Tomtar och troll

Satt en stund i växthuset efter morgonens tomatvattning. Plösligt märker jag hur det flyger in en större insekt genom den öppna dörren och landar bland vindruvorna. Där sitter ett djur med anor och vilar sig, en trollslända. Kanske är den hungrig och vill leta insekter, kanske är det vatten som finns därinne som lockar eller så flög den bara fel. Fram med mobilen, ett kort måste tas på sländan som är ca. 6 cm lång, har stora fasettögon och är vackert bruntecknad. Vingarna är så tunna att de knappt syns och jag kommer att tänka på Tingeling. Suddig blev bilden men får ändå duga. 
 
Själva ordet trollslända tros komma ifrån att man förr trodde att de arbetade för trollen. Man var då rädd  att trollsländorna skulle sy ihop ögonen på folk som hade råkat somna utomhus. Slända kommer från verktyget som kunde spinna tråd. Trollsländor är insekter som sägs vara äldre än dinosauriena. 
 
 En miljö som för tankarna till tomtar och troll är Stengårdshult som är beläget i Gislaveds kommun i Småland. Inte så långt från Jönköping eller Värnamo beroende på vilket håll man kommer från. Några kilometer från Stengårdshults kyrka finns Sjön Rakalven och i närheten av den ett gammalt soldattorp dit det även hörde en smedja en gång. Torpet löd under gården Tunabo eller Tunnabo som det även hette. Soldaten som bodde på torpet under Mo härad och hade beteckningen Soldattorp nr 44, Tunnabo, Stengårdshult försörjdes av roten. En mo är för övrigt sandrik mark oftast med mycket barrskog och det stämmer väl in på området där Tunabo finns.
Sjön Rakalven eller Rakalyen som den egentligen heter. 
Stilla låg vattnet när vi (jag och T.) stannade till där den 4 juli 2018. Vattnet var varmt och botten lika sumpig som jag kommer ihåg det från min barndom. Som jag berättat i tidigare inlägg gjordes en rundtur/minnesresa i de småländska skogarna tidigare i veckan. Stopp gjordes alltså vid den fina sjön. Sedan gick färden vidare en liten bit till nästa stopp. 
 
Tunabo, knektatorpet no:44
I minnet kunde jag se hur min pappas mormor Wilhelmina tog emot oss på trappan till torpet. Torpet som ursprungligen var ett soldattorp, men som när indelningsverket upphörde 1901 arrenderades ut av roten, dvs bönderna på bygden. 
Wilhelmina, som är en av mina kvinnliga förebilder, tillbringade somrarna hos sin bror Gustaf som flyttade till Tunabo under första hälften av 1900-talet. Dit kom även hennes barn bl.a. min farmor och deras barn och barnbarn på besök. Vi är många som har minnen därifrån. Tunabo var ett sommarparadis för många släktingar men att bo där på heltid var säkert inte så lätt. Där i stugan berättades det ofta hiskeliga historier om tomtar och troll.
1966 dog Gustaf och då togs torpet över av min faster och hennes familj. Så här såg torpet ut då. Många års slit senare resulterade i att det gamla huset blev otroligt fint. Bilden visar baksidan på torpet.
 
Tunabo juli 2018
Numera är knektatorpet Tunabo nr: 44 en sommarbostad för någon helt annan familj som kan åka dit. Det var kul att få se det igen och se att det används även om ingen var hemma när vi stannade utanför.
 
Historik om Tunabo nr: 44
I de gamla svenska militära traditionerna tillkom Indelningsverket 1682. I olika härader skulle kompanierna hysa soldater som skulle vara beredda att gå ut i krig. Stengårdshult tillhörde då Jönköpings regemente och kompaniet var först Överstelöjtnantens kompani för att sedan byta namn till Mo Härad nummer 5. En eller flera gårdar gick  samman för att skaffa hushåll och försörja de indelta soldaterna. För detta fick de en viss skattelättnad. Det byggdes torp som alla var byggda enligt samma princip med ett rum och kök där soldaten med familj kunde bo. Denna verksamhet upphörde alltså 1901 och därefter har många torp försvunnit men en del finns kvar som sommarhus.
I det som heter Generalmönsterrullan, där alla regementerna höll koll på sina mannar finns förteckningar över vem eller vilka som bodde i husen. När en soldat slutade eller dog hade hans familj ett år på sig att skaffa en ny bostad innan nästa soldat kom.
Jag har sökt igenom generalmönsterrullorna från 1692 då en soldat Håkansson bodde i Tunabo fram till den sista soldaten som fanns där 1885. Han hette Carl August Petersson med soldatnamnet Olif (Oliv). 
Mellan 1692 och 1885 hittade jag soldatnamn som Magnus Andersson Oliv, AndersTörn, Abraham Törn, Sven Tunberg, Johan Tunberg, Per Mattsson, Johan Mattsson och  Per Håkansson. En del bodde i huset tills de dog andra blev gratifierade när de slutade, de fick en pension med ett penningunderhåll. Någon skadades genom våda, en annan i tjänsten.
Det var helt enkelt en annan tid, andra släkter men vårt Tunabo. 
Det har sålunda funnits ett soldattorp, knektatorp, på Tunabo nr: 44 sedan 1692 och än idag. Om det är exakt samma hus vet jag inte men jag vill gärna tro det.
 
Ps:
I mitt förra inlägg berättade jag om hur jag och mina bröder cyklade till Hjortsjön i Vaggeryd från Skillingaryd 1 mil därifrån. Vi var inte gamla och cykelturen gjordes flera gånger. Dock var inte yngsta brodern med och trampade mer än en gång och då bara till sjön. Där fanns en glasskiosk och de hade en telefon så när vi kom fram ringde jag till mamma och hon såg sedan till att pappa kom och hämtade oss när han slutat jobba. Så den gången fick cyklarna åka lastbil hem.
 
 

#1 - - Lars:

August Olif var min farmors far, han tjänade som indelt soldat (korpral) för Mo härads kompani av Jönköpings regemente precis som du skriver. Han var dock bosatt i Åsenhöga på torpet Moen söder om Åsenhöga kyrka. Varför han inte bodde på soldattorpet i Tunabo (moderna kartor säger Tunnabo) vet jag inte. Har du mer information tar jag gärna del av den. Trevlig läsning även i övrigt! Hälsningar Lars