Ny månad , det blev ju nyss nytt år.
Tiden går så fort,
fortare för varje år.
Nu är det ju inte så att tiden går fortare utan det är snarare hur tiden upplevs. Kan bero på den egna åldern eller om man har extra roligt eller mycket att göra. Ja, ni känner igen det.
Februari är alltså här och ljuset har börjat återvända. Det betyder extra mycket för oss nordbor som precis genomlevt ännu en mörkertid. Just nu tittar solen fram och med den lusten och längtan till våren. Jag får lust att börja med förgrodd av tomater och annat. Kollade därför tillbaka på förra årets inlägg. Där fann jag att den 11 mars sattes mina frön för att möta värmen i köksfönstert. Så jag får helt enkelt "tya mig lite" som är småländskan för att orka vänta ett tag till.
Men, under väntans tider plockar jag fram mina lådor för att grodda lite nyttigheter av annat slag. Den här gången blir det alfalfafrön. MIn bild visar mungbönor som groddades vid ett annat tillfälle.
I morgon ska det vara fest hos min svärdotter som nyss fyllt år. Många lär vi bli runt borden och därför fick jag förfrågan om att låna ut en vit duk. Där fick jag knuffen att plocka fram strykbrädan för duken är visserigen tvättad men inte slät. Vilken tur att jag har en bra dramatisering av en historisk händelse att titta på under tiden jag stryker. Sådant arbete går så mycket lättare då. Fast helst hade jag velat ha en mangel till den fina duken - och det har jag inte. Nåja stryktvättshögen är stor och filmen lång så det blir säkert en förströelsernas timme eller två.
Filmen som gjordes 2001 är uppdelad i två långa avsnitt där Jonas Karlsson spelar kungen. I första avsnittet har Drottning Sofia Magdalena och Gustav äntligen efter 9 års äktenskap hamnat i samma säng. Det gäller ju att få till en tronarvinge. Uppdraget är dock inte lätt för kungen som inte "hittar hålet. Tur är då att hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck kunde hjälpa till på traven.