Idag är det tisdag och temperaturen pendlar mellan 19 och 21 grader. Emellanåt kommer det regn och vindarna friskar på. Igår klippte jag en av häckarna och idag kan jag se de missade små grenarna som sticker upp här och där. Får bli en liten efterputsning mellan skurarna innan kvällen.
För någon dag sedan var det mycket varmt och då gällde mest skuggläge. Det fanns en tid i mitt liv då jag gärna dyrkade solen och kunde uppsöka den på stränder för att verkligen "pressa" fram en solbränna. Idag tänker jag annorlunda.........
I hettan kan det vara skönt att svalka sig genom att fläkta med en solfjäder. Solfjädrar finns det mycket historia kring, från det forntida Egypten och framåt i tiden.
Men en solfjäder av ett helt annat slag är en som kommer från den portal där jag har en del av min släktforskning. Det blev en fin bild när jag klickade fram sex generationer inkl. mig själv. Jag noterar att jag är den enda nu levande, vilket inte är så konstigt även om mina förälrar hade kunnat leva och då varit i senare åttioårsåldern. Bland de sex generationerna är det tre luckor som jag inte kunnat fylla i. Det står fader okänd i kyrkboken vilket ibland kan spåras ändå men inte i det här fallet. Det här sättet att se släktträdet tycker jag inte bara är överskådligt utan även vackert.
Det som fångar mitt forskarintresse för tillfället är smeden Petter Sandberg som föddes 1769 och redan 1782 började som smedgosse vid Carlsfors bruk utanför Värnamo. Väven kring honom och hans bakgrund tätnar men källorna måste testas fram och åter innan jag kan släppa den. Petter Sandberg var far till Gustafva som föddes vid Carlsfors Manufakturverk 1798. Hon finns med i min solfjäder högst uppe på dess mitt.
Fadern Petter dog 1831 då som afskedad smed, han hade alltså fått gå i pension. När han dog var dödsorsaken lunginflammation som man förr kallade håll af styng. Han hade hunnit bli 62 år och bodde då i en backstuga som löd under gården Wellesten (Vällesten) utanför Värnamo.
Dottern Gustafva gifte sig med en smed som hette Sven Isak Berg och hon hamnade så småningom med sin familj i Barnarps socken söder om Jönköping. Där bosatte de sig i Granarps Bäck.
Stugan är väldigt gammal och har stora renoveringsbehov. Det är i princip endast stommen kvar av timmerstugan. Grunden är i väldigt dåligt skick samtidigt som stugan är uppdelad i 2 rum med en svag struktur i mitten vilket gör det svårt att lyfta bort hela stugan på en gång. Centralt i stugan står en stor eldstad som är lika gammal som stugan. Stugan har en uppskattad yta om ca 65 m2. För den händige bör stugan vara ett attraktivt objekt.
När jag läser om den gamla timmerstugan på Granarps gård kan jag se framför mig när mina äldre anor vandrade där i området och kanske kände de folket i stugan som nu var till salu. Deras egen stuga såg kanske likadan ut och barnen i husen lekte säkert och gick i skola tillsammans. I kyrkan träffades de med all sannolikhet, för att sova bort en ledig söndag var helt uteslutet.
Släktforskning är inte bara namn, årtal och platser. Släktforskning är att lära sig förstå historien och se sammanhang.
Barnarps kyrka
Källor: