Igår testade vi iste som fanns med i en smaklåda jag hämtade i fredags. Iste är gott och läskande när det är varmt ute och jag fick tankarna till en lummig trädgård i amerikanska södern när det dracks. Där vill jag placera isteets ursprung. Av nyfikenhet sökte jag därför på Wikipedia och fann följande: Drycken omnämns redan 1839 i kokboken The Kentucky Housewife. Då var jag inte helt fel på det. Här finns mer att läsa.
Det iste som vi drack var lite för sött för min smak och vid närmare studerande av flaskan fann jag att ett känt bolag stod bakom produkten. C-C är kanske bekant?
Idag gjorde jag en egen variant av iste som vi senare kunde läska oss med på altanen.
ISTE
1 liter kokande vatten
2 påsar te
2 msk honung
is
Vattnet kokades snabbt i vattenkokaren och hälldes i en tillbringare. Två tepåsar fick sedan dra 15 minuter i vattnet. Jag använde en påse vanligt svart te (earl grey) och en påse grönt citruste.
Efter 15 minuter plockades påsarna bort och hamnade i restavfallspåsen. Mitt te sötades med 2 msk honung och fick sedan svalna en stund till innan det hälldes upp i glas med isbitar.
Du har förstås noterat bäst-före-datumet på honungsburken. Honung tillhör den sortens livsmedel som kan hålla väldigt länge utan att bli hälsovådlig. Läs mer här. Smaka, titta och lukta på sådant där en datummärkning visar på en utgången tid. Men just i honungsfallet säger jag bara - ingen fara......
För rättvisans skull kommer en bild på det iste som vi testade. Läskande, men enligt min smak för sött. Därmed inte sagt att många andra säkert uppskattar det.
