Skrivis liv och matfunderingar

Idag har jag varit ledig och därför kunnat ägna i stort sett hela dagen åt att sätta de sista av årets över 200 betyg. Nu ska de bara skrivas in i betygskatalogen men det är ju den lätta delen i det hela. Varje elev ska även erbjudas ett litet betygssamtal där jag ska informera om och motivera varför de får det betyg de får. Ingen elev ska bli överraskad när de har betygskuvertet i sin hand nästa vecka. Så är det och just den här delen av lärarjobbet ska bli så SKÖNT att slippa.

Därför känner jag att sakta, sakta kan jag börja andas ut och mina axlar kan få sänka sig. Om en dryg vecka får jag lämna skolmiljön och all den stress som finns där, inte bara för elever utan även för personal. Då blir jag FRI!

Är det inte så att först när granen är klädd så börjar julstämningen infinna sig? Förr pyntades ofta granen med sådant som gick att äta som äpplen, kakor och karameller. I min barndomsgran fanns blåsta färgade glaskulor, smällkarameller, flaggor, glitter och flätade pappershjärtan. Belysningen i den bestod av levande ljus. Vackert men farligt!

Så skrev jag 2002 men på de senare åren har det inte alltid varit någon julgran här i huset.

Årets julgran står utomhus på altanen så vi kan se den från vårt vardagsrum. Den är väl förankrad i en parasollfot för att stå emot de skånska vindarna. Pyntet består endast av små lampor och det får minsann räcka.

Leva som man lär

Min bärbara Mac-dator från 2011 har börjat få ålderskrämpor i form av att batteriet vill ge upp. Nu ska därför tas ett beslut om den ska förpassas till datorkyrkogården eller om den ska få ett livräddningskit i form av ett nytt batteri. Även om lockelsen av en ny digital pryl finns så får förnuftet segra och därför blir det ett nytt batteri. Billigare för mig och det ger även en skön känsla att inte belasta vår miljö i onödan med teknikskräp. Så här får det säkert bli med flera prylar framöver. Det finns secondhanddoktorer inom många områden.