För nog är det så att även om lönejobbet känns stressigt, tungt och/eller motigt ibland så ger arbete på fritiden en helt annan kick. Förutsatt att man gör det av egen fri vilja och av intresse, förstås.
Jag känner mig som olivträdet som igår fick komma ut och andas annat än inomhusluft. Som fick sträcka på sina grenar och låta sina nya blad känna vindpustarna genomglida bladverket. En lyckokänsla precis som den när Ronja Rövardotter skriker sitt
vårtjut.
I ärlighetens namn måste erkännas att mitt vårtjut även har en blandning av träningsvärk från gårdagens trädgårdsaktivitet som bestod av putsande och uppfräschning av en mur. Men sådant får jag tåla och beger mig nu ut på nya trädgårdsäventyr
och påfyllning av energi.
CARPE DIEM