordet krösamos som de äldre ofta sa istället för lingonsylt. Lingon heter krösen på småländska och kallades ofta för det röda guldet. Lingon kunde förgylla de fattigas bord och plockades flitigt i skogarna. När jag var barn plockade vi ofta lingon till familjen men även för att sälja till uppköpare.
En gång när jag var 4 år i slutet på femtiotalet åkte familjen till torpet Tunabo i Stengårdshult i Småland, där pappas mormor ofta besökte sin bror. Det blev besök regelbundet dit och jag vet att pappa stortrivdes då han även varit där mycket som barn med de gamla. Han kände människor runt omkring på bygden och på de olika gårdarna. Den här gången då jag var 4 år tog han och mamma med mig till en större gård i närheten. Jag minns att jag blev så fascinerad av brunnen som fanns på gårdsplanen. Vattenhinken sänktes och hissades upp med hjälp av hävstångsprincipen. Hämtade vatten i en brunn gjorde man även på torpet Tunabo som vi just kom ifrån men där var det en mera vanlig brunn med en lång kedja som vevades upp.
En annan sak som jag tyckte var väldigt fin på gården vi besökte var en stor kruka som stod i köket. Jag strök den blanka ytan och tyckte att krukan var jättestor och glänste så jag nästan kunde spegla mig. Vi blev bjudna på kaffe med dopp och när besöket var över kom husmodern fram till mamma och mig och sa: Jag ger flickan krukan då hon tycker om den så mycket. Gissa om jag blev glad! Mamma berättade senare för mig hur jag själv hade burit den stora och för mig tunga krukan över gårdsplanen förbi brunnen och bort till vår bil. Men nog är det så att jag även själv har ett starkt minne av det.
Under många år använde mamma den vackra glaserade krukan till att förvara lingonsylt i. Den rymmer ca. 8 liter och varje höst ställdes den välfylld i vår matkällare med ett stort fat som lock. När vi skulle ha sylt skedades det upp i en skål från krukan.
" Den där krukan är din och den ska du ha sedan", fick jag då höra.
 
När jag för cirka tio år sedan besökte mamma tog hon fram krukan som inte längre tjänade som syltkruka och sa att nu får du ta hem din kruka. Så blev det och nu står den i det rum som vi använder som bibliotek och är lika vacker som när jag första gången såg den.
 
Minnet kring krukan dök upp igår när jag kokade lingonsylt. Efter en djupdykning ner i källarfrysen fick jag fram en liter lingon. Visserligen inte plockade av mig själv men de doftade skog och lingonröda tuvor.
Det är den lilla mödan värt att koka egen sylt istället för att köpa sylt som oftast är väldigt söt och ibland även uppblandad med äppelmos. Jag gör äkta vara och kanske det är dags att bege mig upp till de djupa skogarna till hösten. Har jag tur finns de hemliga bärställena kvar. 😉
 
 
Lingonsylt
1 liter färska eller frysta lingon
1 dl vatten
3 dl strösocker
 
Koka först lingon med vatten i 10 minuter utan lock.
Rör om ibland.
Tillsätt sockret ock sjud i ytterligare 10 minuter.
Häll upp i varma burkar.
 
 




Taggar: lingonsylt;

Fundering över en sopsortering

Håller som en del kanske läst, på med utsortering av sådant jag samlat på mig som lärare. Någon pärm varje dag är målet att jag ska tömma på sitt innehåll och idag blev det tre pärmar. Bra va!
En lärarkalender som bestod av plastpärmar, små plastfickor, papperssidor och en metallspiral fick jag dela upp i sina beståndsdelar. Allt skulle sopsorteras på rätt plats, självklart.
 
När jag stod vid diskbänken och pillade med att få bort metallbitarna som jag först klippt med en avbitartång började jag att fundera på något jag läste tidigare idag .........
 
Jag läste och tittade på SVT Nyheters sida : 
"Regeringen beräknar att plastskatten efter införandet i maj ger intäkter på 2,1 miljarder kronor för 2020 och därefter 2,7 miljarder årligen."
Vidare läser jag på Regeringskansliets sida.
 
Alltså, våren 2020 kommer bärkassar av plast att punktbeskattas med 3 kronor per kasse. Detta klubbades idag av riksdagen. Det övergripande målet är för att minska nedskräpning i naturen och havet. Så långt hänger jag med och tycker att miljöskäl kan vara bra. Men vart kommer skattepengarna att ta vägen? Ska de användas till diverse olika miljömål som forskning, testande av alternativa produkter i samhället och liknande eller ska de beräknade 2,7 miljarderna årligen användas till något helt annat. Om det nu är en punktskatt tycker jag att det skulle gå till miljöåtgärder och inget annat.
 
Personligen köper jag mycket sällan bärkassar av plast. I min jackficka ligger alltid en bärkasse av tyg som kan änvändas gång, efter gång, efter gång.......
Varorna som jag köper via internet levereras till oss i papperskassar som returneras för att användas gång, efter gång, efter gång.......
 
Tänk det fanns en tid då man köpte ägg i vanliga papperspåsar.
Då inte glödlampor och andra prylar var inplastade.
När man gjorde sina inköp i en korg tillverkad av rötter eller grenar.
Det fanns en tid då sopsortering i ett huhåll delades upp i Gödselsopor och Skräpsopor. 
Det fanns en tid då vi inte hade hade någon plast alls.
 
Men då var då och nu är nu och det får vi skatta för.
 
 

DNA bekräftar att forskningen träffat rätt

Att få en DNA-träff från en person och på så sätt ytterligare kunna få bekräftat att släktforskningen hittat rätt är alltid kul. Så skedde idag.
Kvinnan på bilden har jag berättat om i ett tidigare inlägg.  Hon var min farmors mormor och hette  Augusta Amalia Svensdotter Berg (1841-1913). Dagens DNA-träff var från en ättling till Augustas äldre syster som hette Maria Charlotta och var född 1826. Deras gemensamma föräldrar var smedparet Berg som vistades i trakterna söder om Jönköping. 
Vid släktforskning är det inte bara namn, årtal och platser som är intressant utan även att kunna väva ihop släkterna och se gemensamma nämnare. Då kan DNA-tester vara till en god hjälp.
 
-----------------
Idag har det regnat en hel del i Malmö och därför passade jag på att vara inomhus och börja operation skrivbordsrensning. Det resulterade i att jag nu har ungefär halva skrivbordet helt pappersfritt och att en pärm tömdes helt på sitt innehåll. Jobbet ska fortsätta under morgondagen och tanken är att jag ska ha min släktforskarplats där. Många års lärarjobb har satt sina spår i form av papper, pärmar och lektionsplaneringar. Men nu är jag ett litet steg på väg... 
 
Mellan skurarna var jag och städade i hönshuset och det uppskattades av hönorna som höll mig sällskap med sitt kacklande. Tänk om jag kunde förstå deras språk!
 
 
Jag hade ingen potatis hemma och fick därför bege mig till en butik och där köptes en påse potatis av den mjöliga sorten King Edward. Av den gjorde jag sedan potatismos som serverades till nystekta bönbiffar med champinjoner och malda solrosfrön i. Lite solsken på tallriken blev det också i form av rivna morötter. Jättegott!
 
Bönbiffar med svamp och solrosfrön
4 port.
 
1 gul hackad lök
200 g färska hackade champinjoner
1 msk rapsolja
1 dl finhackade eller mixade solrosfrön
1 förp. kokta svarta bönor (ca 3 dl)
2 msk majsstärkelse
2 tsk sojasås
1 dl ströbröd, gärna panko
1 tsk salt
2 tsk torkad timjan
svartpeppar
olja att steka biffarna i
 
  1. Börja med att fräsa lök och champinjoner tills svampen inte vätskar sig längre.
  2. Blanda sedan alla ingredienser i en matberedare eller mixer.
  3. Klicka därefter ut smeten till biffar i en stekpanna och stek i lite olja.
 
Taggar: Bönbiffar med svamp och solrosfrön;