Måndagskompott hos mig

Vecka åtta gör nu sitt intåg med solsken och härliga plusgrader i luften. Den lilla snö vi haft är borta och gräset lyser istället grönt. Himlen är blå och våren sägs vara på väg här nere i södra Sverige. Underbart!
Frukostkaffet serverades i en fin Muminmugg som heter Tillsammans och en god fruktsmoothie kickade igång hjärnan efter nattens sömn. Planerna för dagen är att börja med trädgårdssysslor som att beskära träd och sådant. Det är även tid för lite peptalk med hönorna om att det kan vara dags att börja lägga ägg nu. Fast å andra sidan är det inte för äggproduktion de finns hos oss.
Som den Muminfan jag är kompletterade jag för  några dagar sedan samlingen med två nya muggar. Dels Filifjonkan (perfekt hönsnamn) som älskar ordning och reda. Hon bor nära Muminhuset och städar ofta i sitt hem och trädgård. Den andra muggen visar Muminmamman sittande i en gungstol. Hon är bra på att behålla hemligheter och delar med sig av sitt lugn. Hon vill att alla ska trivas i Muminhuset. Två fina muggar som gav mig ett problem då muggskåpet är fullt. Men som alla vet är problem till för att lösas. 🙂
Ett nytt pussel "råkade" följa med i beställningen, liksom servetter. Det är nästan som när Ikea besöks. man kommer sällan hem utan nya servetter.
 
Igår ville ett av mina barnbarn komma hit då resten av hennes familj skulle "till skogen". Eftersom hon ingår i den lilla bubbla som vi har nu i coronatider var det helt ok. Först gjorde hon sina läxor som jag gladeligen förhörde och gav henne beröm för. Så är det att ha en f.d. lärare som farmor. Sedan ville hon baka. Det blev äppelkakor. En till henne och en till mig.
Lite sportlovskänsla blev det när vi skulle äta lunch. Korvrullar bestående av Libabröd, uppvärmt potatismos, stekt vegokorv och lite annat. Sen var det bara att rulla ihop för att äta.
När några timmar passerat packades den hjärtformade äppelkakan in för att följa med så bagerskan kunde bjuda sin familj på den. Visst är det ett mästerverk?
 
Serietips
 
När min Londonboende son var här under några månader (nov. - början av feb.) tipsade han om en hel del sevärda filmer och serier. Under hans vistelse här tittade vi bl.a. tillsammans på alla Bondfilmerna. En per kväll förutom en dag då det pausades för något annat. Innan Bondfilmerna  blev det oftast någon kortare seriesnutt som uppvärmning. En serie som då dök upp var den som jag nu vill tipsa om.
I The Guardian gick det att för några år sedan läsa den här rubriken om serien som då var ny. Nu finns den i tre säsonger med vardera sex avsnitt.

Norsemen review - Monty Python meets Game of Thrones in this Norwegian comedy.

Norsemen som serien heter har halvtimmeslånga avsnitt som består av aningen mörk humor där handlingen utspelar sig bland norska vikingar. Ursprungligen spelades den in på norska men blev än mer populär när det gjordes samma inspelningar på engelska med norsk brytning.  
Det som gör serien till en så härlig komedi är att händelserna mixas med nutida sätt att vara, tala och tänka. Det går inte låta bli att skratta. För visst har vi mycket konstiga saker för oss nu precis som de säkert hade på vikingatiden. Norsemen finns på Netflix och nu avslutar jag dagens inlägg med en trailer:
Taggar: Norsemen;

Alla hjärtan

Idag börjar vecka sju och en del av landets delar har sportlov. Här i södra landsdelen är det lov vecka 8. Det är mulet och temperaturen ligger runt nollan. Jag har precis lyckats få igång kameran i hönshuset igen. Efter en del meck och felsökningar upptäckte jag att den helt enkelt tappat komtakten med det nätverk som den är kopplad till. Men nu är den online igen. Bra kvinna reder sig själv som man säger. Men jag är glad att jag inte är just en ensam kvinna utan har min fina sambo och andra älsklingar i "mitt nätverk". Kram på er alla nära och kära!
 
Igår var det Alla Hjärtans dag och sonen med familj undrade om vi ville komma till den frysta nu skridskovänliga dammen i Bulltoftaparken. Där åker många skridskor på behörigt avstånd ifrån varandra. Grillplatserna är hela tiden upptagna av nya familjer och det doftar friluftsliv om alltihop.
Det tar cirka femton minuter att gå dit härifrån vårt hus och solen sken och det var verkligen en Hjärtelig dag. Barnbarnen hade haft en sleepover hos sin bästis och då bakat så fina cupcakes som de bjöd på där på isen. Jag valde en med chokladsmak, grön topping och ett rosa godishjärta. Så god!
En av flickorna hade oturen att hennes skridskor gick sönder just igår. Klacken lossnade helt enkelt från kängan. Så hennes pappa fick ta en vandring hem för att hämta en hammare och sedan spika fast klacken igen. Den yngsta fick helt plötsligt ett infall och satte sig i skräddarställnig som för en meditation. 
- Jag ska bara andas lite, sa hon.
Det är just sådana små händelser som blir till minnen att plocka fram senare i livet. 

Rökt paprika och en bok

Snön ligger fortfarande vit på taket men den större snömängd som skulle komma över oss igår blev vi lyckligtvis förskonade ifrån. Koltrasten söker sig ofta till platsen för mat och skydd men även vår rödhake, som vi gett namnet Hugo, söker sig gärna dit.
I Lund pågår ett projekt där man söker efter svaret på varför vissa koltrastar flyttar härifrån på vintern medan andra stannar. Det har därför ringmärkts en hel del sådana fåglar så forskarna kan följa dem. Exemplaren i vår trädgård här i Malmö är inte ringmärkta. 
Så var det den rökta paprikakryddan.
När jag vid sekelskiftet slutade äta köttprodukter var det rökta korvar som var det första jag fick avsmak för. Därpå följde andra köttprodukter. Under alla år sedan dess har jag haft svårt även för dofter av rökta produkter som ju även finns i den vegetariska livsmedelsvärlden. När det sedan som gåvor kom in två burkar rökt paprikakrydda i huset blev de stående oöppnade. Burkarna är små och söta och passar som utsmyckning vid spisen men innehållet har inte testats. 
Den rökta paprikan kommer i det här fallet från Spanien och paprikan har torkats över en öppen ekvedseld som gett den rökta smaken och doften. Kryddan används bl.a. i chorizo.
 
Igår gjorde jag en vegovariant av carbonara. Den äkta rätten görs utan grädde och med bacon vilket jag som ni förstår frångick. Min variant bestod förutom av den kokta spaghettin av lök och champinjoner som frästes med den rökta paprikakryddan, salt och peppar. Sedan hällde jag över växtbaserad grädde och det är det som puttrar i stekpannan på bilden. När såsen och pastan blandats på tallriken kom svartpepparkvarnen fram och även riven ost. Resultatet blev lyckat.
Jag kunde äntligen äta en maträtt med rökt smak utan att få de för mig otäcka smakminnena. Paprikakryddan som användes var av den söta sorten, det finns en stark också men den får vänta lite till.
 
 
En andra chans
Läs på påsen här nedan och titta därefter på allt som den haft med sig till oss. 4,5 kg frukt och grönt som rensats bort från hyllorna därför att vi ställer så höga krav när våra inköp ska göras. Påsen kallas för 2:a sortering men de små skadorna som jag kan notera är försumbara och jag fortsätter därför att köpa varor som kan ges en andra chans (som det står på påsen). Påsens innehåll är för mig alltid okänt och det blir en utmaning att använda allt. Att då ha en sambo som är lika öppen för det gröna livet så som jag är gör förstås allt mycket lättare. 💕
 
 
Här fortsätts med den ständigt pågående utrensningen av jobbpapper, gamla tidningar och annat skräp som jag samlat på mig. Idag dök det upp en bok från i somras. Jag läste den till hälften men så kom något emellan, det kan ha varit hösten eller några andra spännande böcker. Nu har den fått högsta läsprioritet och kanske känns den bättre att läsa nu när jag själv kan räkna mig till kategorin pensionärer. Boken handlar nämligen om en pensionärsliga. Jag fick den av min mamma vid ett besök hos henne 2016. Den hade bifogats när hon köpt en tidning. Hon sa att det var svårt att läsa boken då det var så liten text i den. Som synes har Katarina Mazetti tyckt att det är en underbar skröna. Mamma blev alltid lite stolt när hon såg Katarinas namn någonstans eftersom de var sysslingar. Så för att hedra min mamma som aldrig läste boken Kaffe med rån, och som Katarina Mazetti tyckte om får jag ge boken en andra chans nu. Tack mamma - saknar dig!