Skrivis liv och matfunderingar

Vad vill jag nu ha sagt med tomtens ord? 

I år eller rättare sagt den här hösten har det varit helt galet stressigt på mitt jobb och jag har flera gånger börjat tvivla på om jag vill fortsätta jobba som lärare eller jobba mer öht. Men så lugnar det ner sig en aning, ett andetag hinner dras och så fortsätter hjulet att snurra igen. Så där har det alltså varit fram och åter. 

När så december anlände tog jag beslutet tillsammans med T. att vi ska ha en lugn och skön jul utan måsten. Därför har det inte varit överdrivet med pyntande, städande, bakande, matlagande, paketköpande och sådant. Vi behöver ett andrum några dagar. Mat kan man alltid få på tallriken utan att överdriva, kakor till kaffet likaså och godis kan vi vara utan. Är vi tråkiga för att detta val görs? Nej, jag tror inte det utan tvärtom vi gör som Ferdinand och luktar på blommorna den här julen.

Igår hade vi en aktivitetsdag med eleverna på skolan. Det pysslades på olika sätt och jag arrangerade ett avbrott i form av en glöggpaus för en del av dem. En glögg blandade jag snabbt ihop av äppeldricka och svartvinbärssaft som kryddades med hel kanel och kardemummakärnor. Den uppskattades liksom pepparkakorna och clementinerna som stod på det uppdukade bordet. Julmusik strömmade ut från högtalarna som var kopplade till min dator. Fyra grupper med elever kom och alla blev förvånande att de inte behövde göra något utan blev serverade den julstämning jag försökte förmedla. En grupp med pojkar blev sittande kvar i nästan en timme. Småpratande och sjungande till julmusiken satt de där och när jag släckte de sista ljusen för dagen tackade de för att de fått stanna kvar. "Det var så mysigt, tyst och lugnt", sa pojkarna innan de städade efter sig. Som svar från mig fick de att även jag tyckt att vi haft det trevligt. Ibland finns det gulddagar som kan plockas fram ur minnet senare.