Här sitter min mamma och ler mot sin mor
som i livet inte fanns tills dottern blev stor.
Några minnen hon ändå fick
och till dessa hon gärna återgick.
Just idag hon 88 år skulle fylla
och med denna text vill jag henne hylla.
Bilden ovan är på min mamma Mona Vivi-Ann Johansson (1933 - 2017). Här är hon knappt två år gammal och besöker fotografen med sin mor Gulli Axelina Abrahamsson (1915 - 1940). Ibland slår livet hårt och när det ligger nära ens egen person är det lättare att förstå hur även andra har det i liknande situationer. I mammas fall dog både hennes far och mor alldeles för unga i lungsjukdomen Tbc.
Det här är min mormor Gulli när hon arbetade som servitris på Ronneby Brunnshotell.
Tidpunkten är runt 1930.
Min mormor Gulli, arbetade som hembiträde i Ronneby men hon var också servitris på Ronneby Brunnshotell. Gulli dog i juli 1940 och mammas far Tage Ivar Sixten Johansson (1908 - 1934) gjorde det redan april 1934, när mamma var bara 4 månader gammal.
Fotot på Gulli och Tages dotter Mona är från
juli 1934, 3 månader efter fadern Tages död.
De första åren i mamma Monas liv bodde hon och hennes mor hos Gullis föräldrar på Flensburgsgatan Ronneby och jag förstår inte hur de fick plats för där fanns bara två rum och kök och många som bodde i huset.
Ved behövdes och mamma Mona som sitter vid huset ser på när hennes
morfar Axel och en av morbröderna hjälps åt med sågen. Fotografen var
Gulli Abrahamsson.
Kontakt hölls med fadern Tages familj som bodde i Bjärby i Nättraby. Där fanns mammas farföräldrar, farbröder och en faster samt kusiner. Mammas föräldrar hade planerat och påbörjat ett liv tillsammans men av det blev det inte så mycket på grund av det olyckliga slutet när Tage dog. Men han sörjde ekonomiskt för Gulli och för dottern Mona innan slutet. Paret var trolovade och det sa mamma i stort sätt varje gång hennes föräldrar kom på tal.
Här är födelseanteckningen i Ronneby församlingsbok 1933.
Innan Tage dog ansökte och fick Gulli Abrahamsson tillstånd att låta deras dotter bära hans efternamn Johansson. I församlingsboken finns också noteringen att hon var ett trolovningsbarn. Eftersom Tage inte hade några andra barn gick även arvsrätten endast till hans dotter. Hon fick också arvrätt istället för honom senare när hans mor dog. Då hade arvslagarna förändrats men om det efterlevdes vet jag inte riktigt. Tage hade också tecknat försäkringar som föll ut först till hans trolovade Gulli och sedan med ett månadsbelopp till dottern Mona tills hon blev myndig. Detta handlande håller jag högt och hedrar honom för.
Bilden här ovan är tagen från platsen där Ronnebys vattentorn finns efter 1915 då skolan stod klar.
Källa Blekinge museums samlingsdatabas
Ronneby som ligger vid Blekingekusten är omgivet av mycket klippor och höjder och är kuperat runt stadskärnan. På en höjd ligger stadens vattentorn och ett stenkast därifrån fanns huset där familjen Abrahamsson bodde. Det låg högst upp på berget och när man vandrat nedför backarna kom man till Fredriksbergsskolan som var färdigbyggd 1915. I augusti 1940 skulle mamma börja i den skolan som även hennes mor hade gått i. Skolan som syns på bilden är en stor röd tegelbyggnad som används än idag.
Bara några veckor innan mamma skulle börja i första klass i dog hennes mor. Gulli befann sig då i hemma i bostaden och det blev ett trauma för mamma som hon nog aldrig kom över. Hon berättade att när hon fick dödsbeskedet och då var 6½ år ville hon inte se sin mamma utan sprang och låste in sig på utedasset som fanns i husets källarplan. Detta var väl en högst naturlig reaktion men det var tyvärr ingen som bearbetade den med henne.
Hennes mor hade varit sjuk en tid och Tbc var något som man oftast inte överlevde på den tiden. I Europa började tuberkulosfallen öka under 1600-talet och de nådde sin topp under 1800-talet då närmare en fjärdedel av alla dödsfall orsakades av sjukdomen. Det togs fram ett verksamt vaccin som kalladses för BCG och det testades för första gången 1921 på människor. Sitt stora genombrott fick vaccinet efter andra världskriget då det började ges till alla skolbarn i landet. I mitten på 1990-talet var 85% av världens alla barn vaccinerade och det ges kontinuerligt på barn.
Gulli Abrahamsson med sin dotter Mona i juli 1935.
Bilden har colorerats i efterhand vilket kan förklara en del färgskiftningar.
Skoltiden började och mammas morföräldrar blev hennes vårdnadshavare. Hon blev retad i skolan för att hon hade glasögon och hade dålig syn. Man kan tycka att det borde ha kvalificerat henne att få sitta långt fram i klassrummet men hon fick sitta längst bak. Här är hennes skolfoto från årskurs 1 (1940 -1941) med lärarinnan E. Jonsson. Mamma sitter längst bak till vänster intill sin lärarinna. Hon hade ännu inte fått några glasögon men när hon fått det var det speciellt en pojke i klassen som var elak mot henne och t.o.m. trampade på glasögonen. Men då blev han kallad till rektorn och blev tillrättavisad av mammas morfar som kom dit. Ett dag vet vi att sådant var mobbing och mamma lär ha varit utsatt flera gånger.
Att ha sina morföräldrar som ställföreträdande föräldrar var förstås tryggt men de tillhörde en annan generation med andra värderingar och hemmet var som att komma in i 1800-talet med tunga möbler och ingen plats för en liten flicka att ha som sin egen. Hon hade flera mostrar och morbröder i skiftande åldrar där flera fortfarande bodde hemma. Den yngsta mostern till henne var Dea som var född 1927 och därför bara var sex år äldre. Så när mamma Mona började i skolan fanns det någon som hon kunde ta följe med. Men i februari 1942 dör även Dea av Tbc och hjärnhinneinflammation.
På nästa bild som är från ca. 1938 står mamma, 5 år och kisar mot solen vid sidan av sin morfar Axel Abrahamsson (1871 - 1972) som hade varit rallare i Norrland och arbetat på SJ som ung och sedan på Kockumsverken i Ronneby. Mostern Dea står också i mitten, hon är 11 år där och till höger står Axels hustru Gerda (1885 -1970)
I lucka nummer 2 i årets kalender skrev jag om mammas konfirmation 1947 och hur det var i Ronneby på den tiden. Hon gick 6 år i folkskolan och sedan något år på det som kallades fortsättningsskolan. Hon lärde sig skriva maskin och spela gitarr, hon var en mycket duktig sömmerska och fick arbete i konfektionsbutiker som försäljare och sömmerska. Hon hamnade efter några år i Karlskrona där hon hyrde ett rum på Konstapelsgatan intill Kockumsvarvet och Marinbasen.
Det unga paret Mona och Runo på promenad i centrala Karlskrona i början av året 1954.
Tiden som ung i Karlskrona talade mamma varmt om. Hon hade ett jobb hon trivdes med, en egen bostad, kamrater att gå på dans med i Vämöparken som var och är en kombinerad kultur-, natur- och nöjespark. Den kallas ibland för Blekinges Skansen. Där träffade hon 1953 en flottist som hade permission. Han var från Nässjö och de förlovade sig sedan 1954 och flyttade till Nässjö. Flottisten var min pappa Runo.
Innan jag slutar min berättelse om min mammas liv innan hon blev, maka, mor till fyra barn och senare mormor och farmor får jag inte glömma sångerna.
Sjung med oss mamma
När jag och mina syskon var små sjöng vi många sånger tillsammans med mamma. Det var sånger av Alice Tegner och Gullan Bornemark. Vart ska du gå min lilla flicka....... Mors lilla Olle.......När jag sist gick ut att vandra...... osv. Sånger som sitter som berget i mitt huvud och som jag sedan sjöng för mina barn. Ska jag vara ärlig kan jag gå och sjunga fortfarande för mig själv och katten när vi är ensamma hemma.
Dagens recept
Mamma lagade alltid god mat och fick mycket beröm när hon bjöd andra i festliga sammanhang. Som mamma och maka i en matglad familj upskattade alltid hennes kokkonst. Hennes hemlagade köttbullar var så goda och hon gjorde många i tron att det där kilot färs skulle räcka till flera måltider. Men det brukade inte bli så många över efter att måltiden avslutats. Mina båda bröder tävlade oftast om vem som kunde äta mest och ändå var de smala som stickor (då).
När vi barn flyttat hemifråm fanns det två saker hon bistod med vid besök till oss eller när det var någor som skulle firas. Det ena var chokladbollar, det andra köttbullar. Hon tyckte om att få räcka över det som hon visste att vi uppskattade och min bror Stefan var den hon helst vill ge köttbullarna till.
Dagens recept är hemgjorda lite juligare färsbullar som knappast kräver ett eget recept. Jag gör mina med Anammas formbara sojafärs. Det speciella är att utöver salt och peppar kryddar jag med mald kryddpeppar och då kommer julen med in i munnen.
Ett trevligt och gott sätt att servera färsbullarna på när de ska stå bland julmaten är lägga dem på toppen i en kålpanna. Den kan göras med många olika sorters, jag använde rödkål plus savoykål i min variant på bilden.
Färsbullar i kålpanna
Till 6-8 bufféportioner är det lagom med färsbullar gjorda av 400 g färs.
Då kryddar jag med 3 krm kryddpeppar utöver salt och peppar.
Kålpannan
1 liter finskuren kål, valfria sorter
olja att steka i
2 dl vatten
1 gönsaksbuljongtärning
1 msk ljus soja
1 msk ljus sirap
salt
peppar
- Skär kålen i små bitar och stek i en stekgryta i oljan.
- Tillsätt vatten, buljongtärning, soja och sirap.
- Koka upp och låt det sedan småkoka under lock i 30 minuter.
- Krydda med salt och peppar.
- Servera med kålen i botten och färsbullarna på toppen.
