Skrivis liv och matfunderingar

Om jag fått frågan om när jag velat leva under en annan tid än den jag gör, hade jag förmodligen svarat på 1700-talet. Ett århundrade då mycket förändrades till det bättre i Sverige, upplysningstiden. En tid då vår världsbild blev en annan och vi började kunna påverka och kanske förändra våra levnadsvillkor på ett helt annat sätt än tidigare. Det fanns även de som då förklarade att jorden inte styrdes av Gud utan av naturens lagar. En mycket intressant tid med filosofer, upptäckare och vanligt folk som hade svårt att veta vem de skulle tro på. I mina släktled finns både anfäder i slott och i koja och de jag valt att berätta om idag får nog tillhöra kojfolket, fast med lite bättre förutsättningar än många andra.

 

1792 heter den bok som jag är helt uppslukad av, då menar jag Malmödagboken som jag skriver om väldigt ofta här i min blogg. Romanerna 1793 och 1794 är från samma tidsepok. Niklas Natt och Dag berättar på sitt sätt om ruskigheter som inträffade då. 

 

Idag fick jag infallet att titta i mitt eget släktträd för att hitta en händelse som utspelade sig 1792. Jo, där fanns ett bröllop den 30 september 1792.

Gustava och Petter gifte sig, hon hade fått sina bröder Jonas och Lars samtycke till att göra detta. Hennes far var redan död och modern dog två år efter dotterns giftermål. Gustava var född i Skillingaryd och Petter vid Bruzaholms bruk i Hult strax utanför Eksjö.  Petter var smed som sin far och hans far innan honom. Smed blev också hans son och andra i släkten. Även hans barnbarn Augusta Amalia gifte sig med en smed.

Tillbaka till 1700-talet

När jag läst i olika källor om hur livet var för smeder och deras familjer fann jag bl.a. detta:

 

"Smeden var nästan helt skild från sin familj hela veckan. Detta kom sig dels av vana, dels därav att han aldrig, så lång veckan var, tvättade sig, och sotig undvek att visa sig utom smedjan eller "kujan", och dessutom måste fristunderna användas till vila. Stångjärnssmedens hårda arbete gjorde honom redan vid fyrtio år krokryggig. Vid femtio års ålder var han döv och icke så sällan lemlytt".

 

Men även detta: 

 

Hammarsmeden hade en hög status på bruket, statusen syntes nog inte i någon större utsträckning annat än att de fick vissa fördelar. Arbetstimmarna var långa men kunde vara kortare än de för spiksmeden och lönen var även lite bättre för hammarsmeden. En annan statussymbol för hammarsmeden var att de i kyrkan fick sitta långt fram och att det på dop och andra liknande tillställningar ofta närvarade personer ifrån bruksägarfamiljen. 

 

Oavsett om de hade det bra aller dåligt enligt våra mått mätt så ansågs smeder vara något förmer än många andra yrkesgrupper. De kunde sådant som andra inte kunde och det var de bra på.

 

Brudgummen Petter Berg var född i Bruzaholm och blev senare mästersmed vid Eckersholms bruk där sonen Sven Isak föddes (1797-1868). Han var far till Augusta Amalia.

Smederna fick flytta sig dit jobben fanns. Det fanns flera bruk som behövde smeder och i Småland hade sådan verksamhet startat i ganska stor omfattning redan på 1600-talet. Man tillverkade kanoner och kanonkulor, vapen, vagnshjul, bruksföremål av alla de slag och en del specialiserade sig senare på vedspisar, badkar och sådana moderniteter. 

Flera av de gamla bruken finns fortfarande kvar som moderna industrier men de flesta har försvunnit och i bästa fall lämnat några tecken kvar i naturen som går att finna. 

En person i släkten Berg var Peder Persson Berg (1723-1799). Han var den aktuella brudgummens far och arbetade som mästersmed. Född i Hallingeberg utanför Västervik. Där fanns/finns Ankarsrums bruk. Han flyttade så småningom till Bruzaholm där han arbetade och senare dog. I dödboken från Hult socken där Bruzaholm ligger står att Peder Berg dör i maj 1799 av ålderssvaghet. Hans hustru Stina Andersdotter Tornera gör det två år senare, av moderspassion. Översatt till vår tid skulle det kunna vara någon form av psykisk åkomma. 

 

Den här lilla släktsammanställningen utspelar sig främst på 1700-talet och ger mig anledning att till våren besöka två platser för att med egna ögon se och även få känna av historiens vingslag. Ankarsrum utanför Västervik och Bruzaholm utanför Eksjö.

Ankarsrum grundades 1655 och i samma period startade Bruzaholm som ett av Smålands äldsta företag.

Släktsökningarna fortsätter och fler platser att besöka lär läggas till.