Idag vill jag berättta om några experiment som gjorts här hemma nu i höst. Om jag inte testar vet jag ju inte om det funkar, eller hur?
På det första ska det ske....
Jag har börjat snegla en hel del på att kompostera enligt Bokashimetoden för att på så sätt använda kökets matsopor som jordförbättring i den egna trädgården. Metoden är en gammal japansk komposteringsmetod där man i en hink "förbehandlar" alltså låter matavfallet och kanske lite papper, kaffefilter och sådant fermentera med hjälp en speciell sorts mikroorganismer. Efter några veckor kan avfallet grävas ner i jorden och förmultningen fortsätter.
Mitt experiment gick ut på att hoppa över momentet med hinken och den första väntetiden. I en odlinslåda med ett litet miniväxthus på blir det ett bra klimat och i den grävde jag för en månad sedan ner det som syns på bilden ovan. Innehållet i en brun matavfallspåse plus lite torkat gräs som legat inne i hönshuset. Det följde visst med några fjädrar också. :)
Vårt avfall innehåller inga animalier vill jag tillägga. Avfallet täcktes med jord och så vattnade jag ordentlig med uppsamlat regnvatten som vi har gott om i våra regntunnor i trädgården. Efter två veckor vattnade jag igen.
Det här liknar det vanliga sättet att kompostera men jag placerade mina matsopor direkt i jorden.
I söndags hade hade det gått fyra veckor sedan avfallet grävdes ner och det var dags att se vad som hänt. Jag blandade runt i jorden och det fanns inte mycket spår av det som grävts ner en gång. Lite gräs och några rester av rödbetor var allt jag kunde hitta. Resten hade förmultnat till jord.
Resultatet var alltså att mitt sätt fungerade. Nu ska jag ta ställning till om jag behöver en speciell bokashihink eller ej.
Följande klipp visar hur Sara Bäckmo i Skillnadens trädgård gör med sin bokashi.
På det andra gäller det........
I början av oktober gjorde vi ett besök på Öland. En kusin till mig har ett hus där och vi fick lov att plocka av hans valnötter som ramlat av trädet och låg på marken. det kändes väldigt lyxigt och när vi kom hem väcktes tanken att försöka få någon nöt att gro så vi kan få ett eget träd. Ett släktträd!
T. hade läst att ett sätt var att förpacka nöten med blött hushållspapper. Så gjorde han och tog även en nötknäckare som öppnade nöten i ena änden en aning. Vi tog två nötter för att gardera oss lite.
Så fort papperet torkat blöttes det igen. Efter två veckor hade den ena nöten fått en pytteliten grodd.
Jag kände att grodden måste hjälpas lite på traven så båda nötterna placerades i en kruka med jord. Ordentlig vattning och sedan en plastpåse över som gjorde att fuktigheten behölls. Efter två veckor hade grodden växt några centimeter ovanför jorden och började växa så det knakade (som man säger).
Så här ser vårt Öländska släktträd ut idag. Valnötsplantan har fått en egen kruka med mer jord och en liten stötta. Höjden är 15 cm och nu är det bara till att hålla tummarna för att den fortsätter växa och att nöt två lyckas lika bra.