Leva här och nu

Jag tittar ut på en gråmulen trädgård där regndropparna fångar mig när de hänger i ribborna som vinrankorna omfamnar. Sakta droppar vi tillsammans ner mot trägolvet som längtar efter sol och värme. Ungefär så upplever jag denna måndag i slutet av januari 2021.
För lite över ett år sedan lämnade jag mitt lärarliv, blev först förtidspensionär och under sommaren fullvärdig pensionär. Många är gångerna då jag tänkt att det var i rättan tid eftersom jag slapp vara kvar i mitt yrke när så mycket förändrades pga viruset som ställer så mycket på spel. Men även om jag inte behöver oroas personligen på en arbetsplats finns det ju runt omkring i hela samhället.
Det tog mig och sonen exakt två veckor att få pusslet klart.
 
Att sitta här vid ett av husets matbord där ett tvåtusenbitars pussel blev färdigt igår är nästan som att befinna mig i en frivillig karantän. Det kändes irrriterande när vi upptäckte att en bit saknades men det är ju så som livet är nu. Alla livsuppehållande behov kan fyllas, kontakter hålls digitalt och det finns sysslesättning i massor att fylla dagarna med, men likt det där svarta pusselutrymmet kan guldkanterna i livet inte göras just nu. De som jag såg framför mig då det var dags att bli heltidsledig: resor, konserter, diverse upplevelser kramar av och till barn och barnbarn. Allt detta står nu på vänt och det är bara att fortsätta ta det lugnt. Jag har det trots allt bra ändå........
Här en liten mix av kamerabilder jag fångat.
 
Glädjeämnen saknas inte och ett är att vi nu monterat en kamera i hönshuset för att kunna följa de fina flickornas liv bättre. tyvärr retas lite med oss och sover oftast ute i sin hönsgård dit kameran inte är riktad just nu. När det är dags för äggläggartider kommer de säkert in i sitt fina hus oftare.
 
Kardemummakryddade havrescones med krusbärsmarmelad och te.
 
Mat, människor och miljöer.
Igår var det söndag och jag blev sugen på scones och när de var färdiga till eftermiddagspausen passade det bra med ett trevligt tv-program som sällskap. Valet föll på Tareq Taylors matresa där han besöker Jerusalem med sin pappa och bror. Inalles är det sex avsnitt och när det var dags för sänggående hade jag sett alla avsnitten. Serien finns på SVT-play.
 
Tareq och hans bror Zafer följer med sin pappa Seif till Jerusalem där han är född. De är där i två veckor och reser runt för att besöka platser och människor som berör dem alla tre. Däremellan lagas och pratas det mat med mycket känslor och kärlek inblandad. Mina scones kändes väldigt enkla när det dukades upp så mycket färgglad lockande mat men nu fyllde jag på inspirationsbanken igen så det är bara att ta sleven i vacker hand och köra på vid grytorna.
 
Äta med ögonen
 
Jag vill gärna att det ska vara mycket färg på tallriken då aptiten ökar på så sätt. I programmet som jag skriver om ovan besöktes flera matmarknader där det dignade av färgglada ätbarheter från växtriket och det gick nästan att känna dofterna som de sände ut. Det är matglädje om något! Jag tillhör den stora skaran av människor som gärna plockar fram mobilen när det är dags för en måltid. En del kan tycka sådant är fånigt men minnet av doften, smakerna och kreativiteten för att skapa maten finns kvar i bilden och därför fortsätter jag att dokumentera för mig och kanske för någon annan. Här är några bilder på senaste tidens måltider här i Skrivis hus.
 
 
 
För fösta gången har jag använt jackfrukt i matlagningen. Jag köpte en konserverad variant som var inlagd i saltlag. När bitarna av frukten kokades i grytan kunde jag efter en stund dra isär bitarna med en gaffel så de trådade sig, precis som pulled pork. Jackfrukt är en ingrediens som kommer att dyka upp här i köket igen, garanterat.
 
 
Som synes på ännu en tallrik finns där rödkål. Jag köpte ett stort huvud av det inför julen och det verkar aldrig ta slut trots att vi haft flera rätter med den goda kålen. Här är rödkålen i sällskap med apelsiner, ruccola, avocado, havreris, en kokt grönsaksröra och panerade spenatpinnar som Findus tillverkat.
 
En av mina favoriträtter är pasta med saffranssås och sparris eller brytbönor. Här blev det nystekta krutonger till och vin i glasen.  
Nu stänger jag för idag då jag måste förbereda mig inför min syskongrupps digitala veckoträff. För en stund sedan plingade det till i mobilen och dagens agenda kom. Enligt den kommer ett av samtalsämnena att handla om omtalade toalettborstar i guld. Det tar aldrig slut på intressanta nyhetsämnen som kan ha ett stort allvar i botten.
 

Håll grytan kokande

Ärtsoppan står på spisen och kokar, lingonsylten till pannkakorna blev nyss färdig - det är torsdag. Jag har satt fart på stickorna igen och nu är det tumvantar som ska göras. Om mina barnbarn vill ha något varmt hemstickat på sina händer är det bara att höra av sig för här är det alltså fortfarande aktivitet i stugan. 😉
För någon dag sedan blev det vinterkänsla här i Malmö när det snöade några timmar. Men som det brukar bli så töade det bort ganska fort igen.
Årets första tulpaner har köpts och det är alltid något speciellt när de stiger in i huset där julen nyss städats bort. Likadant är det på matfronten när de sista julresterna tagit slut och måltiden blir lite mer normala igen. Årets första månadmenyer finns nu hängande på en köksvägg och enligt den är det ärtsoppa idag och det var risotto igår. 
Risotton svarade sonen för och den var så god med  svamp, broccoli, lök, haricot verts, vin och vegansk riven ost. Vilken lyxmåltid! Brödet som jag bakade på förmiddagen innehöll diverse kylskåpsrensning som lättöl, yoghurt, havregrynsgröt och lingonsylt. Jag brukar säga att äter vi inte upp det som står på bordet blir det antingen en lunchlåda eller ett bröd av det.
Risotto med en tomat- och bönröra till.

Klämdag med rosenmarin

Idag är det måndag och imorgon är det dags att inleda trettondagarna som avslutar jufirandet.  Solen skiner och gräset lyser grönt här i Malmö. Temperaturen når knappt över nollstrecket och jag fick skrapa rutorna på bilen när den skulle köras igång för en liten tripp i förmiddags. 
Lamporna i källartrappan har slutat fungera och behövde bytas ut (nu menar jag armaturen). Då vi inte vill besöka några butiker föll valet på att använda IKEAs Click & Collectmöjlighet. En beställning fixades snabbt och lätt, sändes iväg och mot en plockkostnad på 39 kronor (gäller i januari) fick jag besked om ett tidsfönster då varorna kunde hämtas utanför varuhuset. Så smidigt och utan att behöva komma i närheten av andra människor. 
Därför fick bilen lite motion på förmiddagen och T. något att pyssla med ikväll. Bra, eller hur!
Väl hemma igen skötte jag om hönorna som satt och solade sig på sina sittpinnar. Rent vatten och solrosfrön gillade de och tackade med några fina kackel. 
Jag passade också på att plocka några kvistar från rosmarinbusken då det ska bakas focaccia till middagen ikväll. Rosmarin, flingsalt och oliver blir bra på brödet och måltiden för övrigt ska vara pasta med ostsås och ett svampfräs. Allt enligt menyn som jag gjort för januari månad.
När jag kom in ihuset igen plockades det fram en mycket omtyckt bok som jag fick i gåva julen 1987. Den är en facsimileutgåva av en bok som gavs ut 1642. Första gången boken gavs ut var 1628, det år som regalskeppet Wasa seglade sin första och sista tur.
Arvid Månsson som skrev boken bodde i Rydaholm inte så långt från Värnamo. I Rydaholmstrakterna praktiserade han med sina kunskaper som medicus. Den första upplagan skrevs i första hand till herrskapsfolk men förmodligen var även andra läskunniga intresserade. Boken beskriver hur örter kan användas för att läka en mängd olika sjukdomar och krämpr som man stötte på och den bevarade även gamla folkliga traditioner inom läkekonsten. 
I denna underbara bok tittade jag i kapitel 92 och kunde läsa om vilka dygder rosmarin har. Det är 23 sådana som anges och jag väljer tre av dessa. 
 
Rosenmarin bevarar människan för pestilens.
---
Vatten som är bränt av rosenmarin, torkar den fuktiga hjärnan, om det drickes två gånger om dagen, 
två lod tillika.
---
Det värmer den kålla och slemaktiga maga, gör ock så väl att smälta maten.
 
Snart försvinner solen för idag och det är dags för dagens promenadrunda. Nästan sex kilometer blir det när jag väljer att ta den stora Bulltoftaslingan och måhända går det lite snabbare är igår. Skönt är det i vart fall att röra på sig lite extra.