Sedan jag för cirka femton år sedan började med släktforskning har mitt historiska intresse bara ökat. Att leva nu, förstå historien och samtidigt blicka framåt är spännande men inte alltid lätt.
Det fanns en tid då jag mest levde i nuet och nöjde mig med det men sedan har synen vidgats, kanske har det med åldern att göra. 😉
Min släktforskning handlar om att söka bakåt i tiden på mammas och pappas sidor men även i släkter hos de som är mina barns fäder och i min kära sambos släkt.
Den senaste veckan har jag ägnat en hel del tid åt bönder, statare och soldater med familjer i trakterna runt Växjö. Därifrån är min yngsta sons pappa och farföräldrar. Extra spännande blir det när olika släkter hittas på gemensamma platser. Kanske är det slumpen, kanske är det ödet.
En plats där människor stötte på varandra förr, kanske mer än idag, var marknader. Tavlan jag har på väggen visar Värnamo marknad och har gjorts av konstnären David Jägerskogh. I kyrkan på tavlan har jag konfirmerats och många olika släkthändelser har ägt rum där.
Där marknader var ofta förekommande hade man förr så kallade marknadsbodar. Det fanns i Dädesjö där bilden nedan kommer ifrån. Boden var som ett enkelt litet torp där ena väggen gick att fälla så försäljning kunde ske via öppningen.
Bilden kommer från Digitalt Museum.
Den röda markeringen visar var Dädesjö ligger nordost om Växjö.
Vad har då det här inläggets titel med marknader att göra?
Slankveckan eller friveckan och flyttveckan som den också kallades var den enda veckan på hela året då tjänstefolk som pigor och drängar hade möjligheten att ta ledigt - obetalt. Då kunde de byta arbetsgivare, flytta och "rå sig själva" som man sa. Då kunde de passa på att gifta sig och kanske gå på marknad eller annat. Tog man ledigt så kunde en veckas lönebortfall betyda mycket för en familj med många barn då lönen betalades mest i produkter som gårdarna producerade.
När vi hade ett bondesamhälle styrdes regler om förhållande mellan husbonde och anställda i en legostadga. Den första kom redan 1644 och med förändringar genom åren kom den sista 1833. 1926 slutade den sista legostadgan att gälla. Fram till 1885 fanns ett tjänstetvång, dvs. det var varje arbetsför persons plikt att ta tjänst om han inte kunde försörja sig på annat sätt. Det ansågs vara ett brott att vara arbetslös.
Enligt legostadgan eller tjänstehjonsstadgan som den också kallades var det den 24 oktober ett arbete kunde bytas och man anställdes då för ett år i taget.
Allt det här kan vi ha i åtanke på lördag då slankveckan inleds och för att komma in i stämning kan man se lite från Emil i Lönnebergas värld. Cirka en timmes bilresa norr om Dädesjö ligger Mariannelund där Emil i Lönneberga var hos doktorn och i närheten finns Vimmerby där drängen Alfred skulle köpa ringar då han skulle förlova sig med pigan Lina. Här en liten visa och glimtar om hur drängen Alfred hade det.
Till sist....
En anmoder till min yngsta son fann jag följande anteckning om i Dädesjös dödbok:
Maria Pehrsdotter föddes den 28 augusti 1774 i Herråkra. Hon gifte sig med soldaten Daniel Jonsson Knapp och de fick barn tillsammans. Som det var på den tiden bodde de i ett soldattorp.
Hon blev änka och dog 82 år gammal i maj 1857.
Hennes bostad var då torpet, kallat Marknadsbacken underlagt Dädesjö by. Det går att läsa att torpet var en med spis inredd marknadsbod. Det var ett sätt att idka fattigvård och ta hand om socknens äldre på den tiden.
