Blixtar och dunder

  Nyårsafton närmar sig. Fyrverkerier och smällare likaså. Jag är ingen älskare av sådant. Ett vackert fyrverkeri för att fira något kan vara trevligt om det är under kontroll men så som det oftast är blir det mest riskfyllt och då finns inget positivt med det. Smällare i händerna på barn eller berusade personer, i farliga miljöer som folksamlingar eller bland djur är för mig inget trevligt. För någon vecka sedan var det stort tumult på Rosengård här i Malmö. Där smälldes det för fullt. Totalt fel tillfälle för mig eftersom smällandet då snarare symboliserar krig än något positivt och vackert. Är det kanske så det blivit -  ett legitimt  skäl att få leka krig. En förlängning av pojkarnas indian och cowboylekar som fanns när jag var liten eller maffialekar  som finns i verklighetens manliga världar. Nej jag är ingen älskare av blixtar och dunder. När mina döttrar var små höll de för öronen och ville inte delta i ståhejet och då kunde jag hålla mig i bakgrunden med dem. Sönerna har haft en annan inställning. Kanske ligger det i generna. Nå vår tjejkkatt gillar inte heller smällare precis som många andra djur så jag ska hålla mig undan från det värsta tillsammans med henne i år.
Något som gladde mig starkt i dag var att ICAMAXI tillsammans med flera andra butikskedjor bojkottar fyrverkeriförsäljning i år. "Vi har lyssnat på våra kunder", säger de.
Tack, säger jag, och ser fram mot nästa fyrverkeri i kontrollerad form.

Kommentarer :

#1: Linda

Fyrverkerier ger skräckblandad förtjusning. Jag har lärt mig att uppskatta dem på avstånd eller som sagt under kontrollerade former. Fast jag håller fortfarande för öronen ibland...

Kram och gott nytt år!

skriven

Kommentera inlägget här :